Det är tomt i mina glas. Solen sover sig igenom mina tidiga morgnars hastiga drömmar. Under ett ögonblick ser jag en fjäril i en skogsglänta: Världsstyraren på väg bort i en dimma av havssalt och förstenad nutid.
Solens otåliga strålar väcker mig inte, men ger mig en livligare dröm.
På väg bort från uppvaknandet ser jag allt som aldrig blev klart, och jag lämnar det bakom mig.
/c.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar