Jag kommer dra. 1 mars nästa år står jag utan bostad. Har tröttnat på skiten nu. Den ständiga pressen att ta varenda poäng för att få bo kvar.
Jag och h. har byggt upp något unikt. En odiss. Den har fötts fram, under plågor och möda, den har haft sin beskärda andel av födslovärkar. Nu har den hittat sin form. Är det redan dags för den att Gå I Graven?
Jag tror knappast det. Odissen är inte begränsad i vare sig tid eller rum. En odiss är något mer än utvidgad grannsamverkan. En odiss är en attityd, ett förhållningssätt till omvärlden. En odiss är den naturliga förlängningen på, och kanaliseringen av, de tankar och bilder som snurrar i våra huvuden. Jag kan vara på månen, och ändå lever odissen.
Faktum är att odissen förmodligen aldrig kan dö. Den kan bara vara mer eller mindre aktiv under en tid. Ta en paus, eller göra revolution. Men att den ska dö är en metafysisk omöjlighet.
c.
onsdag 30 september 2009
tisdag 29 september 2009
Ramla inte dit
"Skrivandet är bara roligt för amatören. Det är som med sex, gamla horor fnittrar sällan"
En vis man berättade detta för mig. Och det var då jag bestämde mig för att aldrig falla i samma fack, och att aldrig ställa mig i samma kö, som dussinfolket. Och med dussinfolket syftar ordspråket i synnerhet på den typiske journalisten.
Men jag bestämde mig även för att det inte bara behöver handla om normer i yrkeslivet, det kan handla om vad som helst. Att jag tar trappen när andra tar rulltrappan, eller att jag cyklar när andra går, för att måla upp några fiktiva exempel. Det är roligare.
Och ordspråket stämmer ju faktiskt. Jag har sett unga horor i Thailand som är jävligt fnittriga. Jag vet inte varför dock. Sen har jag sett gamla slitna saker i Budapest som var långt ifrån fnittriga. Jag behöver inte gå in på detatljer. Det viktiga jag vill förmedla är att aldrig falla in i slentrianen. Då blir det tråkigt.
H
En vis man berättade detta för mig. Och det var då jag bestämde mig för att aldrig falla i samma fack, och att aldrig ställa mig i samma kö, som dussinfolket. Och med dussinfolket syftar ordspråket i synnerhet på den typiske journalisten.
Men jag bestämde mig även för att det inte bara behöver handla om normer i yrkeslivet, det kan handla om vad som helst. Att jag tar trappen när andra tar rulltrappan, eller att jag cyklar när andra går, för att måla upp några fiktiva exempel. Det är roligare.
Och ordspråket stämmer ju faktiskt. Jag har sett unga horor i Thailand som är jävligt fnittriga. Jag vet inte varför dock. Sen har jag sett gamla slitna saker i Budapest som var långt ifrån fnittriga. Jag behöver inte gå in på detatljer. Det viktiga jag vill förmedla är att aldrig falla in i slentrianen. Då blir det tråkigt.
H
måndag 28 september 2009
Aldrig mer.
Jag är trött på att ge mina pengar till otacksamma och otrevliga affärsidkare. Det kan vara taxichauförrer, krögare, pizzabagare, mc donalds-ställen, etc. Alltför ofta blir man väldigt otrevligt behandlad trots att man spenderar stora summor pengar som går rakt ner i deras ficka. Det är ovärdigt, och jag säger stopp här och nu. Inget mer sånt. Inget mer ovärdigt behandlande av mig.
Hädanefter kommer jag inte besöka ställen där jag behandlats ovärdigt. Jag vill att mina pengar ska gå till ställen och personer som faktiskt uträttar något bra och viktigt, och som gör världen trevligare.
Jag har på kort tid blivit dåligt bemött på flera mat och nöjesinrättningar. Jag kommer givetvis inte gå tillbaka dit i fortsättningen, men jag kommer dra det ett steg längre: Om jag är på ett ställe, krog, butik, sammanhang, där jag spenderar pengar, och jag blir dåligt bemött, kommer jag helt enkelt i stunden rösta med fötterna. Sluta spendera pengar, lämna tillbaka maten innan jag betalat, göra klart för dem att jag inte tänker ge dem mina pengar eftersom de har ett dåligt kundbemötande. Jag kommer inte ställa till med scener, utan lugnt, självsäkert och värdigt förklara mitt beslut för dem. Och sedan gå. Jag kommer vara "the bigger man", och om de vill tjafsa så kommer det säga mer om dem än om mig.
