Jag ljög. Jag ljög dig rakt i ansiktet.
Fast inte på det sätt du trodde. Jag ljög om att allt bara varit ett skämt. Det var inte ett skämt. Jag hade verkligen lagt ner detta. Sedan såg jag att du börjat skriva igen efter ett litet uppehåll. Och då blev jag så glad att jag beslöt mig fortsätta. Men jag ville inte erkänna detta, jag såg det som en svaghet. Principlös, att vika mig och inte följa mina egna tagna beslut. Så därför ljög jag och sa att det bara varit på låtsas. Fick dig att stå där med brallorna nere. Tog hem segern.
Jag har alltid velat vara rak och ärlig. Aldrig intrigerande. Men det är inte så enkelt.
Så därför är jag nu ödmjuk med mina svagheter. Försöker inte vara någon annan. Står för mina brister.
Varje Odiss äger sitt eget öde. Det är vi som är Odissen. Tillsammans äger vi ödet.
c.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar