Till läsaren

Jag tänker aldrig ge mig. Jag är född på 1980-talet. En förlorad generation. Den första som fått det sämre än sina föräldrar.

Saker och ting suger. Det ska man ha klart för sig. Under andra världskriget var valspråket "En svensk tiger". Under nutidens ständigt pågående krig mot den totala meningslösheten och ledan är mitt valspråk "En svensk suger".

Ledan har varit min följeslagare i sommar. Det ger avtryck i ens tankar och känslor.

Jag hoppar in i slutet av en längre dikt av C. Baudelaire:

" Men i våra lasters vidriga zoo som hyser
leoparder, hyndor, giftormar, gamar,
skorpioner, schakaler, och andra som gläfser, fnyser,
tjattrar, krälar, ryter och jamar


finns det en som är fulast, ondast, och mest avskyvärd!
Fast han varken skriker eller gestikulerar
skulle han gärna slå i stycken hela vår värld
och sluka i en gäspning allt som existerar.


Han fäller ofrivilligt en tår - det är Ledan,
som med drömda giljotiner fyller sitt rike.
Läsare, detta sensibla monster känner du redan,
- hycklande läsare - min broder - min like!"




c.