onsdag 30 december 2009

En glad tungviktare!


Sydgeorgien. Elefantsälhanne med en vikt på runt 4 ton. Fotograferad på ca 7 meters avstånd.

c.

söndag 27 december 2009

Tjuvlyssnat 3

- Fy fan vi måste stoppa den där jävla FRA-lagen. Vad händer med vårt samhälle egentligen?
- Ehh, jag vet inte, vad menar du?
- Men vi blir ju övervakade, allt vi gör kan någon annan se! Vår integritet ju, fattar du inte, det blir som 1984!
- Hmm jag fattar nog inte riktigt, du sitter ju hemma med Fejan hela dagarna och delar ut ditt liv. Vad är skillnaden?
-Men kom inte med sånt där nu. Facebook är ju en helt annan grej. Där lägger jag bara ut sånt som jag själv vill, och dessutom kan inte alla se.
- Jag har nog sett jävligt lättklädda bilder på dig på facebook, som du lagt ut. Fattar inte varför du klankar ner på FRA när dom där bilderna kan ses av alla. För det kan dom ju egentligen, det är internet, inte nån jävla bank, finns ju hackare menar jag.
- Vafan du fattar inte. Det här med FRA är skitviktigt. Det är ju en folkrörelse, det var länge sen vi var så enade i en sån här fråga. Det är folket mot staten liksom! Vi mot dom; revolution!
- Så det är mer en fluga menar du, en rolig grej, att protestera bara för att protestera, är det det ni gör?
- Nej, alltså vill du att FRA ska se allt du gör. Information om dej och ditt liv kan hamna i fel händer, litar du på FRA?
- Och informationen på Facebook kan inte hamna i fel händer menar du?

BOOOM. Sen utsattes Stockholms tunnelbana för den värsta terrorattacken någonsin. De båda vännerna dog, liksom 549 andra stockholmare. Lyckligtvis hade jag för dagen en kevlarväst på mig, jag överlevde och kan exklusivt för er, odissarnas alla läsare, här i dag avslöja dessa två vänners sista ord.
Senare, nästa dag, läste jag i tidningen att attacken kunde ha avvärjts. Det var Reinfeldt som citerades i Metro:
- Hade vi snabbare kunnat fått FRA-lagen att träda i kraft hade denna katastrof aldrig hänt. Med de starka medel, jag tänker på signalspaning, som FRA har till förfogande hade dessa terrorister kunnat gripas för länge sedan!

Han sa det med eftertryck, men, tänkte jag: man kommer nog inte åt terrorism bara för att övervakningen blir effektivare. Det fungerar ungefär som med alvedon: lindrar symptomen tillfälligt, men grundorsakerna finns kvar.

H

tisdag 22 december 2009

Inte en nagel i ögat.

Jag koncentrerar mig och spänner blicken på mina korta, smala korvfingrar. Första fingret: Jag sträcker ut det och spjärnar på fingrarna, och längst, ja längst ut, är jag inte nöjd med det jag ser. Alldeles för långt, och dessutom svart under.

Det är en konstig känsla, det är som att vara oduschad, eller som att ha saker som fastnat mellan tänderna, något som egentligen inte gör ont, men som stör.

Och alla naglar är likadana- långa och svarta. Men nu äntligen har jag äntrat badrummet och börjat med saxen. Det är en njutning. Saxen är ny, en modell från apoteket som liksom samlar in restprodukterna. Den är vass som fan.
Vid det här laget glömmer jag allt som inte har med naglar att göra. Skolan, jobb, krig, växthuseffekt, ja... allt är borta. Det är bara jag och mina naglar som befinner sig i nuet.

Så jag knipsar av första halvan på vänstra tummen - en njutning. Jag tar resten - en tyngd lämnar mina axlar. När hela handens naglar är klara svävar jag på moln. Och bättre ska det bli - jag går jag över på nästa hand.
Samma sak igen. TIllsut har alla naglar hamnat i toan och de äckliga, smutsiga, alldeles för långa naglarna har kortats till vita fina, lite vassa, små fina naglar. Jag mår bra. Det är en slags meditation. Och det bästa är att jag har tårna kvar, men dem tar jag imorgon, så jag har något att se fram emot.