Servicen och den allmäna attityden i Sverige är ofta jävligt trist och dålig. Jag kommer anses vara en rättshaverist, en lättkränkt nolla, men det är ett pris jag är helt villig att betala. Hellre det än att känna sig som en jävla idiot som blir dåligt bemött men ändå fortsätter ösa mina pengar över dem som behandlar mig dåligt.
Aldrig mer.
c.
Hädanefter kommer jag inte besöka ställen där jag behandlats ovärdigt. Jag vill att mina pengar ska gå till ställen och personer som faktiskt uträttar något bra och viktigt, och som gör världen trevligare.
Jag har på kort tid blivit dåligt bemött på flera mat och nöjesinrättningar. Jag kommer givetvis inte gå tillbaka dit i fortsättningen, men jag kommer dra det ett steg längre: Om jag är på ett ställe, krog, butik, sammanhang, där jag spenderar pengar, och jag blir dåligt bemött, kommer jag helt enkelt i stunden rösta med fötterna. Sluta spendera pengar, lämna tillbaka maten innan jag betalat, göra klart för dem att jag inte tänker ge dem mina pengar eftersom de har ett dåligt kundbemötande. Jag kommer inte ställa till med scener, utan lugnt, självsäkert och värdigt förklara mitt beslut för dem. Och sedan gå. Jag kommer vara "the bigger man", och om de vill tjafsa så kommer det säga mer om dem än om mig.
Servicen och den allmäna attityden i Sverige är ofta jävligt trist och dålig. Jag kommer anses vara en rättshaverist, en lättkränkt nolla, men det är ett pris jag är helt villig att betala. Hellre det än att känna sig som en jävla idiot som blir dåligt bemött men ändå fortsätter ösa mina pengar över dem som behandlar mig dåligt.
Aldrig mer.
c.
torsdag 24 september 2009
Gör en insättning du också!
Så varför ska man inte läsa föregående inlägg om runkande på sjukhus som ett dåligt skämt? Jo, för att spermabanken är den bank som verkligen ger högst avkastning.
Titta bara på Nordea, SEB och Swedbank medmera. Där sätter vi vanliga medborgare in våra besparingar i tron på att de med räntans kraft ska växa till sig. Men vad händer? Bankerna kraschar efter ett extremt oansvarigt spel med våra pengar. De kastar verkligen ordagrant våra pengar i sjön, när oansvariga lån ges och pengar hanteras som de vore bara en mark på ett roulettbord. Och samtidigt har cheferna mage att ge bonusar till sig själva.
Lyckligtvis finns ju staten där som det senaste året sopat upp efter bankchefernas lek med våra pengar. Utan staten skulle många banker tillsammans med våra pengar inte existera idag.
Skönt, tycker jag som privatperson, att staten finns och att mina besparingar säkras. Men är det skönt? För vem är egentligen staten? Staten är vi, den representerar medborgarna. Så vems pengar är statens? Det är våra. Bankerna har alltså först spelat bort våra privata besparingar för att ersätta dem med våra gemensamt ihopjobbade skattepengar.
Något är alltså konstigt med det normala bankväsendet. Med denna bakgrund är det inte så konstigt att jag gör en insättning på spermabanken. Avkastningen är ju faktiskt liv!
h
Titta bara på Nordea, SEB och Swedbank medmera. Där sätter vi vanliga medborgare in våra besparingar i tron på att de med räntans kraft ska växa till sig. Men vad händer? Bankerna kraschar efter ett extremt oansvarigt spel med våra pengar. De kastar verkligen ordagrant våra pengar i sjön, när oansvariga lån ges och pengar hanteras som de vore bara en mark på ett roulettbord. Och samtidigt har cheferna mage att ge bonusar till sig själva.
Lyckligtvis finns ju staten där som det senaste året sopat upp efter bankchefernas lek med våra pengar. Utan staten skulle många banker tillsammans med våra pengar inte existera idag.
Skönt, tycker jag som privatperson, att staten finns och att mina besparingar säkras. Men är det skönt? För vem är egentligen staten? Staten är vi, den representerar medborgarna. Så vems pengar är statens? Det är våra. Bankerna har alltså först spelat bort våra privata besparingar för att ersätta dem med våra gemensamt ihopjobbade skattepengar.
Något är alltså konstigt med det normala bankväsendet. Med denna bakgrund är det inte så konstigt att jag gör en insättning på spermabanken. Avkastningen är ju faktiskt liv!
h
tisdag 22 september 2009
Spemabanken - gör en insättning du också
Jag har börjat med välgörenhet. I går promenerade jag över till sjukhuset i Huddinge, närmare bestämt till fertilitetscentret. Jag tänkte att jag skulle börja dra i kuken av en anledning, inte bara för att jag har tråkigt hemma. Jag vill bidra till samhället samtidigt som jag har kul - och tjänar pengar: 500 spänn per spermaprov.
- Är du helt frisk, inga sjukdomar osv? frågade läkaren
Vi satt i ett rum med ett fönster. Läkaren var gammal och såg inte ut att lita på mig. Han hade en vit rock med ett stetoskop runt halsen. Jag undrade va fan han hade det för. Det här handlade ju om kukar och inte hjärtan.
- Eh ja, jo men givetvis, svarade jag. Jag va här förra månaden och pinka för klamydia och de va ingen som ringde liksom...
Han spände blicken i mig, gamlingen.
- Hmm ok, vi får kolla upp det helt enkelt. Är du medveten om att barnet som eventuellt blir till har rätt att få ditt namn i vuxen ålder?
- Jaja fy fan. Jag har inget att dölja. Ju fler vi är med mina gener desto bättre för världen.
Läkaren hade nu börjat pilla med lite burkar som jag skulle lägga min säd i. Trots att vi var på en spermabank liknade han inte någon bankir. Bankirer brukar vilja ha insättningar. Den här killen var tveksam i sitt uttryck. Han kallade dock in en sköterska som skulle visa vägen till ett bås.
- Ja, jag hoppas du vet vad du gör, fyll den här burken och kom tillbaka om några minuter, ehh, när du är klar alltså, ingen brådska.
Sköterskan visade vägen, jag försökte kallprata lite men hon var iskall. Hon va gammal men verkade erfaren i gemet.
- Lycka till, tuta och kör, sa hon dock och smålog.
Och in klev jag i båset. Och jag blev helt förstummad. Ett helt vitt rum utan fönster. En stol. En toarulle. En äcklig blaska med igenklistrade sidor. Jag väntade mig något annat. Men jag började dra lite. Fast det gick inte. Något var fel. Jag kände ångesten att jag inte skulle lyckas. Fan. Jag fösökte tänka på strippklubbar jag varit på, men nej, det gick inte. Efter 5 minuter klev jag ut.
Jag vände ner blicken när jag passerade sköterskan. Jag skämdes enormt men ville veklrigen ha mina pengar. Så jag gjorde en fuling
När jag gick förbi ett hörn sprang jag ner till kaféet och hämtade en tetra med mjölk. Ja, ni fattar.
Läkaren såg ingen skillnad. Han va gammal och behövde nog nya glasögon. Han tog emot burken och gav mig 500 spänn. Jag tog emot dem och skrattade hela vägen från banken. Ha!
/H
- Är du helt frisk, inga sjukdomar osv? frågade läkaren
Vi satt i ett rum med ett fönster. Läkaren var gammal och såg inte ut att lita på mig. Han hade en vit rock med ett stetoskop runt halsen. Jag undrade va fan han hade det för. Det här handlade ju om kukar och inte hjärtan.
- Eh ja, jo men givetvis, svarade jag. Jag va här förra månaden och pinka för klamydia och de va ingen som ringde liksom...
Han spände blicken i mig, gamlingen.
- Hmm ok, vi får kolla upp det helt enkelt. Är du medveten om att barnet som eventuellt blir till har rätt att få ditt namn i vuxen ålder?
- Jaja fy fan. Jag har inget att dölja. Ju fler vi är med mina gener desto bättre för världen.
Läkaren hade nu börjat pilla med lite burkar som jag skulle lägga min säd i. Trots att vi var på en spermabank liknade han inte någon bankir. Bankirer brukar vilja ha insättningar. Den här killen var tveksam i sitt uttryck. Han kallade dock in en sköterska som skulle visa vägen till ett bås.
- Ja, jag hoppas du vet vad du gör, fyll den här burken och kom tillbaka om några minuter, ehh, när du är klar alltså, ingen brådska.
Sköterskan visade vägen, jag försökte kallprata lite men hon var iskall. Hon va gammal men verkade erfaren i gemet.
- Lycka till, tuta och kör, sa hon dock och smålog.
Och in klev jag i båset. Och jag blev helt förstummad. Ett helt vitt rum utan fönster. En stol. En toarulle. En äcklig blaska med igenklistrade sidor. Jag väntade mig något annat. Men jag började dra lite. Fast det gick inte. Något var fel. Jag kände ångesten att jag inte skulle lyckas. Fan. Jag fösökte tänka på strippklubbar jag varit på, men nej, det gick inte. Efter 5 minuter klev jag ut.
Jag vände ner blicken när jag passerade sköterskan. Jag skämdes enormt men ville veklrigen ha mina pengar. Så jag gjorde en fuling
När jag gick förbi ett hörn sprang jag ner till kaféet och hämtade en tetra med mjölk. Ja, ni fattar.
