Jag svek en vän i Spånga för längesen
Jag vet inte varför jag aldrig sagt förlåt
Jag har suttit inlåst på S:t Görans psykakut
Sen dess har jag hållt mig därifrån
Jag sjöng Onkel Konkels "Helan och Halvan" med dom andra
Till Niklas Perssons gamla slitna kassetband
Jag stod i klassrummet med pottfrisyr och omoderna kläder
Och försökte komma ihåg alla orden
Ni vet jag gråter aldrig när jag blöder ur anus
Men får jag en kuk upp där så bölar jag som ett barn
Jag har glömt min första kyss men jag minns klart och tydligt
När jag fick John Ajvide Lindqvists autograf
Jag såg Thåström på Munchenbryggeriet -99
Sen blev det aldrig bättre än så
Jag har blivit mordhotad på en sunkig bar i Sundbyberg
Blitt förälskad kanske 10 gånger men alltid bara gått därifrån
Nuförtiden lever jag ett stilla liv
Jag ser dagarna komma och sen springer dom förbi
Jag tror det är sant som dom säger i Sahara
Varje sandkorn har ett nummer
Jag har mina rötter i Rimforsa utanför Linköping
Det har jag vetat om hela livet
Jag tror jag minns var jag var när dom kraschade in i dom två tornen
Jag läste Kalle Anka och Pyton
Jag har inte lämnat landet så många gånger
Men jag har tappat räkningen för länge sen
Men sanningen är den att jag är typisk svensk
Och jag vet att jag är skyldig till att under många herrans år
Försökt vara nån annan än mig själv
Snälla ni, sen när det är dags, när mitt nummer kommer upp
Sen, sen, sen när det är dags, när mitt nummer kommer upp
Ut med mig på ett skepp och bränn upp skiten
Som dom gjorde förr i världen
Bara ut med mig på det där skeppet och bränn skiten
Bara bränn skiten
/c.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vackert skrivet. Kram, Carro
SvaraRaderavacker kopia, okram H
SvaraRadera