H

onsdag 16 december 2009

Ett av många livsval att göra.

Ska man ta livet av sig ska man göra det med stil. Hur vill DU ta livet av dig?

http://www.youtube.com/watch?v=styYbRWQYP8


c.

måndag 14 december 2009

Bör jag skippa köttet?

Jag gillar kött, jag tillochmed älskar kött. Det går sällan en måltid helt utan kött, fisk, korv eller kyckling. Och så har det varit hela livet. Jag lever på bekostnad av döda djur, och det har, tills nu, inte rört mig i ryggen.

För att kossor pruttar. Enligt Naturvårdsverket står de för 15 % av de globala koldioxidutsläppen, den globala djurhållningen syftar de på alltså. Och kossor kräver dessutom mat, spannmål. 1 kg kossa kräver 10 kg spannmål har jag läst. Och det är ju ett enormt slöseri, det kräver arealer som kräver avskogning som betyder dåligt för koldioxidbalansen. Vi kan äta spannmålet själva istället! 10 kg spannmål - enormt mycket mat.

Min lärare sa till mig på mellanstadiet: "Men era munnar och tänder, och hela kroppen, är skapade för att äta kött, så ni bör göra det."... "Protein är viktigt"
Men hon tänkte nog inte ritkigt på att världen har förändrats sedan människan skapades. Då sprang vi på savanner och jagade vilda djur. Idag avalar och genmanipulerar vi fram kossor och grisar med en enorm köttmassa bara för att vi ska få så mycket som möjligt. Och samtidigt behndalar vi djuren som skit.
Protein kan vi få från annat håll.

Så vad väntar jag på?
Ja, jag ska ta en prickigkorvmacka och tänka lite till. Det är så gott. Och det får mig att glömma ångesten över allt man och alla val man bör göra som den konsument man är idag.

H

fredag 11 december 2009

Om du inte är snäll kommer muslimerna och tar dig

Så borde man säga till barnen för att uppfostra dem. Jag såg en dokumentär på SVT om islamister i Sverige som infiltrerat den svenska media- och politikerkårens hjärta och sinne med sina förment progressiva tolkningar av Koranen och islam. Snart kommer muslimerna och gör om Sverige till en iransk koloni.

Dokumentären har bemötts på det sätt som vår pk-bostadsrättsinnehavare-innerstads-älska-nedgångna-hyresrätter-i-förorten-vänster-media-elit brukar bemöta sanningssägare, nämligen med: Total tystnad.

Sanningen tystas återigen ner, offras på mångkulturalismens och "antirasismens" heliga, men ack så blodstänka, altare.

Och kvar står vi där ensamma, du och jag käre broder och syster, med våra tungor utskurna och händerna bakbundna. Hånade, bespottade och avskydda.

Men vi står med rak rygg och klar blick. Tiden kommer ge oss rätt.


c.

onsdag 9 december 2009

Forskare som fuskat.

Forskare som fuskat.
Ja, men precis som jag läste i en tidning: Varför görs detta avslöjande, detta Climategate, just nu?
Just nu, när världens representanter sitter i Köpenhamn och försöker enas. Någon har hållit på dessa uppgifter ett bra tag, och bara väntat på rätt tillfälle. Någon, jag vet inte vem, men någon med makt, som vill kasta omkull och hindra överrenskommelser gjorda i Köpenhamn. Vem tjänar på detta? Inte fan vet jag. Oljeindustrin, Opec, W Bush, Bilindustrin?

