onsdag 30 december 2009

En glad tungviktare!


Sydgeorgien. Elefantsälhanne med en vikt på runt 4 ton. Fotograferad på ca 7 meters avstånd.

c.

söndag 27 december 2009

Tjuvlyssnat 3

- Fy fan vi måste stoppa den där jävla FRA-lagen. Vad händer med vårt samhälle egentligen?
- Ehh, jag vet inte, vad menar du?
- Men vi blir ju övervakade, allt vi gör kan någon annan se! Vår integritet ju, fattar du inte, det blir som 1984!
- Hmm jag fattar nog inte riktigt, du sitter ju hemma med Fejan hela dagarna och delar ut ditt liv. Vad är skillnaden?
-Men kom inte med sånt där nu. Facebook är ju en helt annan grej. Där lägger jag bara ut sånt som jag själv vill, och dessutom kan inte alla se.
- Jag har nog sett jävligt lättklädda bilder på dig på facebook, som du lagt ut. Fattar inte varför du klankar ner på FRA när dom där bilderna kan ses av alla. För det kan dom ju egentligen, det är internet, inte nån jävla bank, finns ju hackare menar jag.
- Vafan du fattar inte. Det här med FRA är skitviktigt. Det är ju en folkrörelse, det var länge sen vi var så enade i en sån här fråga. Det är folket mot staten liksom! Vi mot dom; revolution!
- Så det är mer en fluga menar du, en rolig grej, att protestera bara för att protestera, är det det ni gör?
- Nej, alltså vill du att FRA ska se allt du gör. Information om dej och ditt liv kan hamna i fel händer, litar du på FRA?
- Och informationen på Facebook kan inte hamna i fel händer menar du?

BOOOM. Sen utsattes Stockholms tunnelbana för den värsta terrorattacken någonsin. De båda vännerna dog, liksom 549 andra stockholmare. Lyckligtvis hade jag för dagen en kevlarväst på mig, jag överlevde och kan exklusivt för er, odissarnas alla läsare, här i dag avslöja dessa två vänners sista ord.
Senare, nästa dag, läste jag i tidningen att attacken kunde ha avvärjts. Det var Reinfeldt som citerades i Metro:
- Hade vi snabbare kunnat fått FRA-lagen att träda i kraft hade denna katastrof aldrig hänt. Med de starka medel, jag tänker på signalspaning, som FRA har till förfogande hade dessa terrorister kunnat gripas för länge sedan!

Han sa det med eftertryck, men, tänkte jag: man kommer nog inte åt terrorism bara för att övervakningen blir effektivare. Det fungerar ungefär som med alvedon: lindrar symptomen tillfälligt, men grundorsakerna finns kvar.

H

tisdag 22 december 2009

Inte en nagel i ögat.

Jag koncentrerar mig och spänner blicken på mina korta, smala korvfingrar. Första fingret: Jag sträcker ut det och spjärnar på fingrarna, och längst, ja längst ut, är jag inte nöjd med det jag ser. Alldeles för långt, och dessutom svart under.

Det är en konstig känsla, det är som att vara oduschad, eller som att ha saker som fastnat mellan tänderna, något som egentligen inte gör ont, men som stör.

Och alla naglar är likadana- långa och svarta. Men nu äntligen har jag äntrat badrummet och börjat med saxen. Det är en njutning. Saxen är ny, en modell från apoteket som liksom samlar in restprodukterna. Den är vass som fan.
Vid det här laget glömmer jag allt som inte har med naglar att göra. Skolan, jobb, krig, växthuseffekt, ja... allt är borta. Det är bara jag och mina naglar som befinner sig i nuet.

Så jag knipsar av första halvan på vänstra tummen - en njutning. Jag tar resten - en tyngd lämnar mina axlar. När hela handens naglar är klara svävar jag på moln. Och bättre ska det bli - jag går jag över på nästa hand.
Samma sak igen. TIllsut har alla naglar hamnat i toan och de äckliga, smutsiga, alldeles för långa naglarna har kortats till vita fina, lite vassa, små fina naglar. Jag mår bra. Det är en slags meditation. Och det bästa är att jag har tårna kvar, men dem tar jag imorgon, så jag har något att se fram emot.

H

onsdag 16 december 2009

Ett av många livsval att göra.

Ska man ta livet av sig ska man göra det med stil. Hur vill DU ta livet av dig?

http://www.youtube.com/watch?v=styYbRWQYP8


c.

måndag 14 december 2009

Bör jag skippa köttet?

Jag gillar kött, jag tillochmed älskar kött. Det går sällan en måltid helt utan kött, fisk, korv eller kyckling. Och så har det varit hela livet. Jag lever på bekostnad av döda djur, och det har, tills nu, inte rört mig i ryggen.

För att kossor pruttar. Enligt Naturvårdsverket står de för 15 % av de globala koldioxidutsläppen, den globala djurhållningen syftar de på alltså. Och kossor kräver dessutom mat, spannmål. 1 kg kossa kräver 10 kg spannmål har jag läst. Och det är ju ett enormt slöseri, det kräver arealer som kräver avskogning som betyder dåligt för koldioxidbalansen. Vi kan äta spannmålet själva istället! 10 kg spannmål - enormt mycket mat.

Min lärare sa till mig på mellanstadiet: "Men era munnar och tänder, och hela kroppen, är skapade för att äta kött, så ni bör göra det."... "Protein är viktigt"
Men hon tänkte nog inte ritkigt på att världen har förändrats sedan människan skapades. Då sprang vi på savanner och jagade vilda djur. Idag avalar och genmanipulerar vi fram kossor och grisar med en enorm köttmassa bara för att vi ska få så mycket som möjligt. Och samtidigt behndalar vi djuren som skit.
Protein kan vi få från annat håll.

Så vad väntar jag på?
Ja, jag ska ta en prickigkorvmacka och tänka lite till. Det är så gott. Och det får mig att glömma ångesten över allt man och alla val man bör göra som den konsument man är idag.

H

fredag 11 december 2009

Om du inte är snäll kommer muslimerna och tar dig

Så borde man säga till barnen för att uppfostra dem. Jag såg en dokumentär på SVT om islamister i Sverige som infiltrerat den svenska media- och politikerkårens hjärta och sinne med sina förment progressiva tolkningar av Koranen och islam. Snart kommer muslimerna och gör om Sverige till en iransk koloni.

Dokumentären har bemötts på det sätt som vår pk-bostadsrättsinnehavare-innerstads-älska-nedgångna-hyresrätter-i-förorten-vänster-media-elit brukar bemöta sanningssägare, nämligen med: Total tystnad.

Sanningen tystas återigen ner, offras på mångkulturalismens och "antirasismens" heliga, men ack så blodstänka, altare.

Och kvar står vi där ensamma, du och jag käre broder och syster, med våra tungor utskurna och händerna bakbundna. Hånade, bespottade och avskydda.

Men vi står med rak rygg och klar blick. Tiden kommer ge oss rätt.


c.

onsdag 9 december 2009

Forskare som fuskat.

Forskare som fuskat.
Ja, men precis som jag läste i en tidning: Varför görs detta avslöjande, detta Climategate, just nu?
Just nu, när världens representanter sitter i Köpenhamn och försöker enas. Någon har hållit på dessa uppgifter ett bra tag, och bara väntat på rätt tillfälle. Någon, jag vet inte vem, men någon med makt, som vill kasta omkull och hindra överrenskommelser gjorda i Köpenhamn. Vem tjänar på detta? Inte fan vet jag. Oljeindustrin, Opec, W Bush, Bilindustrin?

I övrigt instämmer jag om den enorma likriktningen som råder bland journalister och andra opnionsbildare; det finns ingen annan orsak till den förhöjda temperaturen än just koldioxidutsläpp från människan. Så låter det.
Och det är farligt, att alla tycker likadant, och att de med andra åsikter dumförklaras och tystas. Det finns tydligen bara en sanning.
När det mycket väl kan finnas naturliga orsaker till klimatkrisen.
Naturliga orsaker som kosmisk strålning och förändrad solaktivitet.
Men det är svårt det där, att veta. Så varför chansa.

H

Tystnaden Talar

Det finns saker som kan hända på fyllan som man absolut inte pratar om när man blivit nykter igen. Om jag t.ex. skulle råka ha sugit lite kuk under berusning skulle jag ju aldrig nämna det för någon, aldrig någonsin.

Det finns andra saker som man inte pratar om. T.ex detta nya avslöjande Climategate. Ledande miljöforskare har manipulerat mätdata som de sedan gett till FN:s klimatpanel IPCC, som i sin tur byggt klimatdebatten på dessa data. Detta talar man heller inte om här i Sverige, medierna är tysta eller slätar över. Den upphetsade och hätska domedagsstämningen som har rått har uppenbarligen lamslagit en hel del makthavares hjärnors förmåga till kritiskt tänkande. Detta är pinsamt och graverande på ett personligt plan för dessa personer, därför håller de tyst. Jag talar så klart om den vanliga intelligentian: Journalister, forskare, debattörer och politiker. Ni vet, alla de där som gör vårt samhälle så fantastiskt bra, demokratiskt och upplyst.

I rest my case. Nu har jag ett museum att vakta.


c.

lördag 5 december 2009

Dödskallens mustach


Med fingrarna satt en dag Dalí på sin veranda i Katalonien och åt dadlar. Efter måltiden glömde han tvätta händerna, och fingrarna. Det var så mustaschen i den form vi känner den kom till. Dadlar visade sig vara en helt funktionell och naturlig produkt att applicera på ansiktsbehåring.
När han sedemera blev rik på sin konst, gick han över till en konstgjord produkt; Vax, holländskt vax, som tydligen i någon form var bättre.

Om kvinnor också använder vax, eller daddelkladd, för att justera sin kroppsbehåring, förtäljer inte denna bild.

H

onsdag 2 december 2009

En Vacker Död Stad

Så är Stockholm för mig. Iskallt skimrande, ibland nästan övermänskligt bländande vackert med dess vatten, husfasader och nordiska ljus. Men ack så död, så död. Inget liv finns i staden. Dess människor är putsade och stylade livlösa plastdockor som enfaldigt och nästan robotlikt rusar upp och ner ur tunnelbaneuppgångar, fartblinda, och utan att veta om det på väg mot sin egen död. Blint litandes på sina förljugna lyckoideal som tusentals falska profeter övertygat dem om ända sedan de drack sina första droppar mjölk ur sina mödrars bröst.

Stockholm försöker hela tiden vara något som det inte är. Stockholmarna försöker hela tiden vara något mer än vad de faktiskt är. Det vilar en trist attityd över hela staden. Ett snobberi och en dryghet, som bara nästan döljer den ängslighet och det identitetskomplex som invånarna lider av. I Stockholm kan ingenting bara vara roligt eller bra i all sin enkelhet. Allt ska alltid klistras på en själsdödande attityd av spelad världsvana, halv uttråkning och en allmän besserwisseraktighet. Allt mänskligt umgänge reduceras till ett spel där det gäller att visa att man har högst status, vad det än gäller.

I Stockholm finns det inget kvar av det medmänskliga samtal som en gång präglade det här landet. Ingen är längre på allvar intresserad av hur grannen egentligen mår. Man skiter i sin gamla mormor som sitter på ålderdomshemmet. Allt här handlar om yta, status, karriär och pengar. Om fondval och nästa ännu häftigare och unikare jävla utlandsresa. Vi har alla tappat kontakten med det egentliga inom oss, det där som på allvar talar om för oss vad det faktiskt innebär att vara människa.

Sådant är Stockholm för mig. Ibland blixtrande himmelskt vackert, men alltid lika dött.


c.

måndag 30 november 2009

Kapitalets stad i Skandinavien

Hittade detta i en amerikansk turistbroschyr (min översättning):

Stockholm, Sveriges, och i eget tycke hela skandinaviens huvudstad, är magnifik. Staden liknar ett enormt konstverk som måste vara ritat av de finaste av arkitekter. Fasaderna är fint putsade, gatorna välstädade och människorna otroligt snygga. Rena raka linjer återkommer på både hus och människor. Det fina med Stockholm är att du ser samma rena raka linjer över hela den så kallade innerstaden, där de flesta rör sig. Homogeniteten, både på hus och människor, gör att du känner igen dig vart du än går. Bristen på mångfald äringet problem, den gör dig bara trygg.

Tunnelbanan binder ihop den stolta och välputsade innerstaden med de lite mindre städade områdena kring innerstaden, på svenska kallade betongförorter eller miljonprogram. Dessa har stratefiskt lagts på behörigt avstånd, minst 15 kn från innerstadens gränser.
Tunnelbanan spelar också den viktiga funktionen att skilja folk åt, priset för en enkel resa är skyhögt. Den höga prisnivån sätts av politikerna som själva bor i den ljuva innerstaden, eller egentliga Stockholm som det också kallas i folkmun. På så sätt skiljs de olika folkgrupperna åt och innerstaden kan behålla sin glans och fortsätta locka exklusiva kryssningsresenärer.

Även experimentet med trafiktullar blev en succé. Tullarnas uttalade syfte är att värna om miljön och skapa mindre trängsel i innerstaden. En lycklig bieffekt är också att de håller befolkningen i ytterstaden skiljd från innerstadens propra medelklass.

Ett annat experiment som kännetecknar Stockholm är den senaste tidens försäljning av de gemensamt ägda bostäderna. Det är den så kallade allmännyttan som säljs ut till privata aktörer, så kallade bostadsrättsföreningar, vilka bildar bostadsrätter. En vanlig svensk kan alltså inte längre hyra en bostad i centrala Stockholm. Vill du bo centralt måste du alltså betala, antingen för hotell eller för en bostad som du köper för några miljoner svenska kronor. Har du inte möjlighet att betala finns de ovan nämnda miljonprogrammen fyllda med hyreslägenheter i stadens ytterkanter.

Prisnivån på barer och restauranger är hög. Men du får verkligen kvalitet på maten och drycken du betalar för. En maträtt på en medelpris restaurang kostar cirka 200 kronor och en öl på en vanlig bar ligger runt 50-kronorsstrecket. De flesta barer och restauranger kan hittas i innerstaden och genom att marknadskrafterna, och de boende som frekventerar sina närbelägna restauranger, styr efterfrågan kan priserna sättas högt.

Så vill du uppleva en exklusiv weekend bland snygga eleganta människor, i en stad med gator fria från skärp och oliktänkade, med mat och dryck av hög kvalitet bör du besöka Stockholm: The Capital of Scandinavia.
Trevlig resa.


/H

fredag 27 november 2009

En gång Polarfarare, alltid Polarfarare

Efter många veckor på en båt får man behov av ett ständigt gungande. Man kan inte sova utan gungandet. Spylukten som kommer via ventilationen klarar man sig utan, liksom mors snarkningar. Men gungandet går aldrig ur blodet om det en gång väl har satt sig där.

Det är hårt att vara Polarfarare. Tro inget annat, kära läsare.


c.

tisdag 24 november 2009

Tillbaka i civilisationen


Sådana här har jag sett ca 300 000-400 000 av. Over and out.


c.

onsdag 18 november 2009

kejasarens nya kläder.

"Carlfuckingjävlahorkukgustav!!" skrek så högt jag bara kunde utanför slottet. Ingenting hände.
"Callegurramammaknulla!" skrek jag sedan. Jag ville att han skulle komma ut.

Men istället kom en vakt ut. Han sade: "Kung Carl den VI Gustav heter han faktiskt. Han har en titel! Respektera det! Det är så vi alla tilltalar honom, det är så man säger."

"Varför" frågade jag? Men killen hade inget svar. Han bara stod där och stampade och tuggade fragma som droppade på hans fina inte så längre välputsade skor. Så jag gormade: "Han går på strippklubb och Madde har sillisar! Jag känner honom och vill att han ska komma ut så vi kan hänga". Jag hade blivit du med honom, bästis med honom.

"Det är bara något du påstår! Gå härifrån", sa vaktfan så bestämt han kunde.

Några dagar tidigare hade jag hängt utanför Privé på Birger Jarlsgatan. Jag var där mest för att kolla på brudarna när de då och då kom ut från jobbet och stången. De behöver ju röka etc, tänkte jag. Och av praktiska skäl lär de ju inte klä på sig heller, eftersom det är sommar och eftersom de har extremt korta raster, inbillade jag mig. De har ju bråttom i till pålen igen.

"Det har jag faktiskt sett" svarade jag vakten. "Och nu tycker jag om Callegurramammaknulla, för det är så han titulerar sig själv!"

Jag mötte Gurra utanför Privé när jag va där och spanade. Han bar lösskägg uppsatt med dubbelhäftande tejp. Tydligen var tejpen alldels för dålig för skägget ramlade ner rakt framför mina fötter, och rakt framför mig såg jag nu en välrakad kung!

"Oj", utbraast han förvånat men lugnt. Jag tog upp skägget. "Tack, ni är snälla här i Örebro", svarade han. "Ehh, ja", sa jag. "Men fan, häng med in" sa kungen. Och visst fan gjorde jag det. Han bjöd och vi hade en jävla fest, han berättade om sin familj, han berättade om sitt jobb. och han rättade mig när jag kallade honom "ers majonnässtet". "Nej Nej, va inte så formell, vi är ju vänner. Jag vill inte bli kallad så, men det fattar ingen.."

"Tillskillnad från dig och alla andra jävla wannabes, ditt jävla vaktfan, vet jag faktiskt vad kungen vill bli kallad. Och det är inte Ers kungliga höghet!!" skrek jag åt vakten när han bad mig dra åt helvete. "Ni är som kejsarns nya kläder, fast omvänt!" skrek jag högt innan jag gick över skeppsbron på väg till Privé, tydligen var kungen redan där.

H/C?

tisdag 17 november 2009

Har han blivit Galen?

Jag läser detta idag, och blir orolig för min käre vän C!
http://www.barometern.se/nyheter/TT_utrikes/pingvinturister-fast-i-antarktis%281631905%29.gm
Här följer artikeln:

"Pingvinturister fast i Antarktis

TT utrikes i går (16/11-09, min (H) anmärkning) 17:07 | Uppdaterad i går 17:23

En grupp pingvinturister sitter fast på ett ryskt kryssningsfartyg i Antarktis, uppger researrangören och det ryska transportdepartementet. (TT)

En grupp pingvinturister sitter fast på ett ryskt kryssningsfartyg i Antarktis, uppger researrangören och det ryska transportdepartementet.
105 turister finns ombord på fartyget Kapten Chlebnikov i en bukt nära ön Snow Hill utanför nordöstra änden av Antarktiska halvön. Bukten är full med is som gör att fartyget trots isbrytaregenskaper inte kan ta sig därifrån.
Varken resenärer eller besättning uppges dock vara i fara. Man väntar på att vinden ska vända och föra bort isen från bukten, heter det.
Då ska fartyget kunna gå mot hamnstaden Ushuaia i Argentina. Förseningen kan bli uppemot två dagar, tror ministeriet.
Enligt rederiet har fartyget befunnit sig på samma plats i fyra dagar.
En stor del av resenärerna uppges vara britter som betalat över 10 000 pund (114 000 kronor) för att få se kejsarpingviner.
TT"


C är alltså strandad
och omgiven av is, om han nu finns på denna båt vill säga. Men det är högst troligt. Antagligen trivs han; De ryska sjömännen är nog till stor underhållning. Och antagligen trivs de ryska sjömännen; C är nog till lika stor underhållning.

Jag läser: "Bukten är full med is som gör att fartyget trots isbrytaregenskaper inte kan ta sig därifrån." Men käre C finns ju med på fartyget. Har besättningen inte sett kvaliteten i den mannen än? Nej nåt lurt är det, kanske beror det på något annat.

Jag läser vidare: "Varken resenärer eller besättning uppges dock vara i fara. Man väntar på att vinden ska vända och föra bort isen från bukten, heter det."
Heter det?! Vafan, här är nåt lurt. Jag vet att käre C köpte billiga vapen i Argentina innan avfärd: S&W och Beretta och allt vad de heter, vilket ha nskrivit om tidigare på odissen. Har han använt dem nu? Har han kapat en båt? Vill ha nvinna tid för att sätta på ännu fler pingviner? Har han blivit skvatt Galen?


H

torsdag 12 november 2009

Jag blir så förbannad på Reinfeldt

Jag tänker ofta på kukar. Särskilt min. Utanför mitt hus genom skogen finns en hästhage. FInns mycket bajs i den men även hästar. Jag menar hingstar. Kukarna på dessa djur är så enormt jävla härligt små. I jämförelse med min alltså.
Men det finns ändå något vackert skimrande över dessa organ. Jag gillar att se dem, jag fotograferar dem, jag målar av dem, jag gjuter kopior av dem, jag tamej fan tar på dem. Nej det gör jag inte. Jag är fan inte snuskig. Vem fan vill a på så små kukar när man (jag) kan ta på sin egen.


Precis. Hästkukar är skit.

tisdag 10 november 2009

Släpp honom fri




- Hallå Mannen, hur är läget?
-Tjena det är bra, svarar Mutumba programledaren.

Hon har tydligen lärt sig använda Mutumbas uttryck.

- Har du gjort nån fler tatuering sen sist?
- Nej..
- Jag tycker du ska skriva guldbollen tvålaxtio.
- Kanske..
- Det var en idé va, säger programledaren stolt.
- Ehh..lerhur, svarar han lite undvikande, som han pratar med en idiot.

Hon är tydligen polare med Mutumba. Hon pratar hans språk, eller rättare sagt: hon försöker prata hans språk, och låtsas vara hans kompis. Liksom hela jävla svenska sportjournalistkåren. Han är en ny exotisk man från en förort som representerar en sort som tidigare aldrig fått komma fram i sådana här så kallade positiva sammanhang. Folk kramar honom, folk vill synas med honom, folk vill tala med honom.

Fast vill folk verkligen tala med honom? Nja, snarare bara höra vad han säger och skratta lite åt det. Han har blivit en apa som satts i bur. En apa som kan jonglera, en apa som ovanligt nog visat sig vara duktig och en apa som besökarna vill låta sig fotograferas med.
Det är ett äckligt beteende.


H

onsdag 4 november 2009

hoppa?


Hämtat från Dennis Fejsbök. Han är ovetande om att jag skärmdumpat denna. Men den är bra.

Bara så att odissarnas läsare förstår vilken skittidning det är vi infiltrerar och använder i vår strategi: att medvetet sprida vårt budskap på ett för andra omedvetet sätt.


h

Lägesrapport: Don´t cry for me Argentina

Borta bra men hemma bäst sägs det. Det sägs också att hemma är där hatten är. Eller att egen härd är guld värd (detta brukar särskilt kärkraftstekniker vidhålla).

Jag är nu inte hemma, jag är borta. Och här är det som hemma fast lite annorlunda.

En annorlunda grej är att jag har sjöutsikt från hotellrummet. En annan att det är varmt och skönt som på sommaren. En tredje är att nya finfina 9mm och .40cal pistoler fabrikat Beretta, S&W och dylikt bara kostar motsvarande 5000 kr. Och att dom säljer knogjärn, kaststjärnor och pepparspray över disk.


Imorgon ska jag gå ombord på en båt som ska ta mig till Antarktis, där vi ska gå iland. Det finns eventuellt möjlighet till bad i havet på plats. Jag har med mig badbyxorna. Det lär även knullas en del pingviner.

Nu ska jag sova.

c.

måndag 2 november 2009

Att skjuta sig själv i foten.

Jag fick ett vykort hem, från sf. Ett erbjudande riktat till studenter där det stod: " Se Capitalism: a love story! Gå 2 och få 40 kr i rabatt!"
Det är den nya filmen från Michael Moore det handlar om, den i Sverige så politiskt korrekta filmaren.

SF bjuder mig alltså på 20 spänn. Men vafan, varför? Jag menar, varför just den filmen. Den är ju extremt vinklad. Michael Moore är inte känd för att vara objektiv direkt. Så varför vill SF få mig att se en vänsterfilm. Varför vill de på detta sätt propagera mot kapitalism? Och varför väljer de studenter, Sveriges kommande makthavare?

