Punkrock

En blogg handlar inte om att dölja saker. Och jag döljer inte att jag sällar mig till hjältarna som bär på ett bråck, ett pungbråck.

Det var en dag för många år sedan när jag var hos läkaren på vårdcentralen i Akalla som jag upptäckte det. Jag kände mig lite risig vid denna tid och bad läkaren gå igenom hela kroppen för att hitta eventuella fel.

Hon kände lite och utbrast:
"Men du har ju ett bråck!"
"Jaha" sa jag.
Jag satt redan med byxorna nere så mer konstig kunde situationen inte bli.
"Vad är det?" frågade jag.
"Ja, ådrorna går lite i virrvarr där nere i pungen" sa läkaren och såg seriös ut i sin vita rock.

Idag är jag stolt över mitt bråck på vänster sida. Vi är en minoritet i Sverige som bär på det vilket jag tycker är ganska soft. Det är ett extra nöje; har jag tråkigt har jag alltid mitt bråck och ta på, vilket alltid får mig på bättre humör. Jag kallar det lite lattjo för mitt Punkbråck.

"Känn en gång i månaden ungefär för att se om det förändras" sa läkaren.

Jag har en polare som också har bråck. Vi kallar oss brothers in brock. och inte fan känner vi på respektive bråck en gång i månaden. Jag känner fan på det varje dag, inte av rädsla, utan bara för att det helt enkelt är soft.

Ni kanske undrar hur det påverkar mig? Ja, svaret är att det påverkar mig enbart positivt. På grund av den extra tyngden svänger det liksom lite mer när man knullar eller springer. Vill man inte att det ska synas får man ha tajta fillingar. Jag dock, gillar inte tajta fillingar eftersom jag gillar gunget liksom, och att folk ser.
Har man bråck ska man inte skämmas!

"Bli vän med ditt bråck" sa läkaren innan jag gick.

Och det har jag.

/H