Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!Fitta!
/C.
lördag 7 augusti 2010
onsdag 21 juli 2010
Gör som jag säger - knyt näven!
Det är 2010 och att prata politik är ute. Det är inte coolt. Jag suckar mest när någon på andra sidan lunchbordet börjar prata om Mona eller Fredrik eller någon annan viktig person. Ungdomar i dag bryr sig inte, det är inte 70-tal längre med revolution och hippiesar och vietnamkrig.
Så idag känner jag mig lite som en klyscha från förr. Som någon som står och skriker att världen är bättre med vänsterpolitik. Men jag känner att jag måste. Sverige håller på att gå under och Reinfeldt riskerar att omväljas. Något måste jag göra, känner jag, inte bara sitta på röven och vara likgiltig.
Jag säger inte vad du ska rösta på, bara vad du inte ska rösta på, och det är Alliansen. Varför? Jo:
Du har säkert varit jävligt arg på SJ det här året, tåg som står och tåg som inte går. Fyfan för SJ. Men det är inte SJs fel, det är ett systemfel. Avregleringar, mer makt åt marknaden och fri konkurrens, heter systemfelet. Klassisk högerpolitik med andra ord, som i fallet SJ visat sig leda till ett kaos, som bara drabbar dig.
Du har säkert varit jävligt arg på bostadsmaknaden i Stockholm. Inga hyresrätter, och skyhöga priser på bostadsrätter. Och varför är det så här? Jo högerpolitikerna gillar äganderätten. Det är fint att äga, och särsklit sin bostad. Och högerpolitikerna gillar inte kommunalt drivna bostadsföretag - de gillar privata initiativ. Och privata företag har som enda syfta att gå med vinst. Vilket leder till utsugning av folket och inte en solidarisk bostadspolitik. Det drabbar bara dig.
Och du tycker säkert att museum är en trevlig lördagsysseltsättning, men att det kanske är lite dyrt. Du har hört att inträdet var gratis förut. Och ja. Det var gratis innan högerpolitikerna kom till makten i Stockholm för några år sedan. Kultur ska kunna betala för sig själv, precis som alla andra näringar, säger de. Men det är bara du som drabbas, inte de.
Och det finns hur mycket som helst som är konstigt och som du säkert blir arg på. Som jag också blir arg på. Men jag orkar inte skriva mer nu för jag känner mig lite som en staty från sjuttiotalet med en stel och knuten näve. Men en näve som förhoppningsvis påverkar någon.
Kampen går vidare.
h eller någon annan
Så idag känner jag mig lite som en klyscha från förr. Som någon som står och skriker att världen är bättre med vänsterpolitik. Men jag känner att jag måste. Sverige håller på att gå under och Reinfeldt riskerar att omväljas. Något måste jag göra, känner jag, inte bara sitta på röven och vara likgiltig.
Jag säger inte vad du ska rösta på, bara vad du inte ska rösta på, och det är Alliansen. Varför? Jo:
Du har säkert varit jävligt arg på SJ det här året, tåg som står och tåg som inte går. Fyfan för SJ. Men det är inte SJs fel, det är ett systemfel. Avregleringar, mer makt åt marknaden och fri konkurrens, heter systemfelet. Klassisk högerpolitik med andra ord, som i fallet SJ visat sig leda till ett kaos, som bara drabbar dig.
Du har säkert varit jävligt arg på bostadsmaknaden i Stockholm. Inga hyresrätter, och skyhöga priser på bostadsrätter. Och varför är det så här? Jo högerpolitikerna gillar äganderätten. Det är fint att äga, och särsklit sin bostad. Och högerpolitikerna gillar inte kommunalt drivna bostadsföretag - de gillar privata initiativ. Och privata företag har som enda syfta att gå med vinst. Vilket leder till utsugning av folket och inte en solidarisk bostadspolitik. Det drabbar bara dig.
Och du tycker säkert att museum är en trevlig lördagsysseltsättning, men att det kanske är lite dyrt. Du har hört att inträdet var gratis förut. Och ja. Det var gratis innan högerpolitikerna kom till makten i Stockholm för några år sedan. Kultur ska kunna betala för sig själv, precis som alla andra näringar, säger de. Men det är bara du som drabbas, inte de.