Jag fattar inte, vet de va de gör? Är det SF som ligger bakom detta, eller har vänsterpartiet gått in som hemlig sponsor?
SF, ett företag, aktiebolag säkert, har som enda mål att gå med vinst. Det är en skyldighet de har enligt lagen. Som företag lever de på kapitalismen och är en given del i systemet. Att de bjuder mig, student och akademiker, en blivande så kallad tjänsteman, på bio för en vänsterfilm går inte ihop. Jag ser inte motivet. Jag är ju deras framtid, en akademiker med välfyllda fickor, som ska gå på bio i framtiden.
Men som övertygad vänstersympatisör, (om nu Moore skulle övertyga mig om jag ser hans film) skulle jag knappast stödja SF:s filmmonopol i Sverige. Det är ett ruttet företag som tar hutlösa priser och uppträder oetiskt, vilket jag har belägg för men vilka inte får plats här. Det skulle nog Moore erkänna också, att SF är ruttna.

Något är alltså skumt här. Därför river jag nu sönder vykortet. Jag tänker inte låta mig bjudas och trampa i denna fälla. Nåt lurt är det.

H

fredag 30 oktober 2009

En typisk sjöman

Jag kommer att lämna denna skuta tillfälligt. Men jag kommer tillbaka. Om inte den skuta jag snart mönstrar på sjunker alltså. Men det lär den inte göra.


Och förresten: Har man inte haft pillow-talk med en thai-shemale-hora har man inte levt!


c.

onsdag 28 oktober 2009

Nej så är det inte!!

Man kan tycka vad man vill om det. Det gör jag. Men det ändrar ingenting. Faktum kvarstår.


c.

tisdag 27 oktober 2009

stöveltidning

Trots att jag hade vanliga skor på mig stövlade jag häromdagen (nej, det var kväll faktiskt) in på skoltidningens redaktion. Jag var, och är, förbannad på dem. De skriver som krattor, hänger ut folk. De är helt jävla befriade från kompetens.

Jag står för det.

Så jag stövlade in där som sagt, utan stövlar, och möttes av skitstövlarna som satt runt ett cirkelrunt bord. Jag visade inte mitt missnöje. Jag tog snällt, så som man ska göra i fina sällskap, en kopp kaffe och kaffebröd (vadå bröd, det är väl fan mer en bulle?). Jag var snäll, erbjöd mig att skriva, fick skriva, och ska skriva, för nästa nummer.

Idioterna frågade inte ens vem jag var, var jag kom ifrån eller vad som gjorde mig lämplig för uppdraget. Och det var tur. För nu ska den där förbaskade tidningen utnyttjas.

Odissarna är som alla vet en åsiktsmaksin i det dolda. Och vi kommer fortsätta jobba i det dolda. Fast vår verkan, och våra idéer ska spridas - exempelvis i den där förbaskade skoltidningen.

H

torsdag 22 oktober 2009

Bara ännu en dag

Det har varit en till dag idag. Satt 2 timmar i bilkö för att några viktiga EU-politiker hade möte ute på Älvsjö-mässan. Så här dags sitter dom väl och fyllnar till med lyxhoror på något hotellrum i stan.


Det är oktober igen. Kallt, regnigt, blött och rått. Mina skor släpper in vatten och man är konstant kall och frusen. Räddningen är långt borta, först framåt slutet av april kan ljuset nalkas åter. Fram tills dess vadar man genom ett monotont landskap av dimma och mörker där ångestfyllda röster på avstånd hörs ropa efter hjälp. Ingen hjälp kommer. Det är oktober i Sverige igen och folk sluter sig inåt. När snön smält bort i april kommer vi se vilka som gått under. Det kanske blir jag denna gång.

c.

söndag 18 oktober 2009

Storm i själen

Det är storm i själen för tillfället. Piskande ångestfyllda orkanvindar varvat med den nedstämda orkseslösheten som finns i stormens öga. Jag står i ett händelselöst vakum och tittar på hur världen runtomkring mig snurrar runt allt snabbare. Ibland fångas jag och dras med i virveln ett tag och där allting händer alldeles för snabbt, för att sedan återigen kastas in i vakumet, mörbultad, blåslagen och ute ur leken för den här gången.

Efter nästan tre veckors sjukdom är kroppen och själen sargad. En bruten man i sina bästa år i en alldeles för misshandlad kropp.

Ibland händer det att Döden kommer och ta mått på en. Det besöket glöms bort, och livet fortsätter som vanligt. Men kostymen sys i det tysta.

c.

fredag 16 oktober 2009

En vanlig livsavgörande dag

Det är en till sån där skitdag idag. Trött, hängig och allmänt uttråkad. Vaccinerade mig för svininfluensan igår och idag hr jag influensasymtom. Dom sprutar ju in sjukdomen i kroppen på en så att kroppen ska kunna bekämpa den. Så idag är det sjukdomskänsla, ont i kroppen, trött och hängig, svullen. Plus att jag tog en sömntablett, en lugnande och tre folköl igår kväll, så man vart ju lite däckad. Men det var lika bra, hellre däckad än sjukkänsla.

Magen känns bättre idag, inte lika stressad. Atarax och Guinness brukar hjälpa magen, så även igår.

Idag har jag livsavgörande val att göra. Mina pensionspengar ska förvaltas och jag ska välja förvaltare. Man vill ju inte göra fel, då kan det ju bli så illa att det inte blir några pengar. Att inte välja är också att välja.

Det är som det är. Om hundra år är allt ändå glömt och förlåtet.

c.

torsdag 15 oktober 2009

Ordkontroll.

Ja, orden jag ska skriva av varje gång jag vill kommenterna något här på odissarna är underliga. Ni vet de där orden med bokstäver i nån färg som är utdragna så att man knappt ska se vad det står. Orden(?) man ska skriva av för att verifiera att man är en människa med fullt fungerande syn som vill kommentera något.

Nyligen har jag fått de här:

Bakadwa
Nospovi
Gerches
Fredni


Och jag undrar var dessa ord egentligen kommer ifrån. Betyder det något? Eller är det bara slumpvis sammansatta bokstäver? Jag tror inte på det sista, efterom orden faktiskt består av stavelser som bildar ord som går att uttala. Det är inte "khjfdjsio" som kommer upp. På något sätt måste alltså blogspot ha tänkt, men hur då?

Vi googling får jag upp detta:

Gerches - Får en träff på nåns facebooksida, personen i fråga heter Randy Gerches

Fredni - får denna träff: http://mikfoss.com/gallery2/main.php?g2_itemId=170

Nospovi
- inga träffa, däremot får jag träff på Spovi. http://www.spovi.se

Bakadwa
- verkar betyda något på afrikanska. Vet dock inte på vilket språk, men ordet existerar

Det verkar alltså vara fullt av hemliga budskap.

Randy Gerches till exempel. Vem är han? Jag har inte facebook så jag kan tyvärr inte kolla upp. Men antagligen är han en dömd sexbrottsling? Eller en kille som alltid spottar i hamnburgarna på sin arbetplats mcdonalds. Nån som blogspot vill varna för?

Fredni- Ja, Vad ska jag säga. Det är en rolig bild. Jag vet inte vem som är mest mogen av de två. Jobbar killen på blogspot?

Nospovi - Eller No Spovi. Någon på blogspot har lackat ur rejält på företaget Spovi. Det här är hämnden. Kanske fick inte blogspot vara med i deras gemenskap?

Bakadwa - Ja vad betyder det? Antagligen typ "knulla er, era jävla idioter". Kilalrna på Blogspot är hårda.


Har odissarnas läsare fler exempel? Har odissarnas läsare bättre koll på de hemliga budskapen?
Har odissarna inga läsare? JO! Kom igen nu, engagera er!

H

Förändring som enda konstant

Intet nytt under solen. Dock är hösten här med besked. Jag har tvättid om tvåochenhalvtimme.

Idag är det halsont och sur stressmage som gäller. Till skillnad från igår då det var sur stressmage och halsont som gällde. Jag gillar variation i tillvaron, det är viktigt att inte stagnera som människa.

c.

onsdag 14 oktober 2009

Varm i röven?



Jag får läkartidningen i brevlådan en gång i veckan. Jag vet inte varför, jag har inte beställt den. Jag brukar alltid kasta den direkt.
Men nu har det vänt. För med en framsida som denna, med en så genial huvudrubrik som hela tidningen vinklas på, kommer jag aldrig slänga den igen.

H

tisdag 13 oktober 2009

Vad har han på huvet?


Javisst. Jag kallar också det mannen har på huvet som avfall. Och visst borde han dumpa det? Tydligen kan han göra det hos International hair studio både i Skärholmen och på Östermalm om man tittar nogrant.
Det är konstigt det där med hår.

(Och jag vet, jag borde köpa bättre kamera.)

H

måndag 12 oktober 2009

Tjyvlyssnat 2

- Nämen vilken fin mössa du har! sa blondinen till brunetten

-Tack, va gullig du är! sa hon och kramade henne.



Jag fattar fan inte. Varför tackar hon för det. Hon hade ju inte gjort den. Det var barnarbetare i Bangladesh, som H&M hade köpt in, som sytt den. De borde ha berömt dem istället.
Ok om hon sytt den själv, men så är fallet inte ofta. Tills dess: sluta beröm varandra för saker ni inte gjort. Det är nästan stöld alltså!

Det är konstigt det där med kläder.

H

onsdag 30 september 2009

Jag kommer dra - En Epok Går I Graven?

Jag kommer dra. 1 mars nästa år står jag utan bostad. Har tröttnat på skiten nu. Den ständiga pressen att ta varenda poäng för att få bo kvar.

Jag och h. har byggt upp något unikt. En odiss. Den har fötts fram, under plågor och möda, den har haft sin beskärda andel av födslovärkar. Nu har den hittat sin form. Är det redan dags för den att Gå I Graven?

Jag tror knappast det. Odissen är inte begränsad i vare sig tid eller rum. En odiss är något mer än utvidgad grannsamverkan. En odiss är en attityd, ett förhållningssätt till omvärlden. En odiss är den naturliga förlängningen på, och kanaliseringen av, de tankar och bilder som snurrar i våra huvuden. Jag kan vara på månen, och ändå lever odissen.

Faktum är att odissen förmodligen aldrig kan dö. Den kan bara vara mer eller mindre aktiv under en tid. Ta en paus, eller göra revolution. Men att den ska dö är en metafysisk omöjlighet.

c.

tisdag 29 september 2009

Ramla inte dit

"Skrivandet är bara roligt för amatören. Det är som med sex, gamla horor fnittrar sällan"

En vis man berättade detta för mig. Och det var då jag bestämde mig för att aldrig falla i samma fack, och att aldrig ställa mig i samma kö, som dussinfolket. Och med dussinfolket syftar ordspråket i synnerhet på den typiske journalisten.

Men jag bestämde mig även för att det inte bara behöver handla om normer i yrkeslivet, det kan handla om vad som helst. Att jag tar trappen när andra tar rulltrappan, eller att jag cyklar när andra går, för att måla upp några fiktiva exempel. Det är roligare.

Och ordspråket stämmer ju faktiskt. Jag har sett unga horor i Thailand som är jävligt fnittriga. Jag vet inte varför dock. Sen har jag sett gamla slitna saker i Budapest som var långt ifrån fnittriga. Jag behöver inte gå in på detatljer. Det viktiga jag vill förmedla är att aldrig falla in i slentrianen. Då blir det tråkigt.

H

måndag 28 september 2009

Aldrig mer.

Jag är trött på att ge mina pengar till otacksamma och otrevliga affärsidkare. Det kan vara taxichauförrer, krögare, pizzabagare, mc donalds-ställen, etc. Alltför ofta blir man väldigt otrevligt behandlad trots att man spenderar stora summor pengar som går rakt ner i deras ficka. Det är ovärdigt, och jag säger stopp här och nu. Inget mer sånt. Inget mer ovärdigt behandlande av mig.

Hädanefter kommer jag inte besöka ställen där jag behandlats ovärdigt. Jag vill att mina pengar ska gå till ställen och personer som faktiskt uträttar något bra och viktigt, och som gör världen trevligare.

Jag har på kort tid blivit dåligt bemött på flera mat och nöjesinrättningar. Jag kommer givetvis inte gå tillbaka dit i fortsättningen, men jag kommer dra det ett steg längre: Om jag är på ett ställe, krog, butik, sammanhang, där jag spenderar pengar, och jag blir dåligt bemött, kommer jag helt enkelt i stunden rösta med fötterna. Sluta spendera pengar, lämna tillbaka maten innan jag betalat, göra klart för dem att jag inte tänker ge dem mina pengar eftersom de har ett dåligt kundbemötande. Jag kommer inte ställa till med scener, utan lugnt, självsäkert och värdigt förklara mitt beslut för dem. Och sedan gå. Jag kommer vara "the bigger man", och om de vill tjafsa så kommer det säga mer om dem än om mig.

Servicen och den allmäna attityden i Sverige är ofta jävligt trist och dålig. Jag kommer anses vara en rättshaverist, en lättkränkt nolla, men det är ett pris jag är helt villig att betala. Hellre det än att känna sig som en jävla idiot som blir dåligt bemött men ändå fortsätter ösa mina pengar över dem som behandlar mig dåligt.

Aldrig mer.

c.

torsdag 24 september 2009

Gör en insättning du också!

Så varför ska man inte läsa föregående inlägg om runkande på sjukhus som ett dåligt skämt? Jo, för att spermabanken är den bank som verkligen ger högst avkastning.

Titta bara på Nordea, SEB och Swedbank medmera. Där sätter vi vanliga medborgare in våra besparingar i tron på att de med räntans kraft ska växa till sig. Men vad händer? Bankerna kraschar efter ett extremt oansvarigt spel med våra pengar. De kastar verkligen ordagrant våra pengar i sjön, när oansvariga lån ges och pengar hanteras som de vore bara en mark på ett roulettbord. Och samtidigt har cheferna mage att ge bonusar till sig själva.

Lyckligtvis finns ju staten där som det senaste året sopat upp efter bankchefernas lek med våra pengar. Utan staten skulle många banker tillsammans med våra pengar inte existera idag.
Skönt, tycker jag som privatperson, att staten finns och att mina besparingar säkras. Men är det skönt? För vem är egentligen staten? Staten är vi, den representerar medborgarna. Så vems pengar är statens? Det är våra. Bankerna har alltså först spelat bort våra privata besparingar för att ersätta dem med våra gemensamt ihopjobbade skattepengar.

Något är alltså konstigt med det normala bankväsendet. Med denna bakgrund är det inte så konstigt att jag gör en insättning på spermabanken. Avkastningen är ju faktiskt liv!

h

tisdag 22 september 2009

Spemabanken - gör en insättning du också

Jag har börjat med välgörenhet. I går promenerade jag över till sjukhuset i Huddinge, närmare bestämt till fertilitetscentret. Jag tänkte att jag skulle börja dra i kuken av en anledning, inte bara för att jag har tråkigt hemma. Jag vill bidra till samhället samtidigt som jag har kul - och tjänar pengar: 500 spänn per spermaprov.

- Är du helt frisk, inga sjukdomar osv? frågade läkaren
Vi satt i ett rum med ett fönster. Läkaren var gammal och såg inte ut att lita på mig. Han hade en vit rock med ett stetoskop runt halsen. Jag undrade va fan han hade det för. Det här handlade ju om kukar och inte hjärtan.

- Eh ja, jo men givetvis, svarade jag. Jag va här förra månaden och pinka för klamydia och de va ingen som ringde liksom...

Han spände blicken i mig, gamlingen.
- Hmm ok, vi får kolla upp det helt enkelt. Är du medveten om att barnet som eventuellt blir till har rätt att få ditt namn i vuxen ålder?

- Jaja fy fan. Jag har inget att dölja. Ju fler vi är med mina gener desto bättre för världen.

Läkaren hade nu börjat pilla med lite burkar som jag skulle lägga min säd i. Trots att vi var på en spermabank liknade han inte någon bankir. Bankirer brukar vilja ha insättningar. Den här killen var tveksam i sitt uttryck. Han kallade dock in en sköterska som skulle visa vägen till ett bås.

- Ja, jag hoppas du vet vad du gör, fyll den här burken och kom tillbaka om några minuter, ehh, när du är klar alltså, ingen brådska.

Sköterskan visade vägen, jag försökte kallprata lite men hon var iskall. Hon va gammal men verkade erfaren i gemet.

- Lycka till, tuta och kör, sa hon dock och smålog.

Och in klev jag i båset. Och jag blev helt förstummad. Ett helt vitt rum utan fönster. En stol. En toarulle. En äcklig blaska med igenklistrade sidor. Jag väntade mig något annat. Men jag började dra lite. Fast det gick inte. Något var fel. Jag kände ångesten att jag inte skulle lyckas. Fan. Jag fösökte tänka på strippklubbar jag varit på, men nej, det gick inte. Efter 5 minuter klev jag ut.

Jag vände ner blicken när jag passerade sköterskan. Jag skämdes enormt men ville veklrigen ha mina pengar. Så jag gjorde en fuling

När jag gick förbi ett hörn sprang jag ner till kaféet och hämtade en tetra med mjölk. Ja, ni fattar.

Läkaren såg ingen skillnad. Han va gammal och behövde nog nya glasögon. Han tog emot burken och gav mig 500 spänn. Jag tog emot dem och skrattade hela vägen från banken. Ha!

/H

torsdag 17 september 2009

Kukens magi

När vi ändå är inne på snoppar här på Odissen fortsätter vi:

Det var en dag i november, jag går i åttan, det är rast, vi sitter i uppehållsrummet och spelar poker, jag förlorar givetvis, när den rödhåriga hemkunskapshäxan tar vår kortlek ifrån oss.

"Det är mot reglerna att spela poker här vet ni väl ungjävlar!"
Vi käftar givetvis men hon tar kortleken, den häxan. Det är när hon gått därifrån jag får höra uttrycket för först gången, det som ska följa mig resten av livet. Det uttalas ut en polares mun; "Hon har inte fått kuk på länge".

Jag hade aldrig hört något genialare tidigare i mitt liv. Uttrycket gav förklaringen till allt jag tidigare inte förstått. Jag klev in i en helt ny värld.

I dag, flera år senare, har jag användning av logiken hela tiden. I går till exempel fick jag massiv kritik från en blond lärare som tyckte att mitt arbete var uselt. Jag undrade varför hon var så hård mot mig, men insåg efter nån sekund svaret på frågan; kukbrist.
I morse hade vi lektion ihop igen. Hon var på strålande humör. Jag fattade direkt hur hon spenderat natten.

Kukens kraft är alltså stor. Kuk gör folk glada. Det är nåt speciellt med den till skillnad från kvinnans motsvarande organ. Jag vet inte om det sitter i ollonet eller om det är just erektionen, men levererar gör den sannerligen.

Tyvärr är det bara ca 50 % av jordens befolkning (jag kvittar bögarna mot flatorna) som är mottagare av kuk, vilket tydligt märks i samhället. Det är bara att titta på tillståndet i världen idag: det är skit. Förklaringen är enkel: Det är män som styr, vita heterosexuella män som inte vill ha kuk.
Skulle Bush, Putin, Meng, Reinfeldt, Blair, osv få lite kuk skulle de fan göra ett bättre arbete. De skulle bli gladare, och vi skulle slippa krig och annat elände.

Det är alltså dags att våldta makteliten, sätta dem på plats en gång för alla, visa att det de gör inte är okej. Vi straffknullar dem!

Eller ännu bättre - ge makten åt kvinnorna. Jämställda kvinnor som får och vill ha kuk. Tillskillnad från hemkunskapshäxan.

/H

tisdag 15 september 2009

Pungbråck


För att vi alla ska förstå vad det är herr h. har mellan benen publicerar jag denna bild på ett typiskt pungbråck.


c.

Punkrock

En blogg handlar inte om att dölja saker. Och jag döljer inte att jag sällar mig till hjältarna som bär på ett bråck, ett pungbråck.

Det var en dag för många år sedan när jag var hos läkaren på vårdcentralen i Akalla som jag upptäckte det. Jag kände mig lite risig vid denna tid och bad läkaren gå igenom hela kroppen för att hitta eventuella fel.

Hon kände lite och utbrast:
"Men du har ju ett bråck!"
"Jaha" sa jag.
Jag satt redan med byxorna nere så mer konstig kunde situationen inte bli.
"Vad är det?" frågade jag.
"Ja, ådrorna går lite i virrvarr där nere i pungen" sa läkaren och såg seriös ut i sin vita rock.

Idag är jag stolt över mitt bråck på vänster sida. Vi är en minoritet i Sverige som bär på det vilket jag tycker är ganska soft. Det är ett extra nöje; har jag tråkigt har jag alltid mitt bråck och ta på, vilket alltid får mig på bättre humör. Jag kallar det lite lattjo för mitt Punkbråck.

"Känn en gång i månaden ungefär för att se om det förändras" sa läkaren.

Jag har en polare som också har bråck. Vi kallar oss brothers in brock. och inte fan känner vi på respektive bråck en gång i månaden. Jag känner fan på det varje dag, inte av rädsla, utan bara för att det helt enkelt är soft.

Ni kanske undrar hur det påverkar mig? Ja, svaret är att det påverkar mig enbart positivt. På grund av den extra tyngden svänger det liksom lite mer när man knullar eller springer. Vill man inte att det ska synas får man ha tajta fillingar. Jag dock, gillar inte tajta fillingar eftersom jag gillar gunget liksom, och att folk ser.
Har man bråck ska man inte skämmas!

"Bli vän med ditt bråck" sa läkaren innan jag gick.

Och det har jag.

/H

"Jag har något att dölja"

Men jag tänker inte berätta vad. Jag hoppas verkligen att ingen får reda på vad det är.

c.

måndag 14 september 2009

"Men jag har ju inget att dölja"

Nej det kanske du inte har, men då säger du automatiskt ja till myndigheter att kontrollera dig mer och mer. Och informera sig mer och mer. Men du har ju inget att dölja så du motsätter dig inte heller nästa integritetskränkande akt från myndigheternas sida. Och så går spiralen.

Tillslut har du och alla andra som inte döljer något legitimerat ett samhälle där inte ett steg kan tas av individen utan att registreras. Men det är klart, döljer man inget har man inget problem.

Men om man inte vill att någon ska se att man har en dålig dag, eller om man vill gå för sig själv och mysa i sin egen glädje, eller om man vill gå med kuken hängande utanför gyllen, eller om man vill, med flit, bete sig misstänkt, bara för att retas, ska man då inte få göra det, utan att dom där uppe rycker in och rättar ledet?

Jag tycker det.

Därför lyssnar jag bara på musik jag inte gillar på spotify, därför lånar jag bara tråkiga böcker på bibblan, därför söker jag bara på porr på Google, för att förvirra.

Därför handlar jag inte med kort. Därför har jag inte facebook. Därför gör jag tvärtemot.

För annars kan vi åka till Nordkorea, som DN så bra jämförde det med.

Dessutom håller inte argumentet. Alla har faktiskt något att dölja, ingen kan vara fläckfri. Den personen finns inte här, bara i dressmanreklamen, eller i greppet på Cafés stiltipsredaktion, eller i Reinfeldts våta drömmar om Sverige.
Men inte i verkligheten.
Tror jag.

Ta det inte fel om du känner dig träffad, fel på det sätt att du skulle vara någon slags Jan Myrdal-wannabe som förespråkar total diktatur. Så menar jag inte.



H

Ett politisk manifest

Jag kommer i god tid före nästa riksdagsval presentera ett politiskt manifest. Detta manifest syftar i första hand till att för mig själv ta reda på var jag står i olika frågor, i andra hand till att påverka andra och i tredje hand kan det fungera som början till en politisk karriär.

Jag kommer att utarbeta manifestet och presentera olika delar och ståndpunkter på denna odiss samt på Den Allseende allteftersom.

De områden som jag redan nu hoppas ska finnas med i manifestet är:

Invandring
Bögerier och sexuella avvikelser
Försvaret
Individens rättigheter vs statens rättigheter
Skola och utbildning
Vård och omsorg
Ekonomi i bred mening
Ekonomi i snäv mening
Ekonomi i övrigt
Miljöpolitik
Rättspolitik (brott, straff, polis)
Trafikpolitik

Så det så.

c.

söndag 13 september 2009

PS

Ny layout. (Kan någon översätta detta vidriga ord till svenska?)

/H

tjuvlyssnat 1

Jag, H, tjuvlyssnade på ett samtal häromdan.

- Men hur känner ni två varandra? frågade hon när hon stod framför de två killarna som var i sina bästa år.

- Vi pluggade ju tillsammans, de va två år sen på SU, svarade en av killarna, kanske den lite smartare, den hon riktat sin fråga till.

Samtalet fortsatte dem emellan.

- Ehh. pluggade? undrade hon och tittade lite konstigt i ögonen på honom med huvet på sne.

- Ja, sen hoppade jag av , jag var för bra helt enkelt, men Mackan här bredvid mig går kvar.

Det gällde för honom att hålla attityden och masken.

- Men, va gör du nu då? fortsatte hon som vore hon besatt.

Han tvekade lite med svaret, vart ville hon komma? Var hon bara nyfiken eller var det nåt skumt på gång. Han pressade ur sig och försökte byta samtalsämne:

- Jaa. jo jag pluggar ju nu också, fast på södertörn.. va gör du själv?

Hon svalde bettet och började prata om sig själv, vilket hon antagligen gillade eftersom hon slutade titta så konstigt.

- I Uppsala, STS heter det, ett program där...

- JAA, det har jag också pluggat, fast 4 år sen nu fan, utbrast han utan att tänka att det plötsligt handlade om honom igen.

- Slutade du?

Svaret kom direkt

- Ja, jag var för bra för det också fan.

- Jaha,,, ja det är ju också en variant.



Jag hörde inte fortsättningen men tror att samtalet självdog.

fredag 11 september 2009

Intervju Med En Återvändare

- Hej på dig, herr C. Välkommen tillbaka, och kul att se dig igen!
- Tack, detsamma.
- Det var länge sedan, hur står det till?
- Jo tack, bra, förutom att herr h. precis ringde och väckte mig vid denna gruvligt okristliga tid.
- Jasså det gjorde han, så ni har kontakt med varandra alltså?
- Jo vi har kontakt, det har vi haft hela tiden sedan jag drog.
- Ja, det var det jag undrade, det verkade som om ni bröt med varandra där ett tag. Nästan som att det blev en schism, eller till och med konflikt? Om du ursäktar mitt direkta frågande, jag är bara nyfiken..
- Nej konflikt skulle jag verkligen inte säga att vi har haft.
- Så ni är fortfarande vänner?
- Vänner är ett starkt ord. Vi respekterar varandra och ibland korsas våra vägar. Det är allt, och det är inte så lite.
- Jag får en lite underlig känsla i kroppen, jag måste fråga, har du någonsin haft en vän?
- Ingen kommentar, jag varken bekräftar eller förnekar.
- Så varför lämnade du odissen?
- Ibland, förstår du, så kommer den så kallade vardagen emellan ens ambitioner och drömmar. Vardagen, med alla dess krav och måsten, stress och trötthet, kan lägga hinder framför det man försöker uppnå. Då kan det krävas en paus, att man drar sig tillbaka en stund och tar det lugnt. Får distans till allt, och kan tänka på vad som verkligen är viktigt här i livet.
- Är det det du har gjort denna tid, tagit en paus och reflekterat över tillvaron?
- Nej, jag har supit och gått på thaimassage i två veckor.
- Jaha, men vad, eller alltså varför, .... varför lämnade du då odissen?
- Ibland måste en man göra det en man måste göra.
- Och det var att lämna odissen i två veckor?
- Ja.
- Betyder det att du nu har slutat att supa och gå på thaimassage?
- Nej.
- Brukar du köpa happy ending när du går på thaimassage?
- Nej.
- Vet du vad en happy ending kostar?
- Ja, ca 200-300 kronor tror jag det går på.
- Varför köper du inte happy ending?
- För att det kostar 200-300 kr förstås, är du dum eller?
- Jaha ja, eh, vi går vidare.. Så nu är du tillbaka på odissen, stämmer det?
- Ja, det stämmer.
- Bara tillfälligt, eller mer permanent?
- Min ambition är det ska vara mer permanent, men med ett kanske lite lägre engagemang. Jag kommer att fortsätta rapportera från min vardag, givetvis, men kanske inte varje dag utan kanske ett par gånger i veckan. Jag har ju engagemang även på annat håll, som ni alla vet.
- Ja, det projektet verkar gå bra för dig. Nu är det ju inte det den här intervjun ska handla om, men lite kort bara: Hur går det med Den Allseende?
- Det går bra tack, gensvaret har varit övervägande positivt. Men mest gör jag ju det för min egen skull, oavsett vad andra tycker. Jag kände att jag behövde en kanal där jag kunde få ut mina syner, de syner som på något sätt bara handlar om mig, de som är mina och bara mina. Nu när det projektet är i rullning och i gång kan jag återvända hit igen. Återigen, en man måste göra det en man måste göra.
- Så vad är det du måste göra härnäst, om man får fråga av ren nyfikenhet? Du slutar nämligen aldrig fascinera mig.
- Jag ska gå och bajsa. Jag är sjukt bajsnödig nu efter frukost och kaffe.
- Och dessa bevingade ord får avsluta intervjun. Tack, herr C.
- Tack.

torsdag 27 augusti 2009

Mitt sista inlägg här? - Välkomna hem till mig!

Jag är tveksam till denna odiss, det är ingen hemlighet. Jag har varit missnöjd med herr h:s frånvaro, och i likhet med herr h gillar jag inte grupparbeten, särskilt inte grupparbeten där jag gör det mesta av jobbet. Trots mina idoga uppmaningar har h:s engagemang tyvärr varit svalt. Och jag har fått nog.


Så nu har jag öppnat eget. Ni är alla välkomna att ta del av mina syner på

http://denallseende.blogspot.com/


Som alltid skriver jag enkom för min egen skull. Allt därutöver är ren bonus.



Jag skickar dock iväg en trevare till herr h: Det finns säkert utrymme för denna odiss att leva kvar i någon form. Jag är inte omöjlig, även om jag är den som är den.



c.

onsdag 19 augusti 2009

förändringarnas tid

OK.

Jag har förstått.
C har lämnat huset.
På återseende? Nej, det verkar inte som det den här gången.

Det har gått så många dagar nu utan spår från C, att jag verkligen tror att han lämnat vårt bo.

Det är inte med sorg jag konstaterar det.

Det är med hopp om en ny tid - en ny framtid.

Jag har lyckats erövra odissen. Jag har full kontroll.
NU är den min.

Jag har aldrig gillat grupparbeten, jag gillar inte att behöva anpassa mig och att kompromissa. Jag vill ha kontrollen fullt ut. Därför känner jag nu hopp.

Läsare!
Ni har något spännande framför er.
Stanna i kontakt.

C!
Har du ångrat dig?
HAHA, i så fall.
Nej jag skoja, du får va med. Men tills dess viner min piska som jag vill.

/H

måndag 10 augusti 2009

På återseende?

Jag har allvarliga funderingar på att avsluta mitt deltagande i denna odiss. Odissen har kommit till vägs ände och förtjänar att vila i frid. Den har tjänat mig väl men tyvärr (och inte helt oväntat) gått samma öde till mötes som det mesta här i livet: Tynat bort, runnit ut i sanden, tappat stinget, förlorat sin aktualitet, passerat bäst före-datumet.

Den ska få bli ihågkommen för det den en gång i tiden faktiskt var: En ögonöppnare för oss alla.



Eventuellt startar jag eget under hösten. Jag gillar trots allt formatet. Potentialen att nå ut. Anonymiteten.


Om jag har lust återkommer jag.

c.

fredag 7 augusti 2009

Till läsaren

Jag tänker aldrig ge mig. Jag är född på 1980-talet. En förlorad generation. Den första som fått det sämre än sina föräldrar.

Saker och ting suger. Det ska man ha klart för sig. Under andra världskriget var valspråket "En svensk tiger". Under nutidens ständigt pågående krig mot den totala meningslösheten och ledan är mitt valspråk "En svensk suger".

Ledan har varit min följeslagare i sommar. Det ger avtryck i ens tankar och känslor.

Jag hoppar in i slutet av en längre dikt av C. Baudelaire:

" Men i våra lasters vidriga zoo som hyser
leoparder, hyndor, giftormar, gamar,
skorpioner, schakaler, och andra som gläfser, fnyser,
tjattrar, krälar, ryter och jamar


finns det en som är fulast, ondast, och mest avskyvärd!
Fast han varken skriker eller gestikulerar
skulle han gärna slå i stycken hela vår värld
och sluka i en gäspning allt som existerar.


Han fäller ofrivilligt en tår - det är Ledan,
som med drömda giljotiner fyller sitt rike.
Läsare, detta sensibla monster känner du redan,
- hycklande läsare - min broder - min like!"




c.

onsdag 5 augusti 2009

Vad Vill Arbetarrörelsen?

Det har varit tyst från denna blogg ett tag. Är det sommarlunken eller är även denna odiss på väg att falla, precis som resten av samhället?

C. har varit på sitt konspiratoriska och uppjagade politiska humör ett tag. Nu är det dags för en stunds katharsis på denna odiss:

Vad vill arbetarrörelsen?


Svaret på denna fråga bestämmer vår framtid under all överskådlig tid. Tyvärr tycks det inte finnas något svar eftersom arbetarrörelsen själv inte verkar veta vare sig in eller ut. Allra minst våra kära Mona S.


Arbetarrörelsen verkar mest intresserad av att fraternisera med mediakåta hbt-personer och hustrustenare från jordens alla skitländer. De nya idealen verkar vara att det ska löna sig att "tappa bort" sitt pass och sedan uppbära olika ekonomiska bidrag tills man dör. Eller att låta bråkiga elever få styra en hel skola med maffiametoder medan lärarna hukar i lärarrummet, rädda att bli avskedade om de råkar ryta i lite för hårt, eller hålla upp en hand i försvar när de blir misshandlade. Och givetvis ska inte eleverna ha betyg, det kan ju sätta en stämpel på och sortera ut dem som inte får bra betyg. Sådant är ju orättvist. Andra ideal verkar vara att samhället ska vara ett rättslöst vakum där varken polis, åklagare, domstolar eller kriminalvård ska ha resurser, krav eller kunnande nog att garantera medborgarna rimlig säkerhet. Eller ett avskaffat försvar så att landet inte kan försvaras, samtidigt som den store björnen i öster börjat vakna och snart är sugen på frukost.


Det kan knappast ha varit detta som arbetarrörelsens pionjärer tänkte sig när de började förverkliga sin vision om ett demokratiskt, humant och värdigt folkhem. De hade helt andra ideal: Arbete, rättvisa betyg, laglydighet, nykterhet, bildning, solidaritet, idrott,sunt leverne och ett försvar för att hävda landets rätt att existera och folkets rätt att själva få välja sina ledare.

Kort sagt: Gör din plikt, kräv din rätt.


Om arbetarrörelsen ska ha någon chans att få tillbaka makten, och kunna skapa ett drägligare liv för den stora skara människor som bara vill leva i fred och frihet och ha det allmänt bra, måste den återgå till de grundläggande idealen. Back to basics.

Det kommer aldrig gå så länge Mona S. sitter på ordförandeposten. Detta vet dom själva men det är ofeministiskt att säga det högt. Och allt som inte är politisk korrekt ska tigas ihjäl.

Nej, missnöjet sjuder ute bland folket i landet. Snart är gränsen nådd och då gäller det att ha bunkrat vatten, mat och mediciner för det kommer bli både blodigt och långvarigt.


c.

torsdag 30 juli 2009

Messias, rädda mig!

Vi har en så kallad demokrati, menar C. Där alla ska behandlas lika, fastän de inte gör det. Vi har problem miljön, menar forskarna. Problem som håller på att kvadda vår planet. Ekonomin går åt helvete, påstår nyhetsankaret. Jag bör oroa mig menar hon. Och visst fan gör jag det. Sen är det politiken. Helst ska jag hata de som styr för att de är dumma. Men orka. Och vem ska styra nästa gång? Min röst måste vara smart, jag ska kunna argumentera för mitt val. Sen är det mord och skit som händer, bränder, massa jävla elbolag att välja mellan, tusen bloggar att läsa om man bara skulle orka, där allt diskuteras sönder.

Jag trodde det var bra, men nu tror orkar jag inte. Jag vill bara stå i en stor folksamling och slukas upp av en talare. Jag vill helt, tillsammans med alla andra, ge mig hän åt det stora ovanför massan. Vi ska alla lyssna på den goda talaren, artisten, prästen, mannen med budskapet, den vise eller bara han som har störst käft. Och tro på det utan att tänka två gånger. Enkelt. Bra. Hälsosamt. Effektivt.