I övrigt instämmer jag om den enorma likriktningen som råder bland journalister och andra opnionsbildare; det finns ingen annan orsak till den förhöjda temperaturen än just koldioxidutsläpp från människan. Så låter det.
Och det är farligt, att alla tycker likadant, och att de med andra åsikter dumförklaras och tystas. Det finns tydligen bara en sanning.
När det mycket väl kan finnas naturliga orsaker till klimatkrisen.
Naturliga orsaker som kosmisk strålning och förändrad solaktivitet.
Men det är svårt det där, att veta. Så varför chansa.

H

Tystnaden Talar

Det finns saker som kan hända på fyllan som man absolut inte pratar om när man blivit nykter igen. Om jag t.ex. skulle råka ha sugit lite kuk under berusning skulle jag ju aldrig nämna det för någon, aldrig någonsin.

Det finns andra saker som man inte pratar om. T.ex detta nya avslöjande Climategate. Ledande miljöforskare har manipulerat mätdata som de sedan gett till FN:s klimatpanel IPCC, som i sin tur byggt klimatdebatten på dessa data. Detta talar man heller inte om här i Sverige, medierna är tysta eller slätar över. Den upphetsade och hätska domedagsstämningen som har rått har uppenbarligen lamslagit en hel del makthavares hjärnors förmåga till kritiskt tänkande. Detta är pinsamt och graverande på ett personligt plan för dessa personer, därför håller de tyst. Jag talar så klart om den vanliga intelligentian: Journalister, forskare, debattörer och politiker. Ni vet, alla de där som gör vårt samhälle så fantastiskt bra, demokratiskt och upplyst.

I rest my case. Nu har jag ett museum att vakta.


c.

lördag 5 december 2009

Dödskallens mustach


Med fingrarna satt en dag Dalí på sin veranda i Katalonien och åt dadlar. Efter måltiden glömde han tvätta händerna, och fingrarna. Det var så mustaschen i den form vi känner den kom till. Dadlar visade sig vara en helt funktionell och naturlig produkt att applicera på ansiktsbehåring.
När han sedemera blev rik på sin konst, gick han över till en konstgjord produkt; Vax, holländskt vax, som tydligen i någon form var bättre.

Om kvinnor också använder vax, eller daddelkladd, för att justera sin kroppsbehåring, förtäljer inte denna bild.

H

onsdag 2 december 2009

En Vacker Död Stad

Så är Stockholm för mig. Iskallt skimrande, ibland nästan övermänskligt bländande vackert med dess vatten, husfasader och nordiska ljus. Men ack så död, så död. Inget liv finns i staden. Dess människor är putsade och stylade livlösa plastdockor som enfaldigt och nästan robotlikt rusar upp och ner ur tunnelbaneuppgångar, fartblinda, och utan att veta om det på väg mot sin egen död. Blint litandes på sina förljugna lyckoideal som tusentals falska profeter övertygat dem om ända sedan de drack sina första droppar mjölk ur sina mödrars bröst.

Stockholm försöker hela tiden vara något som det inte är. Stockholmarna försöker hela tiden vara något mer än vad de faktiskt är. Det vilar en trist attityd över hela staden. Ett snobberi och en dryghet, som bara nästan döljer den ängslighet och det identitetskomplex som invånarna lider av. I Stockholm kan ingenting bara vara roligt eller bra i all sin enkelhet. Allt ska alltid klistras på en själsdödande attityd av spelad världsvana, halv uttråkning och en allmän besserwisseraktighet. Allt mänskligt umgänge reduceras till ett spel där det gäller att visa att man har högst status, vad det än gäller.

I Stockholm finns det inget kvar av det medmänskliga samtal som en gång präglade det här landet. Ingen är längre på allvar intresserad av hur grannen egentligen mår. Man skiter i sin gamla mormor som sitter på ålderdomshemmet. Allt här handlar om yta, status, karriär och pengar. Om fondval och nästa ännu häftigare och unikare jävla utlandsresa. Vi har alla tappat kontakten med det egentliga inom oss, det där som på allvar talar om för oss vad det faktiskt innebär att vara människa.

Sådant är Stockholm för mig. Ibland blixtrande himmelskt vackert, men alltid lika dött.


c.