Storm i själen

Det är storm i själen för tillfället. Piskande ångestfyllda orkanvindar varvat med den nedstämda orkseslösheten som finns i stormens öga. Jag står i ett händelselöst vakum och tittar på hur världen runtomkring mig snurrar runt allt snabbare. Ibland fångas jag och dras med i virveln ett tag och där allting händer alldeles för snabbt, för att sedan återigen kastas in i vakumet, mörbultad, blåslagen och ute ur leken för den här gången.

Efter nästan tre veckors sjukdom är kroppen och själen sargad. En bruten man i sina bästa år i en alldeles för misshandlad kropp.

Ibland händer det att Döden kommer och ta mått på en. Det besöket glöms bort, och livet fortsätter som vanligt. Men kostymen sys i det tysta.

c.