Vår

Slapp dag idag, skön dag. Tagit det lugnt, diskuterat, jobbat lite i trädgården (jordfräs, mäktigt), solat, käkat och bastat.

Solen värmer igen, man blir lika förvånad varje vår. Värmer upp kroppen efter en lång kall grå vinter. Sinnet vaknar till liv igen, man ser återigen verkligheten. Mitt medvetande går alltid ner på sparlåga i oktober, in i ett mörker, ett tillstånd av mental istid i sex månader där jag inte är särskilt medveten om tiden och tillvaron. Allt handlar om att hålla huvudet ovanför vattenytan, inte sjunka in under isen utan bara härda ut tills solen är tillbaka och värmer igen. Nu är jag tillbaka igen och mitt medvetande har gått in på en högre nivå. Jag kan lyfta blicken från marken och se något annat än bara 2 meter framför mina fötter. Långt borta är novembermörkrets eviga bärande på matkassar från Konsum i det bruna gatuslasket. Januaris melankoliska antiklimax och leda, februari som bara har snöoväder och töväder och helvetesmars med sina gråa glåmiga långtråkiga dagar.


De ljumma ljusa vårkvällarna har en alldeles speciell doft av hopp och längtan och sinnesro.
En lugn kvällspromenad på en grusväg genom en tallskog bredvid en skogssjö tillsammans med pappa och hans hund. Det är svårt att önska sig en bättre tillvaro än så.



c.