Och det finns hur mycket som helst som är konstigt och som du säkert blir arg på. Som jag också blir arg på. Men jag orkar inte skriva mer nu för jag känner mig lite som en staty från sjuttiotalet med en stel och knuten näve. Men en näve som förhoppningsvis påverkar någon.
Kampen går vidare.
h eller någon annan
fredag 16 juli 2010
Snart, snart kommer revolutionen
Uppror är något vi borde göra fan. Helvetes jävla himmel vad vi borde göra det. Bara springa rakt igenom det där jävla riksdagshuset var det nu ligger och trasha hela skiten. I LOVE TRASH!!!
Tänk att springa där inne och bara riva ner alla jävla papper och datorer eller vad fan dom nu har där inne. Skapa kaos, skapa helvete, skapa TRASH – men för mig avslappning. När dom där politikerna och kontorsbögarna skriker kommer jag att njuta. Se deras jävla desperata miner i ansiktet. Fjollorna.
Fy fan riva sönder deras jävla kostymer och klä av dom helt nakna så får vi se vad de egentligen går för dom där svinen. REVOLUTION.
För dom där svinen skiter i oss. Inget dom gör är bra för oss. Tänker bara på sig själva och sina egna jävla vänner och jämlikar. Jävla medelklassråttor. FYFAN,,,,,. För dom är vi ett nödvändigt ont. För vem skulle annars städa deras jävla korridorer och badrum. JO VI! Men jävlar vad vi måste slava för det. Dom skiter i oss. Inga pengar och ingenting som gläder oss. Men ändå ska vi städa deras jävla badrum. Nej fy fan. Revolution och uppror är det enda vi kan göra.
Och så lackar dom och inte fattar något när vi kastar lite sten på bussar och eldar upp bilar. Tror det bara är lite små busstreck, barnlekar. "Sånt där som dom gör där ute." Dom fattar ju fan inte, eller låtsas inte fatta i alla fall. Det är vårt jävla uppror och vi fortsätter tills det här jävla landet ger oss något förutom, om vi har tur, skitjobb och ruttna jävla lägenheter.
Men vi finns inte för dom, och så kommer dom hit och ska sola sig i vår glans: ”Men jag har faktiskt varit i förorten”. NEJ FY FAN.
Det blir en jävla bil per dag tills något händer. Och jag skiter i vems bil det är, bara det brinner. Och jag skiter i vilken buss vi stenar – bara vi stenar. STENA SKITEN. Stena alla.
Nej jag är inte stenad.
/Börje, 49
Tänk att springa där inne och bara riva ner alla jävla papper och datorer eller vad fan dom nu har där inne. Skapa kaos, skapa helvete, skapa TRASH – men för mig avslappning. När dom där politikerna och kontorsbögarna skriker kommer jag att njuta. Se deras jävla desperata miner i ansiktet. Fjollorna.
Fy fan riva sönder deras jävla kostymer och klä av dom helt nakna så får vi se vad de egentligen går för dom där svinen. REVOLUTION.
För dom där svinen skiter i oss. Inget dom gör är bra för oss. Tänker bara på sig själva och sina egna jävla vänner och jämlikar. Jävla medelklassråttor. FYFAN,,,,,. För dom är vi ett nödvändigt ont. För vem skulle annars städa deras jävla korridorer och badrum. JO VI! Men jävlar vad vi måste slava för det. Dom skiter i oss. Inga pengar och ingenting som gläder oss. Men ändå ska vi städa deras jävla badrum. Nej fy fan. Revolution och uppror är det enda vi kan göra.
Och så lackar dom och inte fattar något när vi kastar lite sten på bussar och eldar upp bilar. Tror det bara är lite små busstreck, barnlekar. "Sånt där som dom gör där ute." Dom fattar ju fan inte, eller låtsas inte fatta i alla fall. Det är vårt jävla uppror och vi fortsätter tills det här jävla landet ger oss något förutom, om vi har tur, skitjobb och ruttna jävla lägenheter.
Men vi finns inte för dom, och så kommer dom hit och ska sola sig i vår glans: ”Men jag har faktiskt varit i förorten”. NEJ FY FAN.
Det blir en jävla bil per dag tills något händer. Och jag skiter i vems bil det är, bara det brinner. Och jag skiter i vilken buss vi stenar – bara vi stenar. STENA SKITEN. Stena alla.
Nej jag är inte stenad.
/Börje, 49
lördag 10 juli 2010
Skaffa ett konto nu!
En gång, för länge länge sedan, satt ett gäng gubbar runt ett bord och veckade sina pannor. De hade ett problem, och en lösning var nödvändig att hitta.
Så de veckade sina pannor, såg varandra djupt i ögonen och lyssnade på luftkonditioneringen i rummet där de satt långt långt ner under den ljuva marknivån där träden grönskade. Men här nere var allt grått av det kala ljuset från lysrören, och luften var torr.
Problemet de hade var att människor inte uppförde sig. Människor agerade inte enligt modellen längre. Människor gjorde egna val och levde livet allt mer irrationellt. Och detta kunde givetvis inte gubbarna med vecken i pannorna långt långt där nere under jorden tolerera.
Så kom lösningen.
”Vi skapar ett slags nätverk som binder ihop folks datorer, det är ju där alla spenderar sin tid nuförtiden, och så avlyssnar vi dem”. Men avlyssning, påstod någon, är ju olagligt. ”Vi kan inte bryta mot lagen ännu en gång, vi kommer få skit”
Det var då någon där långt långt nere i källaren runt det runda bordet kom med snilleblixten: ”Men vi skapar Facebook!” Vadå facebook? undrade någon. ”Ja, människor har ett bekräftelsebehov, och med dagens teknik kan alla få det tillfredställt. Folk kan få skriva om och visa upp sina liv så att miljarder människor kan se det, och samtidigt kan vi också ta del av alla dessa liv.” Genialt, sa någon. ”Och om vi låtsas att drivkraften bakom facebook är kommersiell kommer ingen fatta att det egentligen är vi som står bakom."
Och där började historien om Facebook, långt långt nere i en källare under Pentagon.
/h
söndag 4 juli 2010
Ett bättre samhälle
Det skulle inte krävas mycket för att göra Sverige till ett bättre och friare samhälle. Ett samhälle där var och en kan få göra precis det han eller hon vill. Utan en massa statlig inblandning som fullständigt passiviserar den fria autonoma individen.
Mitt recept:
* Avskaffa inkomstskatten. Behåll en LÅG moms på övriga varor. Max 2% moms.
*Ta bort socialbidrag, sjukförsäkring och a-kassa.
*Fri alkohol och drogförsäljning - den som vill ska få köpa och sälja hur och till vem den vill.
*Prostitution är fullt legaliserat i alla dess former.
*Fri vapenförsäljning utan krav på licenser och annat tjafs. Rätt att bära vapen varsomhelst.
*Tillåt bildandet av privata miliser och medborgargarden.
*Avskaffa bensinskatten.
Ovanstående reformer är nödvändiga och viktiga första steg i skapandet av ett fritt och mer rättvist land, men absolut inte tillräckliga. Finns det något parti som vågar lyfta dessa frågor i årets valdebatt?
/c.
Mitt recept:
* Avskaffa inkomstskatten. Behåll en LÅG moms på övriga varor. Max 2% moms.
*Ta bort socialbidrag, sjukförsäkring och a-kassa.
*Fri alkohol och drogförsäljning - den som vill ska få köpa och sälja hur och till vem den vill.
*Prostitution är fullt legaliserat i alla dess former.
*Fri vapenförsäljning utan krav på licenser och annat tjafs. Rätt att bära vapen varsomhelst.
*Tillåt bildandet av privata miliser och medborgargarden.
*Avskaffa bensinskatten.
Ovanstående reformer är nödvändiga och viktiga första steg i skapandet av ett fritt och mer rättvist land, men absolut inte tillräckliga. Finns det något parti som vågar lyfta dessa frågor i årets valdebatt?
/c.
fredag 14 maj 2010
En tjej som heter Nicole.
Jag skulle vilja ha en tjej som heter Nicole. Det låter porrigt. Hon ska vara typ 22 år, svart-brunt hår, lite mörk och "mystisk". Hon ska ha en stark egen vilja och ändå vilja behaga mig. Intelligent, och med ett visst ironiskt sinnelag. Assexigt.
Generellt, om man nu ska kategorisera lite, känns det som att tjejer som heter Nicole är mer porriga än andra tjejer. Typ tar den i tvåan, kräver att få svälja, vill ha sex på offentliga platser när som helst, osv. Jag skulle inte ha något emot att ha en sådan tjej.
Så nu vet ni det.
c.
Generellt, om man nu ska kategorisera lite, känns det som att tjejer som heter Nicole är mer porriga än andra tjejer. Typ tar den i tvåan, kräver att få svälja, vill ha sex på offentliga platser när som helst, osv. Jag skulle inte ha något emot att ha en sådan tjej.
Så nu vet ni det.
c.
torsdag 6 maj 2010
Hälsning från Gregory
Jag fic kett brev igår. Det lyder såhär:
Kära Herr.,
Vänligen godta min ursäkt för att spamma dig. Även om vi aldrig träffats förut
har jag all anledning att tro att du är en väldigt respekterad person
med tankepå att jag sett din profil på en "mänsklig resurs profil databas" i ditt land.
Mitt namn är Mr Gregory Ngobeni. Jag kommer från Luanda i Angola. För
närvarande bor jag i Kapstaden, Sydafrika. Jag försöker ständigt att hitta sätt att resa härifrån så snart som möjligt.
Min far lämnade lite pengar till mig i Sydafrika, innan han dog. Då kan man
fråga sig varför behöver jag då hjälp från utlandet, eller varför jag inte kan
ta ut pengarna själv? Svaret är att det fanns ett undantag i det ursprungliga
avtalet mellan bolaget och min far som sa entydigt att "ingen, inte ens han
själv, kan få tillgång till kontot i Sydafrika, det måste överföras till en
utländsk mottagare utanför Afrika ". Detta gjordes för att han planerade
gripandet och denna bestämmelse infördes för att förhindra beslag eller
infiltration av fonden.
Mitt beslut att kontakta dig är därför informerades av detta. Jag tror att ni
kommer att uppskatta det enorma förtroende jag lägger på dig genom att placera
ödet i min familj i din hand.
Tillåt mig att begära att du ska försäkra mig om att du inte svikit mig på
något sätt. Från min sida, detta är min säkerhet och garanti till dig. I den
mån du följa mina instruktioner noggrant, religiöst och snabbt min garanti för
något skumt utan framgång förblir orubblig.
Det tvistiga beloppet är USD 25,6 miljoner, som min far gjorde för inköp av
ammunition för den angolanska armén 1996.
Jag ger er 25 procent av den totala summan, medan tio procent kommer att
användas för oförutsedda utgifter. Observera: Jag kan bara återbetala dina
utgifter efter att vi har slutfört transaktionen.
Bekräfta i ditt svar om du kan komma över till Sydafrika för att vi skall
avsluta denna transaktion. Vänligen inkludera ditt telefon-och faxnummer, så
att jag skickar någon annan viktig information över till dig.
Mitt förslag är mycket begränsat och bör hanteras som ett brådskande
transaktion kräver förtroende och sekretess.
Skicka alla svar till mig med den här E-postadress; gregngobeni@googlemail.com
Tack.
Hälsning
Gregory Ngobeni
Jag godtog Mr Ngobenis ursäkt för att spamma mig, jag är ju trots allt en respekterad person som han uttrycker det. Och att ha en hel familjs öde i mina händer kittlar mig. Därför svarade jag honom på gregngobeni@googlemail.com och gav honom mitt telenummer. Vi får se om han ringer upp.
H
Kära Herr.,
Vänligen godta min ursäkt för att spamma dig. Även om vi aldrig träffats förut
har jag all anledning att tro att du är en väldigt respekterad person
med tankepå att jag sett din profil på en "mänsklig resurs profil databas" i ditt land.
Mitt namn är Mr Gregory Ngobeni. Jag kommer från Luanda i Angola. För
närvarande bor jag i Kapstaden, Sydafrika. Jag försöker ständigt att hitta sätt att resa härifrån så snart som möjligt.
Min far lämnade lite pengar till mig i Sydafrika, innan han dog. Då kan man
fråga sig varför behöver jag då hjälp från utlandet, eller varför jag inte kan
ta ut pengarna själv? Svaret är att det fanns ett undantag i det ursprungliga
avtalet mellan bolaget och min far som sa entydigt att "ingen, inte ens han
själv, kan få tillgång till kontot i Sydafrika, det måste överföras till en
utländsk mottagare utanför Afrika ". Detta gjordes för att han planerade
gripandet och denna bestämmelse infördes för att förhindra beslag eller
infiltration av fonden.
Mitt beslut att kontakta dig är därför informerades av detta. Jag tror att ni
kommer att uppskatta det enorma förtroende jag lägger på dig genom att placera
ödet i min familj i din hand.
Tillåt mig att begära att du ska försäkra mig om att du inte svikit mig på
något sätt. Från min sida, detta är min säkerhet och garanti till dig. I den
mån du följa mina instruktioner noggrant, religiöst och snabbt min garanti för
något skumt utan framgång förblir orubblig.
Det tvistiga beloppet är USD 25,6 miljoner, som min far gjorde för inköp av
ammunition för den angolanska armén 1996.
Jag ger er 25 procent av den totala summan, medan tio procent kommer att
användas för oförutsedda utgifter. Observera: Jag kan bara återbetala dina
utgifter efter att vi har slutfört transaktionen.
Bekräfta i ditt svar om du kan komma över till Sydafrika för att vi skall
avsluta denna transaktion. Vänligen inkludera ditt telefon-och faxnummer, så
att jag skickar någon annan viktig information över till dig.
Mitt förslag är mycket begränsat och bör hanteras som ett brådskande
transaktion kräver förtroende och sekretess.
Skicka alla svar till mig med den här E-postadress; gregngobeni@googlemail.com
Tack.
Hälsning
Gregory Ngobeni
Jag godtog Mr Ngobenis ursäkt för att spamma mig, jag är ju trots allt en respekterad person som han uttrycker det. Och att ha en hel familjs öde i mina händer kittlar mig. Därför svarade jag honom på gregngobeni@googlemail.com och gav honom mitt telenummer. Vi får se om han ringer upp.
H
måndag 3 maj 2010
Jag har plånboken i vänster ficka
Kristen är jag inte, inte på något sätt, och jag anhänger inte heller på någon annan religion, men jag gillar kyrkor. Men inte för att de, tex likt Engelbrekts kyrka, är så extremt maffiga och storslagna eller, likt Sofia kyrka, så extremt väl placerade i sin omgivning att de ser ut att vara en naturlig utväxt av jorden de står på eller, likt Uppsala domkyrka, har valv som inifrån skådade får mig att tappa andan.
Nej, jag brukar smyga in, sätta mig på den näst bakersta bänken och bara titta, och lyssna - på orgeln. The king of instruments. Och vara, utan att behöva prestera, eller konsumera.
Just därför gillar jag också bibliotek. För där kan jag slå mig ner bland böckerna, inte för att läsa dem, men för att bara få hänga lite. Fördriva lite tid, lyssna på prasslet när sidor vänds.
Och det gör så ont när jag hör om nedskärningarna från komunens sida i biblioteken och dess personal. Det gör ont när jag hör att kyrkor måste stängas. För då måste jag gå och spendera tiden på gatan, eller än värre i köpcentrumen, och där vill bara alla, ja precis alla, lura av mig mina pengar.
Det är nutidens religion jag talar om, en ljugandes, mörk och extremt oärlig religion. Och när jag tänker på det känner jag såhär:
Fast så här skulle jag givetvis inte känna om jag hade pengar i plånboken i fickan.
av H
Nej, jag brukar smyga in, sätta mig på den näst bakersta bänken och bara titta, och lyssna - på orgeln. The king of instruments. Och vara, utan att behöva prestera, eller konsumera.
Just därför gillar jag också bibliotek. För där kan jag slå mig ner bland böckerna, inte för att läsa dem, men för att bara få hänga lite. Fördriva lite tid, lyssna på prasslet när sidor vänds.
Och det gör så ont när jag hör om nedskärningarna från komunens sida i biblioteken och dess personal. Det gör ont när jag hör att kyrkor måste stängas. För då måste jag gå och spendera tiden på gatan, eller än värre i köpcentrumen, och där vill bara alla, ja precis alla, lura av mig mina pengar.
Det är nutidens religion jag talar om, en ljugandes, mörk och extremt oärlig religion. Och när jag tänker på det känner jag såhär:
Fast så här skulle jag givetvis inte känna om jag hade pengar i plånboken i fickan.
av H
lördag 1 maj 2010
1:a maj
Jag tänker även i år inte gå ut och demonstrera.
Svårt att demonstrera för och emot någonting när man inte vet vad man vill ha.
Jag ägnar mig åt mig själv den här helgen i stället. Lagar mat, äter gott, flyttar ut saker från lägenheten, tränar, kanske umgås med någon vän.
