Jag kommer dra. 1 mars nästa år står jag utan bostad. Har tröttnat på skiten nu. Den ständiga pressen att ta varenda poäng för att få bo kvar.
Jag och h. har byggt upp något unikt. En odiss. Den har fötts fram, under plågor och möda, den har haft sin beskärda andel av födslovärkar. Nu har den hittat sin form. Är det redan dags för den att Gå I Graven?
Jag tror knappast det. Odissen är inte begränsad i vare sig tid eller rum. En odiss är något mer än utvidgad grannsamverkan. En odiss är en attityd, ett förhållningssätt till omvärlden. En odiss är den naturliga förlängningen på, och kanaliseringen av, de tankar och bilder som snurrar i våra huvuden. Jag kan vara på månen, och ändå lever odissen.
Faktum är att odissen förmodligen aldrig kan dö. Den kan bara vara mer eller mindre aktiv under en tid. Ta en paus, eller göra revolution. Men att den ska dö är en metafysisk omöjlighet.
c.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra att odissen kommer leva kvar.
SvaraRaderaIbland har jag nämnligen svårt att somna...