Masspsykos

Jag vill lita på hanhon som talar. Bara ta in det. Någon med en oerhörd förmåga att nå ut, någon med en oerhörd pondus, någon som kan övertala mig om att allt kommer gå bra. Något som är större, bättre, smartare och enklare än den vanliga trista gången på Tellus. Något som ger mig tron på att världen kan förändras, och att jag inte behöver oroa mig.

Är det du C, som jag söker?


/Håå aaa ennn esss

fredag 24 juli 2009

Det Handlar Om Demokrati För Fan

Det är det här med invandring och bögerier alltså. Det är känsliga ämnen.

Det sägs att man inte ska ogilla invandrare och bögar. Då är man fördomsfull. Och ond.

Invandrare och bögar berikar vårt samhälle. Ger oss nya insikter. Ny förståelse för det annorlunda och för andra synsätt. Dom vill oss aldrig något ont och är aldrig egoistiska eller beräknande. Om man tror det så är man just fördomsfull och ond.

Jag förstår inte det där. Varför ska invandrare och bögar behandlas annorlunda? Varför ska dom få nån jävla förtur, en gräddfil, specialbehandlning? Vilka är dom här människorna egentligen?!

Dom är nåt sorts Guds änglar. Vill alla väl. Har kommit för att rädda oss.

Det är osunt och odemokratiskt att hysa dessa åsikter. Invandrare och bögar förtjänar ingen särbehandling. Dom får förtjäna min respekt precis som alla andra. Jag gör ingen åtskillnad: bögar, invandrare, judar, poliser, politiker, bankmän, aktiehandlare, taxichaffissar, gatsopare, journalister, psykologer, läkare, lärare, chefer, kollegor, negrer, tyskar, indier, kineser, ryssar, norrmän, eskimåer, zigenare, halta och lytta, blinda, amputerade, och Gud vet vad för jävla mänskligt avskräde, jag hatar allihop. Jag är en sann demokrat, jag gör ingen skillnad.

Varje individ får i mina ögon förtjäna sitt mänskliga värde. Alla har samma grundförutsättningar. Om sedan negern eller chefen inte lever upp till mina kriterier för mänskligt värde är det deras eget fel.


Att det ska vara så jävla svårt att förstå detta. Särskilt för invandrare och bögar.


c.

tisdag 21 juli 2009

En reunion

Det finns ju vissa platser i stan som är sköna att hänga på. Har du några sådana C?

Jag tror ändå jag har hittat tillbaka hem efter att ha tagit avstånd från Fridhemsplan i några år. Idag tog jag nämligen en kebab och passade på att titta ut genom fönstret på den regniga gatan. St Eriksgatan.

Alltså det gav en bra känsla det jag såg. Det var inte så jävla putsat allting. Det var inga dyra snobbiga affärer i gathörnen. Och det var fan vanligt folk som trängdes på trottoaren under kebaberians markiser för att undvika regnet.

De skulle kanske till vanliga affärer som ÖB eller Daglivs, eller till en av musik- och skivaffärerna som finns längs gatan, eller till nya reggieaffären som jag såg idag. Eller så skulle de dricka billig öl, vilket alltid är motiverat. Eller så skulle de gymma på sosse-Friskis. Fanns inget överklass-SATS så långt ögat nådde. Eller så skulle de bara hem till frugan, försöka lite grann trots att utgången redan var given, för att sedan istället lägga en sats i duschen, så som ovanligt vanligt folk faktiskt gör.

Det var en bra känsla helt enkelt. Inget Öfverklassöstermalm. Och inget Prettosöder. Det var bra.

/

oper snah

torsdag 16 juli 2009

Jag Ville Vara Speciell

Det har kommit kommentarer om att jag ofta refererar till bandet Kent.

Jag erkänner mig skyldig på samtliga punkter.


c.

onsdag 15 juli 2009

Officiell Hjärtekrossare

Det tog mig en hundradels sekund. Nu när jag tagit beslutet är jag lugn.

Skiten ska bort nu. Imorgon smäller det. Försvinner den inte nu blir det dynamit nästa.

Jag talar om min fotsvamp. Den som varit med mig i ett år under recidiverande former.


Jag bryr mig inte om hur många tjejer den kåtat upp, hur många skamliga förslag och aktiviteter den renderat, nu ska den väck.

Så det så.

c.

måndag 13 juli 2009

I Väntan På En Iskall Vinter

Jag möter inte längre några kvinnor på bussen som jag kan börja prata med. Inga blickar som korsas på tunnelbanan. Ingen upskirt-spaning eller tajt-tonårsflicke-jeansröv-tittande i rulltrappan upp. Jag har bil nu. Frihet ger också ensamhet.

Med den nya tidens lösningar på den gamla tidens problem kommer också nya problem. Cirkeln är på nytt sluten och allt är som det alltid varit.

Om ett par timmar går solen upp igen och staden kommer att vara precis som den var igår.


c.

söndag 12 juli 2009

En jävla skitdag.

Jag har en sån där pissig dag. Sovit dåligt, vaknat varannan timme, är trött och seg, grinig. Vill bara att den här skitdagen ska ta slut så man får sova. Fan, typ 9,10 timmar kvar till läggdags. Jävla anus.

Så det så.

c.

En gammal kliché

Alltså är man bakfull är det som att allt träffar en.
Solen, trädlövrassel, fågelsång, kohagebajsdoften. Allt som är bra

Eller odiskad disk, huvudvärk och trafikbuller.

Som att nån har dragit bort ett skyddande filter mot intryck. Som skyddar mot allt och alla.

Nej alltså jag är inte bakfull. Jag bara mötte en kille på vägen som var det. Han skulle dricka kaffe för att återställa sitt filter. Han pallade inte vara så jävla blödig och flummig.

Han berättade att kaffe för honom, efter en kvälls supande, var lika givet som att solen alltid går upp i öster. Eller som att en uppförsbacke alltid följs av en nerförsbacke. Eller som att sill hör ihop med nubbe. (PS, på somaliska betyder nubbe kuk.)

Tänk vilka Underverk kaffe skapar. Utan drycken stannar Sverige. Folk skulle bli så sjukt oproduktiva. Arbetsplatser skulle kollapsa. Ingen skulle göra nåt. Och värst av allt. Folk skulle vara bakfylleflummiga konstant, precis som killen jag mötte. Hur fan skulle det se ut?
Reinfeldt skulle lacka. När hans moderatsverige skulle våga leva ut i sin bakfylla istället för att producera vinst till Borgs skattkista. Nej, inte bra alltså

Mer kaffe till Folket!


/ Hååå

En så dålig intervju att den faktiskt säger allt.



Japan är för övrigt världens mest homogena land, om man ser på folkets sammansättning.

fredag 10 juli 2009

zd

Men C:
Kan du inte göra det lätt, så blir det rätt och samtidigt en plätt. Och allt utan att behöva lukta svett.

Vadmanengörbehöverinteblifel

Det Är Hårt Att Vara Människa.

Hurmanärngörblirdetliksomfelellerhur?



c.

Jag återuppväcker här mitt gamla förslag

om att alla kvinnor i Sverige måste vara horor en dag per år. Inte alla samma dag, det skulle bli kaos som hotar säkerheten, utan jämnt utspritt över året.

Detta skulle minska konkurrensen mellan könen och istället öka förståelsen för varandra.

Det skulle ju givetvis vara prisreglering med ett fast lågt pris, alla kvinnor måste känna på hur det känns att sälja framstjärten för 500 spänn samlaget, och alla män ska måste ha ekonomisk möjlighet att köpa sig tillgång till framstjärt.

Nå vad säger ni? Visst borde det gå att skapa opinion kring detta?


c.

Finns det någon här...

som faktiskt på allvar brukar koppla av i hängmattan på sommaren?!?!?!?!?!?


Seriöst alltså, vem fan gör det?!?!?!?!?!?!?!?!?!?


Nej, ner med klyschor alltså!!!!!!!


c.

Det lär det ju bli...

Mer regn nu i sommar alltså.



c.

tisdag 7 juli 2009

Det Handlar Om Sommar

Det handlar om glass och solglasögon. Myggbett. Den där känslan att allt är möjligt och magiskt, att man inte vet hur dagen och kvällen ska sluta. Den där känslan att inte ett skit händer och att allt suger. Vackra flickor i kort kjol. Diarré pga värmen. Doften av solvarm asfalt, havsbrisar och lukten av sopor som stått i solskenet i två dagar.

Det handlar om för små shorts och för små badbyxor. Det handlar om för stora förväntningar. Det handlar om dom där underbara varma ljusa nätterna när allt faller på plats, som ibland faktiskt inträffar och ibland inte. Det handlar om att åka bil med rutan nere. Det handlar om att ta tillvara på den ljusa tiden innan mörkret kommer utan att känna press och ångest. Det handlar om att ladda batterierna. Det handlar om att slösa energi. Det handlar om att inte göra alla dom där sakerna man vill göra nu när man har tid. Det handlar paradoxalt nog om att nu ställs allt på sin spets: din existens, din karaktär och ditt liv. Det är nu det avslöjas vem du är.

Kort sagt: Det handlar om sommar.


c.

lördag 4 juli 2009

Världens Bästa Artist

Ikväll har jag sett min troligtvis bästa Thåströmkonsert någonsin. Helt makalöst och enormt bra. Och då har jag ändå sett många... Skönt att jag bestämde mig för att gå, var jävligt trött och seg innan och ville egentligen bara hem och sova.


Det var obeskrivligt bra, mannen var på ett strålande humör som jag aldrig sett förut. Det var stundvis som de legendariska konserterna på 80-talet med Imperiet. Helt fantastiskt.

Nu väntar två dagars arbete. Den här kvällen gav mig livskrafterna tillbaka, och hoppet om en ganska okej sommar ändå.


c.

onsdag 1 juli 2009

Så är det.

H. är på festival och jag har inget för mig förutom jobb, sova, och allt det där andra.

Det kommer nog bli en bil idag. Så det så.


Så är det.


c.

lördag 27 juni 2009

En Vacker Dag

En sån här dag vill man bara knulla. Eller möjligtvis spärra in barn i källare. Eller kombinera dom två aktiviteterna.

Nåt annat vill man inte.

c.

fredag 26 juni 2009

Därför är säkerhetsarbete ett Legitimationsyrke med höga krav på vandel och personlig lämplighet:

En nyckel är ett värdeföremål och representerar det sammanlagda värdet av alla föremål som finns i de utrymmen den går till. En enskild privat nyckel kan därför ofta representera över en miljon kronor. En enskild företagsnyckel ofta tiotals gånger mer. Hur ofta tänker folk på det när de handhar sina nycklar?

Det är uppenbart att det krävs utbildad säkerhetspersonal som kan fatta de svåra beslut och ta de konflikter som rör nyckelhantering när gemene man är så uppenbart oinsatt i frågan.


c.

onsdag 24 juni 2009

Längtan

Vi bevittnar upptakten till en eventuell demokratisk revolution i Iran. Detta är spännande, det kan gå hur som helst. Oavsett hur det går är det fascinerande att följa de enorma krafter som satts i rörelse. När en kritisk massa uppnåtts i en revolution är kraften att jämföra med en tsunami eller vulkanutbrott.

Maktskiktet i Iran är rädda. De kom själva till makten genom en revolution för 30 år sen och vet vad det innebär när folk fått nog och dessutom mod att kräva förändring.


c.

tisdag 23 juni 2009

Tillbaka Till Samtiden

Det finns inte ett jävla skit att rapportera om. Samtiden fortsätter att snurra runt på precis samma sätt som alltid, där utanför på andra sidan fönstret. Det är ständigt samma saker fast i ny tappning. Historien upprepar sig och det finns inte ett skit man kan göra åt det. Varje ny generation måste göra om föregående generations misstag, i tron att dom gör "något nytt". Vi uppfinner alla hjulet igen gång på gång, varje dag. Och vi har glömt allt vi lärt oss tills nästa morgon. Det är därför ingenting är nytt för oss samtidigt som allting är nytt för oss, hela tiden. Och så rullar det på.


/ c.

Skitiga orättvisor







Hundägare måste plocka upp skit efter sig. Och då syftar jag på hundens och inte ägarens skit.