Det är lugnt och stilla här ute. Som dagen efter nyårsafton. Jag var uppe tidigt och tvättade, tog en promenad under tiden tvättmaskinen arbetade. Hela världen var tömd på folk och bara min. Vansinnet där ute tog en liten paus, eller höll sig i alla fall på behörigt avstånd.
Lugnet finns och det går att hitta. Dag för dag kommer jag närmare.
c.
Svårt att demonstrera för och emot någonting när man inte vet vad man vill ha.
Jag ägnar mig åt mig själv den här helgen i stället. Lagar mat, äter gott, flyttar ut saker från lägenheten, tränar, kanske umgås med någon vän.
Det är lugnt och stilla här ute. Som dagen efter nyårsafton. Jag var uppe tidigt och tvättade, tog en promenad under tiden tvättmaskinen arbetade. Hela världen var tömd på folk och bara min. Vansinnet där ute tog en liten paus, eller höll sig i alla fall på behörigt avstånd.
Lugnet finns och det går att hitta. Dag för dag kommer jag närmare.
c.
torsdag 22 april 2010
Världsläget
Yta, självhävdelse och individualism
men
Likformighet, Johnföljeri och rädlsa
Människorättigheter, allas lika värde och köpa-situationstockholm
men
Girighet, ekonomitricksande och profitmaximering
Sån är min värld. Så är människorna jag ser. Hycklare. Storkäftade.
Men vem är jag?
Jag jobbar på min fasad och alldels "egna" stil, men är samtidigt lika rädd som alla andra.
Jag tror på solidaritet och jämställdhet, men inte gör jag något för att nå dit.
Man skulle kunna göra så mycket, men mest tänker jag på mig själv.
Och sån är du också.
Inte fan tjänar man på att vara snäll.
Nä just det!
H
*/
Hur går det förresten med jakten på den fräscha vårfittan för c och alla er andra läsare? Snälla, skriv ner era berättelser här nedan, era alldeles egna berättelser. Snälla uppdatera mig. Jag är så nyfiken
/*
men
Likformighet, Johnföljeri och rädlsa
Människorättigheter, allas lika värde och köpa-situationstockholm
men
Girighet, ekonomitricksande och profitmaximering
Sån är min värld. Så är människorna jag ser. Hycklare. Storkäftade.
Men vem är jag?
Jag jobbar på min fasad och alldels "egna" stil, men är samtidigt lika rädd som alla andra.
Jag tror på solidaritet och jämställdhet, men inte gör jag något för att nå dit.
Man skulle kunna göra så mycket, men mest tänker jag på mig själv.
Och sån är du också.
Inte fan tjänar man på att vara snäll.
Nä just det!
H
*/
Hur går det förresten med jakten på den fräscha vårfittan för c och alla er andra läsare? Snälla, skriv ner era berättelser här nedan, era alldeles egna berättelser. Snälla uppdatera mig. Jag är så nyfiken
/*
onsdag 21 april 2010
Tack, Sveriges fastighetsägare!
Köpte just en lgh för 1,3 miljoner. Tack och lov sitter det ett kodlås vid porten så patrasket hålls utanför. Jag vill inte ha några fattighjon rännandes i min trappuppgång.
Bewator - the best a bostadsrättsförening can get!
c.
Bewator - the best a bostadsrättsförening can get!
c.
torsdag 15 april 2010
Till Sveriges fastighetsägare
Det här är ett öppet brev. Det handlar om öppenhet, det handlar om frihet och det handlar kommersiella intressen. Fina ord, med andra ord.
En kväll ringde A till mig, så här gick vårt samtal:
- Fan jag försökte ju hälsa på dig igår, sa han. Åkte hela vägen med tuben till dig och gick till din port.
- Ja..?
- Och så kom jag fram och portfan din var låst! Såg nån jävla knappsats där vid porten och det stod att man ska slå nåt lägenhetsnummer eller nån sån skit. Men inte fan visste ju jag vad du hade för lägenhetsnummer.
- Men...
- Och mobilfan hade dött på vägen till dig. Det fanns typ nån lista långt in i trappen där men inte fan såg jag va som stod på den, men det var säkert namnen, alltså ni som bor där.
- Oj..
- Ja..
Ja, ni fattar, utan mobil kunde han inte hälsa på mig. Så är min fastighet och port konstruerad. Och så är massor av portar runt om i denna stad konsturerade. Det vet jag.
Att kunna spontanbesöka sina vänner borde vara en rättighet, en mänsklig sådan. Men det går inte om man inte bär en telefon som det går att ringa med. För låsta dörrar och koder och bristen på vettiga porttelefoner omöjliggör dessa besök. Det säger en del om samhället idag.
Det vet jag.
Men om mobiltelefonin inte fungerar? Och om man inte vill stödja Tele2 (dessa och andra telebolag har tydligen lobbat starkt för stängda dörrar i Stockholm) bara för att jag ska hälsa på en vän?
Ja, då är det tydligen bara att stanna hemma. Så slutet är Stockholm, och så rädda är vi tydligen för varandra.
Ska det vara så här?
Jag vet inte.
Men jag hoppas på att Gevalia; oväntatbesökkaffebolaget, ger sig in i debatten!
Jag hejar på er.
H
En kväll ringde A till mig, så här gick vårt samtal:
- Fan jag försökte ju hälsa på dig igår, sa han. Åkte hela vägen med tuben till dig och gick till din port.
- Ja..?
- Och så kom jag fram och portfan din var låst! Såg nån jävla knappsats där vid porten och det stod att man ska slå nåt lägenhetsnummer eller nån sån skit. Men inte fan visste ju jag vad du hade för lägenhetsnummer.
- Men...
- Och mobilfan hade dött på vägen till dig. Det fanns typ nån lista långt in i trappen där men inte fan såg jag va som stod på den, men det var säkert namnen, alltså ni som bor där.
- Oj..
- Ja..
Ja, ni fattar, utan mobil kunde han inte hälsa på mig. Så är min fastighet och port konstruerad. Och så är massor av portar runt om i denna stad konsturerade. Det vet jag.
Att kunna spontanbesöka sina vänner borde vara en rättighet, en mänsklig sådan. Men det går inte om man inte bär en telefon som det går att ringa med. För låsta dörrar och koder och bristen på vettiga porttelefoner omöjliggör dessa besök. Det säger en del om samhället idag.
Det vet jag.
Men om mobiltelefonin inte fungerar? Och om man inte vill stödja Tele2 (dessa och andra telebolag har tydligen lobbat starkt för stängda dörrar i Stockholm) bara för att jag ska hälsa på en vän?
Ja, då är det tydligen bara att stanna hemma. Så slutet är Stockholm, och så rädda är vi tydligen för varandra.
Ska det vara så här?
Jag vet inte.
Men jag hoppas på att Gevalia; oväntatbesökkaffebolaget, ger sig in i debatten!
Jag hejar på er.
H
tisdag 13 april 2010
Hitta fräsch vårfitta
Känner för något nytt så här när solen tittar fram och det börjar bli varmare. Nämligen en stabil och vettig snygg tjej att knulla med. Stabil i huvudet, det är väldigt viktigt. Och snygg, gärna smal och med fasta medelstora-stora bröst.
Och just det ja, det ska alltså inte vara en betalflicka utan en sådan där som inte tar emot pengar men ändå kostar väldigt mycket om man ska få knulla med henne (en del kallar dom för "vanliga tjejer").
Går ovanstående ens att finna, tror ni?
c.
Och just det ja, det ska alltså inte vara en betalflicka utan en sådan där som inte tar emot pengar men ändå kostar väldigt mycket om man ska få knulla med henne (en del kallar dom för "vanliga tjejer").
Går ovanstående ens att finna, tror ni?
c.
torsdag 8 april 2010
Räta På Ryggen Ditt Jävla Helvete!
Så kommer damerna komma springande efter dig, kompis!
Trillar man ur sadeln är det bara att resa sig, borsta bort dammet och svinga sig upp i sadeln igen.
Så kommer det gå fint för dig.
c.
Trillar man ur sadeln är det bara att resa sig, borsta bort dammet och svinga sig upp i sadeln igen.
Så kommer det gå fint för dig.
c.
måndag 29 mars 2010
Den stackars arme människan
Och så ska man inte äta fläskkött för att grisarna behandlas illa. Och så ska man inte äta fisk, särskilt inte torsk, för att vi ätit alldeles för mycket av den redan.
Och kläder ska helst vara rättvisemärkta, så att barn inte nyttjats i produktionen.
Och kom ihåg det närproducerade för guds skull, långa transporter är inte bra för miljön.