Läkaren såg ingen skillnad. Han va gammal och behövde nog nya glasögon. Han tog emot burken och gav mig 500 spänn. Jag tog emot dem och skrattade hela vägen från banken. Ha!
/H
torsdag 17 september 2009
Kukens magi
När vi ändå är inne på snoppar här på Odissen fortsätter vi:
Det var en dag i november, jag går i åttan, det är rast, vi sitter i uppehållsrummet och spelar poker, jag förlorar givetvis, när den rödhåriga hemkunskapshäxan tar vår kortlek ifrån oss.
"Det är mot reglerna att spela poker här vet ni väl ungjävlar!"
Vi käftar givetvis men hon tar kortleken, den häxan. Det är när hon gått därifrån jag får höra uttrycket för först gången, det som ska följa mig resten av livet. Det uttalas ut en polares mun; "Hon har inte fått kuk på länge".
Jag hade aldrig hört något genialare tidigare i mitt liv. Uttrycket gav förklaringen till allt jag tidigare inte förstått. Jag klev in i en helt ny värld.
I dag, flera år senare, har jag användning av logiken hela tiden. I går till exempel fick jag massiv kritik från en blond lärare som tyckte att mitt arbete var uselt. Jag undrade varför hon var så hård mot mig, men insåg efter nån sekund svaret på frågan; kukbrist.
I morse hade vi lektion ihop igen. Hon var på strålande humör. Jag fattade direkt hur hon spenderat natten.
Kukens kraft är alltså stor. Kuk gör folk glada. Det är nåt speciellt med den till skillnad från kvinnans motsvarande organ. Jag vet inte om det sitter i ollonet eller om det är just erektionen, men levererar gör den sannerligen.
Tyvärr är det bara ca 50 % av jordens befolkning (jag kvittar bögarna mot flatorna) som är mottagare av kuk, vilket tydligt märks i samhället. Det är bara att titta på tillståndet i världen idag: det är skit. Förklaringen är enkel: Det är män som styr, vita heterosexuella män som inte vill ha kuk.
Skulle Bush, Putin, Meng, Reinfeldt, Blair, osv få lite kuk skulle de fan göra ett bättre arbete. De skulle bli gladare, och vi skulle slippa krig och annat elände.
Det är alltså dags att våldta makteliten, sätta dem på plats en gång för alla, visa att det de gör inte är okej. Vi straffknullar dem!
Eller ännu bättre - ge makten åt kvinnorna. Jämställda kvinnor som får och vill ha kuk. Tillskillnad från hemkunskapshäxan.
/H
Det var en dag i november, jag går i åttan, det är rast, vi sitter i uppehållsrummet och spelar poker, jag förlorar givetvis, när den rödhåriga hemkunskapshäxan tar vår kortlek ifrån oss.
"Det är mot reglerna att spela poker här vet ni väl ungjävlar!"
Vi käftar givetvis men hon tar kortleken, den häxan. Det är när hon gått därifrån jag får höra uttrycket för först gången, det som ska följa mig resten av livet. Det uttalas ut en polares mun; "Hon har inte fått kuk på länge".
Jag hade aldrig hört något genialare tidigare i mitt liv. Uttrycket gav förklaringen till allt jag tidigare inte förstått. Jag klev in i en helt ny värld.
I dag, flera år senare, har jag användning av logiken hela tiden. I går till exempel fick jag massiv kritik från en blond lärare som tyckte att mitt arbete var uselt. Jag undrade varför hon var så hård mot mig, men insåg efter nån sekund svaret på frågan; kukbrist.
I morse hade vi lektion ihop igen. Hon var på strålande humör. Jag fattade direkt hur hon spenderat natten.
Kukens kraft är alltså stor. Kuk gör folk glada. Det är nåt speciellt med den till skillnad från kvinnans motsvarande organ. Jag vet inte om det sitter i ollonet eller om det är just erektionen, men levererar gör den sannerligen.
Tyvärr är det bara ca 50 % av jordens befolkning (jag kvittar bögarna mot flatorna) som är mottagare av kuk, vilket tydligt märks i samhället. Det är bara att titta på tillståndet i världen idag: det är skit. Förklaringen är enkel: Det är män som styr, vita heterosexuella män som inte vill ha kuk.
Skulle Bush, Putin, Meng, Reinfeldt, Blair, osv få lite kuk skulle de fan göra ett bättre arbete. De skulle bli gladare, och vi skulle slippa krig och annat elände.
Det är alltså dags att våldta makteliten, sätta dem på plats en gång för alla, visa att det de gör inte är okej. Vi straffknullar dem!
Eller ännu bättre - ge makten åt kvinnorna. Jämställda kvinnor som får och vill ha kuk. Tillskillnad från hemkunskapshäxan.
/H
tisdag 15 september 2009
Pungbråck
För att vi alla ska förstå vad det är herr h. har mellan benen publicerar jag denna bild på ett typiskt pungbråck.
c.
Punkrock
En blogg handlar inte om att dölja saker. Och jag döljer inte att jag sällar mig till hjältarna som bär på ett bråck, ett pungbråck.
Det var en dag för många år sedan när jag var hos läkaren på vårdcentralen i Akalla som jag upptäckte det. Jag kände mig lite risig vid denna tid och bad läkaren gå igenom hela kroppen för att hitta eventuella fel.
Hon kände lite och utbrast:
"Men du har ju ett bråck!"
"Jaha" sa jag.
Jag satt redan med byxorna nere så mer konstig kunde situationen inte bli.
"Vad är det?" frågade jag.
"Ja, ådrorna går lite i virrvarr där nere i pungen" sa läkaren och såg seriös ut i sin vita rock.
Idag är jag stolt över mitt bråck på vänster sida. Vi är en minoritet i Sverige som bär på det vilket jag tycker är ganska soft. Det är ett extra nöje; har jag tråkigt har jag alltid mitt bråck och ta på, vilket alltid får mig på bättre humör. Jag kallar det lite lattjo för mitt Punkbråck.
"Känn en gång i månaden ungefär för att se om det förändras" sa läkaren.
Jag har en polare som också har bråck. Vi kallar oss brothers in brock. och inte fan känner vi på respektive bråck en gång i månaden. Jag känner fan på det varje dag, inte av rädsla, utan bara för att det helt enkelt är soft.
Ni kanske undrar hur det påverkar mig? Ja, svaret är att det påverkar mig enbart positivt. På grund av den extra tyngden svänger det liksom lite mer när man knullar eller springer. Vill man inte att det ska synas får man ha tajta fillingar. Jag dock, gillar inte tajta fillingar eftersom jag gillar gunget liksom, och att folk ser.
Har man bråck ska man inte skämmas!
"Bli vän med ditt bråck" sa läkaren innan jag gick.
Och det har jag.
/H
Det var en dag för många år sedan när jag var hos läkaren på vårdcentralen i Akalla som jag upptäckte det. Jag kände mig lite risig vid denna tid och bad läkaren gå igenom hela kroppen för att hitta eventuella fel.
Hon kände lite och utbrast:
"Men du har ju ett bråck!"
"Jaha" sa jag.
Jag satt redan med byxorna nere så mer konstig kunde situationen inte bli.
"Vad är det?" frågade jag.
"Ja, ådrorna går lite i virrvarr där nere i pungen" sa läkaren och såg seriös ut i sin vita rock.
Idag är jag stolt över mitt bråck på vänster sida. Vi är en minoritet i Sverige som bär på det vilket jag tycker är ganska soft. Det är ett extra nöje; har jag tråkigt har jag alltid mitt bråck och ta på, vilket alltid får mig på bättre humör. Jag kallar det lite lattjo för mitt Punkbråck.
"Känn en gång i månaden ungefär för att se om det förändras" sa läkaren.
Jag har en polare som också har bråck. Vi kallar oss brothers in brock. och inte fan känner vi på respektive bråck en gång i månaden. Jag känner fan på det varje dag, inte av rädsla, utan bara för att det helt enkelt är soft.
Ni kanske undrar hur det påverkar mig? Ja, svaret är att det påverkar mig enbart positivt. På grund av den extra tyngden svänger det liksom lite mer när man knullar eller springer. Vill man inte att det ska synas får man ha tajta fillingar. Jag dock, gillar inte tajta fillingar eftersom jag gillar gunget liksom, och att folk ser.
Har man bråck ska man inte skämmas!
"Bli vän med ditt bråck" sa läkaren innan jag gick.
Och det har jag.
/H
"Jag har något att dölja"
Men jag tänker inte berätta vad. Jag hoppas verkligen att ingen får reda på vad det är.
c.
c.
måndag 14 september 2009
"Men jag har ju inget att dölja"
Nej det kanske du inte har, men då säger du automatiskt ja till myndigheter att kontrollera dig mer och mer. Och informera sig mer och mer. Men du har ju inget att dölja så du motsätter dig inte heller nästa integritetskränkande akt från myndigheternas sida. Och så går spiralen.
Tillslut har du och alla andra som inte döljer något legitimerat ett samhälle där inte ett steg kan tas av individen utan att registreras. Men det är klart, döljer man inget har man inget problem.
Men om man inte vill att någon ska se att man har en dålig dag, eller om man vill gå för sig själv och mysa i sin egen glädje, eller om man vill gå med kuken hängande utanför gyllen, eller om man vill, med flit, bete sig misstänkt, bara för att retas, ska man då inte få göra det, utan att dom där uppe rycker in och rättar ledet?
Jag tycker det.
Därför lyssnar jag bara på musik jag inte gillar på spotify, därför lånar jag bara tråkiga böcker på bibblan, därför söker jag bara på porr på Google, för att förvirra.
Därför handlar jag inte med kort. Därför har jag inte facebook. Därför gör jag tvärtemot.
För annars kan vi åka till Nordkorea, som DN så bra jämförde det med.
Dessutom håller inte argumentet. Alla har faktiskt något att dölja, ingen kan vara fläckfri. Den personen finns inte här, bara i dressmanreklamen, eller i greppet på Cafés stiltipsredaktion, eller i Reinfeldts våta drömmar om Sverige.
Men inte i verkligheten.
Tror jag.
Ta det inte fel om du känner dig träffad, fel på det sätt att du skulle vara någon slags Jan Myrdal-wannabe som förespråkar total diktatur. Så menar jag inte.
H
Tillslut har du och alla andra som inte döljer något legitimerat ett samhälle där inte ett steg kan tas av individen utan att registreras. Men det är klart, döljer man inget har man inget problem.
Men om man inte vill att någon ska se att man har en dålig dag, eller om man vill gå för sig själv och mysa i sin egen glädje, eller om man vill gå med kuken hängande utanför gyllen, eller om man vill, med flit, bete sig misstänkt, bara för att retas, ska man då inte få göra det, utan att dom där uppe rycker in och rättar ledet?
Jag tycker det.
Därför lyssnar jag bara på musik jag inte gillar på spotify, därför lånar jag bara tråkiga böcker på bibblan, därför söker jag bara på porr på Google, för att förvirra.
Därför handlar jag inte med kort. Därför har jag inte facebook. Därför gör jag tvärtemot.
För annars kan vi åka till Nordkorea, som DN så bra jämförde det med.
Dessutom håller inte argumentet. Alla har faktiskt något att dölja, ingen kan vara fläckfri. Den personen finns inte här, bara i dressmanreklamen, eller i greppet på Cafés stiltipsredaktion, eller i Reinfeldts våta drömmar om Sverige.
Men inte i verkligheten.
Tror jag.
Ta det inte fel om du känner dig träffad, fel på det sätt att du skulle vara någon slags Jan Myrdal-wannabe som förespråkar total diktatur. Så menar jag inte.
H
Ett politisk manifest
Jag kommer i god tid före nästa riksdagsval presentera ett politiskt manifest. Detta manifest syftar i första hand till att för mig själv ta reda på var jag står i olika frågor, i andra hand till att påverka andra och i tredje hand kan det fungera som början till en politisk karriär.
Jag kommer att utarbeta manifestet och presentera olika delar och ståndpunkter på denna odiss samt på Den Allseende allteftersom.
De områden som jag redan nu hoppas ska finnas med i manifestet är:
Invandring
Bögerier och sexuella avvikelser
Försvaret
Individens rättigheter vs statens rättigheter
Skola och utbildning
Vård och omsorg
Ekonomi i bred mening
Ekonomi i snäv mening
Ekonomi i övrigt
Miljöpolitik
Rättspolitik (brott, straff, polis)
Trafikpolitik
Så det så.
c.
Jag kommer att utarbeta manifestet och presentera olika delar och ståndpunkter på denna odiss samt på Den Allseende allteftersom.
De områden som jag redan nu hoppas ska finnas med i manifestet är:
Invandring
Bögerier och sexuella avvikelser
Försvaret
Individens rättigheter vs statens rättigheter
Skola och utbildning
Vård och omsorg
Ekonomi i bred mening
Ekonomi i snäv mening
Ekonomi i övrigt
Miljöpolitik
Rättspolitik (brott, straff, polis)
Trafikpolitik
Så det så.
c.
söndag 13 september 2009
tjuvlyssnat 1
Jag, H, tjuvlyssnade på ett samtal häromdan.
- Men hur känner ni två varandra? frågade hon när hon stod framför de två killarna som var i sina bästa år.
- Vi pluggade ju tillsammans, de va två år sen på SU, svarade en av killarna, kanske den lite smartare, den hon riktat sin fråga till.
Samtalet fortsatte dem emellan.
- Ehh. pluggade? undrade hon och tittade lite konstigt i ögonen på honom med huvet på sne.
- Ja, sen hoppade jag av , jag var för bra helt enkelt, men Mackan här bredvid mig går kvar.
Det gällde för honom att hålla attityden och masken.
- Men, va gör du nu då? fortsatte hon som vore hon besatt.
Han tvekade lite med svaret, vart ville hon komma? Var hon bara nyfiken eller var det nåt skumt på gång. Han pressade ur sig och försökte byta samtalsämne:
- Jaa. jo jag pluggar ju nu också, fast på södertörn.. va gör du själv?
Hon svalde bettet och började prata om sig själv, vilket hon antagligen gillade eftersom hon slutade titta så konstigt.
- I Uppsala, STS heter det, ett program där...
- JAA, det har jag också pluggat, fast 4 år sen nu fan, utbrast han utan att tänka att det plötsligt handlade om honom igen.
- Slutade du?
Svaret kom direkt
- Ja, jag var för bra för det också fan.
- Jaha,,, ja det är ju också en variant.
Jag hörde inte fortsättningen men tror att samtalet självdog.
- Men hur känner ni två varandra? frågade hon när hon stod framför de två killarna som var i sina bästa år.
- Vi pluggade ju tillsammans, de va två år sen på SU, svarade en av killarna, kanske den lite smartare, den hon riktat sin fråga till.
Samtalet fortsatte dem emellan.
- Ehh. pluggade? undrade hon och tittade lite konstigt i ögonen på honom med huvet på sne.
- Ja, sen hoppade jag av , jag var för bra helt enkelt, men Mackan här bredvid mig går kvar.
Det gällde för honom att hålla attityden och masken.
- Men, va gör du nu då? fortsatte hon som vore hon besatt.
Han tvekade lite med svaret, vart ville hon komma? Var hon bara nyfiken eller var det nåt skumt på gång. Han pressade ur sig och försökte byta samtalsämne:
- Jaa. jo jag pluggar ju nu också, fast på södertörn.. va gör du själv?
Hon svalde bettet och började prata om sig själv, vilket hon antagligen gillade eftersom hon slutade titta så konstigt.
- I Uppsala, STS heter det, ett program där...
- JAA, det har jag också pluggat, fast 4 år sen nu fan, utbrast han utan att tänka att det plötsligt handlade om honom igen.
- Slutade du?
Svaret kom direkt
- Ja, jag var för bra för det också fan.
- Jaha,,, ja det är ju också en variant.
Jag hörde inte fortsättningen men tror att samtalet självdog.
fredag 11 september 2009
Intervju Med En Återvändare
- Hej på dig, herr C. Välkommen tillbaka, och kul att se dig igen!
- Tack, detsamma.
- Det var länge sedan, hur står det till?
- Jo tack, bra, förutom att herr h. precis ringde och väckte mig vid denna gruvligt okristliga tid.
- Jasså det gjorde han, så ni har kontakt med varandra alltså?
- Jo vi har kontakt, det har vi haft hela tiden sedan jag drog.
- Ja, det var det jag undrade, det verkade som om ni bröt med varandra där ett tag. Nästan som att det blev en schism, eller till och med konflikt? Om du ursäktar mitt direkta frågande, jag är bara nyfiken..
- Nej konflikt skulle jag verkligen inte säga att vi har haft.
- Så ni är fortfarande vänner?
- Vänner är ett starkt ord. Vi respekterar varandra och ibland korsas våra vägar. Det är allt, och det är inte så lite.
- Jag får en lite underlig känsla i kroppen, jag måste fråga, har du någonsin haft en vän?
- Ingen kommentar, jag varken bekräftar eller förnekar.
- Så varför lämnade du odissen?
- Ibland, förstår du, så kommer den så kallade vardagen emellan ens ambitioner och drömmar. Vardagen, med alla dess krav och måsten, stress och trötthet, kan lägga hinder framför det man försöker uppnå. Då kan det krävas en paus, att man drar sig tillbaka en stund och tar det lugnt. Får distans till allt, och kan tänka på vad som verkligen är viktigt här i livet.
- Är det det du har gjort denna tid, tagit en paus och reflekterat över tillvaron?
- Nej, jag har supit och gått på thaimassage i två veckor.
- Jaha, men vad, eller alltså varför, .... varför lämnade du då odissen?
- Ibland måste en man göra det en man måste göra.
- Och det var att lämna odissen i två veckor?
- Ja.
- Betyder det att du nu har slutat att supa och gå på thaimassage?
- Nej.
- Brukar du köpa happy ending när du går på thaimassage?
- Nej.
- Vet du vad en happy ending kostar?
- Ja, ca 200-300 kronor tror jag det går på.
- Varför köper du inte happy ending?
- För att det kostar 200-300 kr förstås, är du dum eller?
- Jaha ja, eh, vi går vidare.. Så nu är du tillbaka på odissen, stämmer det?
- Ja, det stämmer.
- Bara tillfälligt, eller mer permanent?
- Min ambition är det ska vara mer permanent, men med ett kanske lite lägre engagemang. Jag kommer att fortsätta rapportera från min vardag, givetvis, men kanske inte varje dag utan kanske ett par gånger i veckan. Jag har ju engagemang även på annat håll, som ni alla vet.
- Ja, det projektet verkar gå bra för dig. Nu är det ju inte det den här intervjun ska handla om, men lite kort bara: Hur går det med Den Allseende?
- Det går bra tack, gensvaret har varit övervägande positivt. Men mest gör jag ju det för min egen skull, oavsett vad andra tycker. Jag kände att jag behövde en kanal där jag kunde få ut mina syner, de syner som på något sätt bara handlar om mig, de som är mina och bara mina. Nu när det projektet är i rullning och i gång kan jag återvända hit igen. Återigen, en man måste göra det en man måste göra.
- Så vad är det du måste göra härnäst, om man får fråga av ren nyfikenhet? Du slutar nämligen aldrig fascinera mig.
- Jag ska gå och bajsa. Jag är sjukt bajsnödig nu efter frukost och kaffe.
- Och dessa bevingade ord får avsluta intervjun. Tack, herr C.
- Tack.
- Tack, detsamma.
- Det var länge sedan, hur står det till?
- Jo tack, bra, förutom att herr h. precis ringde och väckte mig vid denna gruvligt okristliga tid.
- Jasså det gjorde han, så ni har kontakt med varandra alltså?
- Jo vi har kontakt, det har vi haft hela tiden sedan jag drog.
- Ja, det var det jag undrade, det verkade som om ni bröt med varandra där ett tag. Nästan som att det blev en schism, eller till och med konflikt? Om du ursäktar mitt direkta frågande, jag är bara nyfiken..
- Nej konflikt skulle jag verkligen inte säga att vi har haft.
- Så ni är fortfarande vänner?
- Vänner är ett starkt ord. Vi respekterar varandra och ibland korsas våra vägar. Det är allt, och det är inte så lite.
- Jag får en lite underlig känsla i kroppen, jag måste fråga, har du någonsin haft en vän?
- Ingen kommentar, jag varken bekräftar eller förnekar.
- Så varför lämnade du odissen?
- Ibland, förstår du, så kommer den så kallade vardagen emellan ens ambitioner och drömmar. Vardagen, med alla dess krav och måsten, stress och trötthet, kan lägga hinder framför det man försöker uppnå. Då kan det krävas en paus, att man drar sig tillbaka en stund och tar det lugnt. Får distans till allt, och kan tänka på vad som verkligen är viktigt här i livet.
- Är det det du har gjort denna tid, tagit en paus och reflekterat över tillvaron?
- Nej, jag har supit och gått på thaimassage i två veckor.
- Jaha, men vad, eller alltså varför, .... varför lämnade du då odissen?
- Ibland måste en man göra det en man måste göra.
- Och det var att lämna odissen i två veckor?
- Ja.
- Betyder det att du nu har slutat att supa och gå på thaimassage?
- Nej.
- Brukar du köpa happy ending när du går på thaimassage?
- Nej.
- Vet du vad en happy ending kostar?
- Ja, ca 200-300 kronor tror jag det går på.
- Varför köper du inte happy ending?
- För att det kostar 200-300 kr förstås, är du dum eller?
- Jaha ja, eh, vi går vidare.. Så nu är du tillbaka på odissen, stämmer det?
- Ja, det stämmer.
- Bara tillfälligt, eller mer permanent?
- Min ambition är det ska vara mer permanent, men med ett kanske lite lägre engagemang. Jag kommer att fortsätta rapportera från min vardag, givetvis, men kanske inte varje dag utan kanske ett par gånger i veckan. Jag har ju engagemang även på annat håll, som ni alla vet.
- Ja, det projektet verkar gå bra för dig. Nu är det ju inte det den här intervjun ska handla om, men lite kort bara: Hur går det med Den Allseende?
- Det går bra tack, gensvaret har varit övervägande positivt. Men mest gör jag ju det för min egen skull, oavsett vad andra tycker. Jag kände att jag behövde en kanal där jag kunde få ut mina syner, de syner som på något sätt bara handlar om mig, de som är mina och bara mina. Nu när det projektet är i rullning och i gång kan jag återvända hit igen. Återigen, en man måste göra det en man måste göra.
- Så vad är det du måste göra härnäst, om man får fråga av ren nyfikenhet? Du slutar nämligen aldrig fascinera mig.
- Jag ska gå och bajsa. Jag är sjukt bajsnödig nu efter frukost och kaffe.
- Och dessa bevingade ord får avsluta intervjun. Tack, herr C.
- Tack.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)