Och en polis måste plocka upp skit efter sig. Hur skulle det se ut om en polis satt och sket på gatan utan att ta plocka upp det? Däremot måste polisen tydligen inte plocka upp skiten efter sin polishäst när den gör på sig mitt på gatan i centrala Stockholm. Då travar de vidare, obemärkt, sturskt och rakryggat.

Orättvisor är vad det är.
Rättelse: Ord och inga visor är vad det är.


Resultatet blir att hundar äter hästskit, direkt från gatan, vilket i sin tur är en rest av det hästar ätit; och eftersom hästar äter gelatin (nedmalt benmjöl från hundkadaver), vilket ingår i deras föda, vilket människan fixat, vilket hamnar i hästarnas skitkorvar, är det anmärkningsvärda resultatet att hundar är kannibaler! De äter sig själva. En ekologisk näringskedja på hög nivå skapad av människan.
Allt på grund av svenska polisers lathet, när de inte plockar efter sig.





/
Hnsa

onsdag 17 juni 2009

Första april?

Nej, det är inte 1 april, det är 17 juni, men det är lätt att missta sig när Christian von Koenigsegg tar plats i TV-nyheterna. Han måste vara den smartaste personen på jorden i år. Han förtjänar ett Nobelt pris i ekonomi senare i år. Han har ju lurat på oss alla att han ska köpa Saab för att få det på fötter, så att folk dessutom kan få behålla sina jobb. Frälsaren har kommit.
Eller?

Idag driver Christian von Koenigsegg sin egen bilfirma med namnet Koenigsegg. I Skåne någonstans snittas produktionen av 15 bilar per år som sedan köps av kolossalt rika personer. Men 15 bilar per år inte mycket och bilmärket är också relativt okänt. Vem vill egentligen köpa en lyxbil av ett märke som ingen känner till? Då är det ju ingen idé att ha en lyxbil.
Tänk att du står på Sveavägen vid bibblan. Först kommer en Koenigsegg och sedan en Ferrari. Vilken lägger du märke till? Jo, du och resten av pedestrianerna tittar på den röda Ferrarin för att höra dess välbekanta motorbrum.

Och detta vet Christian von Koenigsegg. Han vet hur folk reagerar, därav hans plan. Han har lurat på oss alla, inkulsive medierna, att han ska köpa Saab. Rubrikerna är stora samtidigt som hans bil syns i alla tv-program.

Vad kommer hända härnäst? Det här: von Koenigsegg drar sig ur affären om ca vecka med den vetskapen att hans bilmärke uppmärksammats enormt. Rikemansgossar kommer stå på kö för att köpa en Koenigsegg resten av året. Produktionen utökas och Christian blir rikare.

Kanske den smartaste PR-kuppen hittills?

snaH



måndag 15 juni 2009

Snålhet?

Någon påstod i helgen under regnfestivalen att jag var snål. Jag måste få chansen att bemöta det. Jag är inte snål, jag är sparsam med mina ekonomiska resurser.

Till exempel när jag går och handlar och alltid köper euroshopper oavsett hur skabbigt det ser ut. Och jag har alltid, a l l t i d, med mig matlåda till skolan (även kallad sosselådan) trots billig mat i caféet som mina klasskompisar alltid köper.

Det finns fler exempel på min ekonomiska sparsamhet som jag inte kommer på just nu. Men jag är inte snål. Det är en annan sak. Vore jag snål skulle jag inte köpt en festivalbiljett för 1300 kronor dagen innan den började trots att jag visste att det skulle spöregna.

Så kalla mig inte snål.

H

Regnfestival

Så är festivalhelgen slut då, för den här gången. Det har regnat, ölen har runnit ner i strupen, pengar har runnit bort och tills nästa gång kommer mycket vatten ha runnit under broarna. Allt är som det brukar.


Det var ont om bröstvisande tjejer, och man kan inte kalla sig rockfestival utan det, så det var bara festival jag var på. Inget ont i det.



c.

onsdag 10 juni 2009

tisdag 9 juni 2009

Om Skillnaden Mellan Högt Och Lågt

Jag sträcker ut en hand. En försoningsgest. Låt oss alla vara vänner. Att synda är mänskligt, att förlåta är odissaktigt. Så låt oss odissa.

Att odissa är högt.
Att oodissa är lågt.

Att odissa är Det Sköna.
Att oodissa är Det Fula.


Låt oss välkomna denna Nya Sköna Värld.


c.

Gäsp

EU-valet är avklarat. Som om jag bryr mig.
Några lyckligt lottade har fått en plats i nån stor sal därnere och sjukt mycket pröjs. 80 lax i månaden. Jävligt bra pröjs, antagligen en jävligt bra pension dessutom. Grattis. Vad mer kan jag säga? För ni är ju antagligen inte där för att driva politik.

"Jaaaa!" lät det från Piraterna. Men vadå "Jaaaa!"? Ni fick ett mandat. Av 736! Vad ska ni göra av det? Ni kommer bli överkörda av gubbarna i den konservativa gruppen så det sjunger om det. Dessutom tas inte de viktiga besluten i parlamentet. Det finns ett ministerråd och en kommission där gubbar sitter på den verkliga makten. Gubbar som instiftat ett parlament bara för att det ska se ut som EU är en demokrati.

Så ert "Jaaaa!" går bara att tolka på ett sätt: Ni blir rika. Grattis igen pengakåta jävla politiker. Och det är inte er Pirater jag angriper. Sverige har totalt 18 mandat med vilka vi inte påverkar EU särskilt mycket. Så de politiska skälen till er glädje känns aningen underliga.

Sen klagar ni på röstdeltagandet. Varför? Folk fattar ju vad det hela handlar om; det vill säga era plånböcker.
Ni borde istället vara glada över det låga folkintresset. Ju färre som röstar, desto färre representerar och svarar ju ni för, vilket betyder att ni bara kan sitta där nere i era fina stolar och håva in pengar utan att lyfta ett finger och tänka på vad era väljare skulle tycka, vilket är precis det ni vill ju. Fyra år av välbetalt meningslöst arbete.

Och här hemma måste jag planka för att ha råd att ta mig till mitt jobb. Ett jobb där jag ser till att människor verkligen får den hjälp de behöver för att kunna tillfredställa sina mest basala och mänskliga behov. Till skillnad från ert jobb

.......------ H ------.......

måndag 8 juni 2009

Yttrandefriheten Dragen I Skiten

Den är borta helt och hållet. Yttrandefriheten. Att få uttrycka vad man vill, med ord och i bild. På självaste Odissen. På självaste Valnatten.

Vår demokrati är en bluff, en blek och ihålig imitation av en en gång ny och vacker idé.

Det är inte ens skit. Skit är vad det inte är.

Det är extremt oodissaktigt.



c.

söndag 7 juni 2009

fyfan

Jag tror det är bra om vi behåller de läsare vi har..

Jo, det är det.

H


ps.

Jag har haft extremt mycket fantasier om sex med män på sistonde. Det börjar bli svårt att stå emot. Alla sexiga karlar på tunnelbanan gör mig alldeles vimmelkantig av pilskhet.

ds.

Valvaka 2009

Denna kväll går i teaterns tecken. Ikväll avgörs vilka lögnare svenska folket gillar bäst.

Vilka lögner vill vi lyssna på?



Jag gillar lögner om frihet, lycka och mycket kravlös spontansex.

Dom lögnerna infrias aldrig, kanske är det därför vi älskar dem.

Dom kan infrias ikväll. Vi hoppas alla på det, och vi slutar aldrig hoppas.


c.

lördag 6 juni 2009

Fria associationer v 23

Bruce Springsteen gästar staden denna helg. Människor, medier och publik enas om hans förträfflighet. Aldrig har jag hört ett ont ord honom, och det kanske inte är så konstigt; han är ju symbolen för Hopp.

Hopp. Kanske svenskans finaste, och viktigaste ord. Mitt i all skit som odissen skildrar måste ändå ett hopp finnas. Och hoppet frodas av herr Springsteens besök. Låten Atlantic City till exempel. Hoppingivande. Om det nu är hopp den handlar om.



Atlantic City. Jag gillar namnet på staden. Smaka på det. Atlantic City, Atlantstaden. En liten stad som vilar mot en stor ocean. En stad med närhet till havet. Till det djupa, mörka, kalla, mystiska och outforskade.

Havet. Kanske är det vårt hopp. Jordytan är redan tämligen utforskad av människan. Havet dock, som står för 70 procent av jordens totala yta, är orört. Där finns hemligheterna, där finns mystiken, där har vi inte kontroll. Ett flygplan försvann. Torsken likaså.
Långt under ytan finns också jordens största och mäktigaste bergskedja. Titta på en jordglob bara så ser du den mitt i Atlanten. Havet är det vi har kvar, det vet jag och det vet Bruce.

Flum. Nej odissen är inte flummig!

Pretentiös. Nej odissen är inte pretentiös!

Skitsnack. Ja odissen består av skitsnack, för det är det enda sanna.

h

fredag 5 juni 2009

Den Slipade Politikerns Sista Leende Innan Bilan Faller

Det har kommit åsikter om att herr h. och jag enbart ägnar oss åt flum på denna odiss. Ingenting kunde vara mera fel än just det.


För en inskränkt, rädd och enkelspårig hjärna kan det givetvis framstå som flum. Det har jag full förståelse för. Men det är inte flum rent objektivt. Rent objektivt är denna odiss skönhet, perfektion och fulländning i sin renaste form.

Denna odiss är den enda sanna gudomen.


Vi är den ospruckna mödomshinnan som aldrig fanns. Den yttersta frontlinjen mot Kaoset och Ordningen. Det nerpissade Geniets odiskade kaffekopp. Det sista penseldraget på Mona Lisa.


Ingenting annat.


/c.

Demokrati version 2009

Min demokratiska plikt är nu fullgjord för denna gången. Att förtidsrösta är det nya svarta. Alla häftiga förtidsröstar, Hitler, Stalin, Mao, Knutby-pastorn, alla var de notoriska förtidsröstare.


Jag håller hårt på valhemligheten. Det är min demokratiska rättighet. Jag säger ingenting!


Valvaka på söndag kväll. Ni får komma hem till mig!



/c.

Länge Leve Röd Politik!

Varje gång det börjar dra ihop sig till valperiod kommer särskilt en låt upp i mina tankar: Alltid rött, alltid rätt med Imperiet.

Det låten fångar liksom essensen i att vara människa.

Den låten får mig att rösta rätt. Att minnas vem jag är och var jag kommer ifrån. Mina grundläggande värderingar, bortom vardagens alla vedermödor, all gnällig dagspolitik och allt annat tramsigt jävla skit.

Jag vill att alla människor ska ha ett drägligt liv, mat på bordet, ett eget hem, fri skolgång, hälsovård, demokrati, osv. Om jag måste sänka min levnadsnivå en smula för att många andra ska få ett drägligt liv istället för ett odrägligt liv är jag fullt beredd att göra det.

Så jävla enkelt är det. Och så jävla svårt för många att förstå.


Låt inte dom mörkblå krafterna få en enda millimeter mer av vår mark. Håll linjen, ta striden i stort och smått, låt dig inte tryckas ner av människor som gärna skulle ägna sig slavhandel om det var tillåtet. För det skulle dom, jag lovar. Dom skulle gärna se att just Du var deras slav, om det passade deras syften.


Allt det där har vi glömt bort nuförtiden. Det ligger för långt bort, både i tiden, geografiskt och rent ekonomiskt. Vi bryr oss hellre om platt-teve, dataspel, facebook och twitter. Dom strider som våra far-och morföräldrar tog, och deras far- och morföräldrar tog för att vi skulle kunna tycka, tala, tänka och rösta fritt är sedan länge glömda. Dom striderna betyder inte ett skit för oss idag. Det är därför våra barnbarn kommer få utkämpa samma strider om 50 år.


Det är därför jag röstar rött.



c.

onsdag 3 juni 2009

Jihad, rädda mig!

I ett land där det är kö till systembolaget på en lördag, där vakter få se till att folk inte rusar in i rädsla av alkoholbrist till kvällen, behövs bakfyllekurer. Tyvärr. Det är sjukt.

Hur många våldtäkter, skadegörelser, misshandelsfall och övriga brott har inte alkohol som orsak? Väldigt få.

Och om man inte dricker alkohol är man konstig. Hårda blickar i ryggen säger: "Va? Är han lite för bra för oss eller är det bara något fel på honom, det är ju sommar, nu måste vi supa, SUUUPAA!"

Det är konstigt, hur det har tagit över våra liv. Att det ska behövas? Är folk så osäkra och ostabila att det mentala tillståndet måste dövas med alkohol. Tydligen så, inklusive mig själv, eftersom jag deltar i den svenska alkoholkulturen.

Räddningen heter Islam, inte bakfyllekurer. Låt Jihad skövla Europa, låt sharialagarna ta över, häll ut alkoholen i havet, sälj ut systembolaget till månen, gör om alla barer till bastuklubbar - alholfria sådana, bränn ner bryggerierna, bomba oss tillbaka till stenåldern och för guds skull; häng killen som uppfann alkoholgiftet. Tydligen var han muslim från tvåflodslandet - en hädare med andra ord.


...............--------------- H -----------..............

Dr C:s Återställarkur

Vid bakfylla:

Tag ett stort glas och fyll det med 3-4 dl vatten.

Lägg i följande:

2 brustabletter Resorb Vätskeersättning
1 tablett Berocca Vitamintablett
2 påsar Samarin
2 brustabletter Alvedon / Treo/ Motsvarande


Låt stå i ca 5 minuter. Rör runt och drick. Inom ca 15 minuter kommer ditt allmänna tillstånd ha förbättrats avsevärt.

Vid bakfyllediarré: Tag även två tabletter Dimor. Obs: Dessa ska sväljas hela med vatten, ej lösas upp i glas.


Under dagen:

Drick en kopp kaffe vid frukost och ät ordentligt med mat.

Drick mycket vatten under dagen.

Bakfylleångest kan minskas med promenader: Motion har ångestreducerande effekt.

Motionera inte under dagen. Promenader räcker. Din kropp är sliten och behöver vila.

Sov en stund på eftermiddagen om du har möjlighet.

En liten mängd alkohol kan förbättra det mentala tillståndet, en så kallad "återställare". Se till att du har ätit ordentligt och att magen är i balans, annars finns risk att återställaren förvärrar ditt hälsotillstånd.

Inse att du är bakfull och att din mentala och fysiska prestationsförmåga är nedsatt. Använd dagen till att t.ex städa hemma, eller titta på dom där filmerna du inte har sett på länge. Försök inte lösa mer avancerade teoretiska problem eller försöka lösa dina livsproblem idag.


Vid bakfylleångest och paranoia: Dom är inte ute efter dig, och dom hatar dig inte. Du har inte gjort bort dig.

Vid bakfylleångest, paranoia och om du är ett värdelöst svin: Dom är ute efter dig, dom hatar dig och du har gjort bort dig.



Ovanstående levnadsråd har arbetats fram under hårda, realistiska förhållanden och jag kan gå i god för deras äkthet och funktionsduglighet. Dom är ett resultat av den bistra verkligheten.


c.

Om overkan och dess verkan

Det finns emotioner. Det finns känslor. Jag har dom. Jag är inte utan dom.

Emotionerna talar till oss. Dom har viktig information med sig. Information om världens tillstånd.

Emotionerna har talat till mig. Deras budskap är tydligt men svårt att följa. Budskapet lyder: Strunta i bastun! Gå bara därifrån!

Och jag vill lyda. Jag har levt tillräckligt länge för att förstå mig på att lyssna på emotionerna. Att det är bäst så, för alla inblandade.

Men jag har blivit inblandad i skeenden större än mig själv. I orsakssamband jag inte längre kan överblicka. Kedjor av händelser, i ett perfekt nät av orsak och verkan. Jag är del i orsak och verkan som jag varken kan orsaka eller verka i.


Jag är både orsak och verkan. Det är vi alla. Men just i fallet bastu kommer jag orsaka verkan som jag inte vill orsaka. Jag vill börja overka.

Vore jag poet skulle jag skriva något poetiskt. Men nu är jag inte poet. Vore jag skomakare skulle jag maka en sko. Men nu är jag inte skomakare.

Jag vill verka som overkare. Men det går inte. Var jag än hamnar overkar jag som verkare.




c.

måndag 1 juni 2009

Fortsättning på följetongen

Livet är fullt av tillfällen att ta ställning. Ibland måste man, men oftast kan man ta den enkla vägen ur situationen.

Vi kan kalla honom L, den ensamma värmetörstande teknologen. Han vill känna värme, inte bara fysiskt utan också mänskligt.
Jag vill inte ge honom värme.

Min vilja är dock att gå på styrelsemötet där bastuns framtid ska avgöras. Vi ska sitta där passiva till en början för att sedan rätta till felen. Ordning och reda tror jag bara vi kan skapa, om vi vill?

Vi har ju en nyckel, och kommer antagligen få en till när elektroniken kopplas in. Det kommer även L få. Och L har kompisar som kan ge honom värme.

Vi ska gå på mötet för att lyssna och styra upp styrelsen på rätt väg när de börjar svaja vid hjulet. Vi ska verka i bakgrunden likt Wallenbergarna. Så ska vi gå tillväga.


...................--------------H-------------..................

Ständigt denna bastu

Nu har det kommit elektroniskt brev från teknologen. Han är ensam och vill ha bastukompisar. Fan vad detta börjar urarta.

Nu vill jag ha ett svar från herr H. Vad bör vi göra? Vad är vårt mål med detta?


Jag har blivit smärtsamt medveten om att ingenting existerar oberoende av andra människor. I en förening finns människor, det ligger i själva begreppet. Är man med i en förening måste man på olika sätt interagera med dessa människor.

Jag som ha de tänkt att få styra bastun själv, med järnhand och full kontroll. Nu är det en massa andra fejor som har åsikter. Andras åsikter är bra så länge de är som mina åsikter.

Jag vill nog dra mig ur. Tror inte jag har nån lust längre. Ser inte meningen med det hela.

Men jag vill ha herr H:s opinion.


Tala eller tig för evigt!




/c.

Sommarnattens gudomliga melodi

Bra melodi. Hörde inte alla orden men fattade att andemeningen var att det var träligt på nåt sätt. Bra.


Annars vete fan. Har inget mer att skriva. Orden har tagit slut. Det är som ett enda stort vakum. Kul att se ett inlägg från den så hemlighetsfulle H.




En sen afton som denna kan inget skönare gå att finna än syrenbuskarnas magiska doft i sommarnatten.



c.

söndag 31 maj 2009

Soundtrack of odissen

Att odissa

Från början var det tänkt att vi skulle applådera människor. Från början var det också tänkt att vi skulle hylla det goda samhället. Därav namnet odissarna. Vi dissade ingen.

Nu har det vänt. Vårt land har förändrats och ett systemfel har dragit över vårt land.
Odissens funktion är numer att påtala det som helt enkelt blivit fel. Det här är en megafon som skriker med en desperat röst ut över landet och staden.

Vi har redan börjat. Det förlorade människovärdet har i ett antal inlägg redan behandlat av medarbetare C. Han gör det bra. Men vi ska ta det till en ny nivå.

Att odissa syftar inte längre till att hylla. Med en odiss skriker man gällt och odistraherat. Vi distraheras inte av något i våra skrik; vi odissar.

...................--------------H-----------....................

lördag 30 maj 2009

Självdisciplin Under Galgen

Klarar jag inte tentan på måndag kväll åker jag troligtvis ut från lägenheten. Det blir svårt att skrapa ihop dom poäng som behövs. Svårt att hinna få in omtentorna i tid.

Det är inte säkert att jag klarar det. Har ca 400 sidor kvar att läsa på tre dagar.

Det är synd att jag ska ordna det såhär för mig. Allt annat flyter på bra, varför kan jag inte bara fixa plugget på ett enkelt och stiligt sätt?

Fitta alltså!


c.

fredag 29 maj 2009

Pöbelmentalitet

Fan vad jag längtar efter en revolution i det här landet! En fullständig storm som sveper bort all jävla smuts och förbannad ignorans och nedvärdering av människovärdet. Ett inbördeskrig som river ner vartenda hus, bro, byggnad i hela landet så att allt får skapas på nytt igen. En storm som blåser bort all förbannad jävla inskränkthet och trångsynthet. Rena det här landet från allt instängt jävla mögel som etsar sig fast i folks små patetiska obetydliga hjärnor.

Fan förbannad nu på all jävla skit.

Slavmentaliteten breder ut sig i det här jävla skitlandet. Aldrig sträva uppåt och förbättra saker. Alltid vara kvar nere sin förbannade låga nivå och aldrig förstå ett jävla skit. Aldrig en vilja eller strävan efter någonting alls. Kväva all diskussion med en gäspning och ett idiotförklarande av allt rationellt och logiskt tänkande.


Till slut kommer pöbelmentaliteten vinna över allting. Finns ingen återvändo. Folks totala ointresse och ointelligens vinner alltid.


c.

tisdag 26 maj 2009

Klagomål

Nu är sommarvärmen här. Jag gillar det inte. Jag ogillar det. Det är för varmt. Man kan inte bedriva verksamhet på ett vettigt sätt.

Detta är verkligen inte rimligt.


Gör om gör rätt!



c.

måndag 25 maj 2009

kort BIOGRAFI med litet testamente

Jag svek en vän i Spånga för längesen
Jag vet inte varför jag aldrig sagt förlåt
Jag har suttit inlåst på S:t Görans psykakut
Sen dess har jag hållt mig därifrån

Jag sjöng Onkel Konkels "Helan och Halvan" med dom andra
Till Niklas Perssons gamla slitna kassetband
Jag stod i klassrummet med pottfrisyr och omoderna kläder
Och försökte komma ihåg alla orden

Ni vet jag gråter aldrig när jag blöder ur anus
Men får jag en kuk upp där så bölar jag som ett barn
Jag har glömt min första kyss men jag minns klart och tydligt
När jag fick John Ajvide Lindqvists autograf

Jag såg Thåström på Munchenbryggeriet -99
Sen blev det aldrig bättre än så
Jag har blivit mordhotad på en sunkig bar i Sundbyberg
Blitt förälskad kanske 10 gånger men alltid bara gått därifrån

Nuförtiden lever jag ett stilla liv
Jag ser dagarna komma och sen springer dom förbi
Jag tror det är sant som dom säger i Sahara
Varje sandkorn har ett nummer

Jag har mina rötter i Rimforsa utanför Linköping
Det har jag vetat om hela livet
Jag tror jag minns var jag var när dom kraschade in i dom två tornen
Jag läste Kalle Anka och Pyton

Jag har inte lämnat landet så många gånger
Men jag har tappat räkningen för länge sen
Men sanningen är den att jag är typisk svensk
Och jag vet att jag är skyldig till att under många herrans år
Försökt vara nån annan än mig själv

Snälla ni, sen när det är dags, när mitt nummer kommer upp
Sen, sen, sen när det är dags, när mitt nummer kommer upp
Ut med mig på ett skepp och bränn upp skiten
Som dom gjorde förr i världen
Bara ut med mig på det där skeppet och bränn skiten
Bara bränn skiten




/c.

söndag 24 maj 2009

Tusan

En gång hyrde jag en snöskoter. Jag tog på mig overallen, styrde ut i skogen och kom till ett snötäckt gärde. Det fanns inga tidigare spår. Terrängen var helt orörd och öppnade sin famn och välkomnade mig till den ljuva värmen. Fast det var ju givetvis kallt, därav snön, och därav snöskotern.

Runt mig sprang rävarna. Runt mig mig hördes det porlande ljudet av smältvatten i de små vinterbäckarna. Solen sken. Jag körde vidare och njöt av dagen. Jorden, naturen, miljön, det ljuva. Jag var tillbaka där människan hör hemma.

Av livet jag njöt samtidigt som skotern på snön den flöt.
Sen såg jag inte trädet framför mig. Näsan krossades och snöskotern har jag aldrig igen rört.
Så kan det gå käre C, om du inte passar dig. Fjärt. Fjöört.

Lägesrapport från Landet ingenstans:

Det är tomt i mina glas. Solen sover sig igenom mina tidiga morgnars hastiga drömmar. Under ett ögonblick ser jag en fjäril i en skogsglänta: Världsstyraren på väg bort i en dimma av havssalt och förstenad nutid.

Solens otåliga strålar väcker mig inte, men ger mig en livligare dröm.

På väg bort från uppvaknandet ser jag allt som aldrig blev klart, och jag lämnar det bakom mig.



/c.