Och köp inte det och gör inte si och stöd inte så.
Det är vad F Reinfeldt vill, säkert hans fru också: att du inte gör fel i dina val.
För han tar inget ansvar länge. Han är ju bara politiker. Han bryr sig inte om miljön, barnarbete eller grisar.
Han säger att det är du som ska bry dig och rädda grisarna och miljön och jorden och barnen genom att välja rätt när du står där i affären.
Det är ett jävla ansvar han skyfflar över på oss, på oss vanliga medborgare och människor, som sliter åtta till fem med helt vanliga jobb för att klara vardagen. Och på helgerna super vi för att klara kommande arbetsvecka.
Konsumentmakt – bara ett annat ord för F Reinfeldt att fly ansvar.
Marknadsekonomi – ett annat ord för apokalypsen.
H
Och kläder ska helst vara rättvisemärkta, så att barn inte nyttjats i produktionen.
Och kom ihåg det närproducerade för guds skull, långa transporter är inte bra för miljön.
Och köp inte det och gör inte si och stöd inte så.
Det är vad F Reinfeldt vill, säkert hans fru också: att du inte gör fel i dina val.
För han tar inget ansvar länge. Han är ju bara politiker. Han bryr sig inte om miljön, barnarbete eller grisar.
Han säger att det är du som ska bry dig och rädda grisarna och miljön och jorden och barnen genom att välja rätt när du står där i affären.
Det är ett jävla ansvar han skyfflar över på oss, på oss vanliga medborgare och människor, som sliter åtta till fem med helt vanliga jobb för att klara vardagen. Och på helgerna super vi för att klara kommande arbetsvecka.
Konsumentmakt – bara ett annat ord för F Reinfeldt att fly ansvar.
Marknadsekonomi – ett annat ord för apokalypsen.
H
onsdag 24 mars 2010
Slingra dig inte
Under ett kort, kort skede i ditt liv, kanske endast under några minuter, vet jag exakt vad du tänker på. För jag styr dig.
Länge har dina tankar fladdrat runt i ditt huvud likt ett löv en blåsig dag. De har blåst än hit och än dit. Kanske har du tänkt på brödsmulorna under ditt bord, kanske på smärtan i din högra fotled, eller kanske på din pappas doft, på det rakvatten han använder. Men så slutar dina tankar att fladdra och jag fångar din uppmärksamhet; jag styr in dina spretande tankar i en och samma riktning. Jag får dig att fullt ut fokusera och tänka på exakt det jag vill.
Det här kräver kontroll från mig, det är inte lätt. Jag måste verkligen anstränga mig. När jag lyckas är jag under detta korta, korta skede i ditt liv din överman. Jag manipulerar dig utan att du märker det. Din så kallade fria tankeverksamhet är bara ett tomt begrepp.
Men jag kan inte hålla dig för evigt i mina fingrar. Förr eller senare måste jag släppa dig. Har jag varit tillräckligt skicklig kommer dock dina tankar, vare sig du vill det eller inte, ännu ett tag kretsa kring det jag fick dig att fokusera på.
Men så släpper jag greppet om dig, iväg mot nya okända ting. Jag har styrt dig. Jag släpper dig nu, just nu, med denna följande punkt.
H
Länge har dina tankar fladdrat runt i ditt huvud likt ett löv en blåsig dag. De har blåst än hit och än dit. Kanske har du tänkt på brödsmulorna under ditt bord, kanske på smärtan i din högra fotled, eller kanske på din pappas doft, på det rakvatten han använder. Men så slutar dina tankar att fladdra och jag fångar din uppmärksamhet; jag styr in dina spretande tankar i en och samma riktning. Jag får dig att fullt ut fokusera och tänka på exakt det jag vill.
Det här kräver kontroll från mig, det är inte lätt. Jag måste verkligen anstränga mig. När jag lyckas är jag under detta korta, korta skede i ditt liv din överman. Jag manipulerar dig utan att du märker det. Din så kallade fria tankeverksamhet är bara ett tomt begrepp.
Men jag kan inte hålla dig för evigt i mina fingrar. Förr eller senare måste jag släppa dig. Har jag varit tillräckligt skicklig kommer dock dina tankar, vare sig du vill det eller inte, ännu ett tag kretsa kring det jag fick dig att fokusera på.
Men så släpper jag greppet om dig, iväg mot nya okända ting. Jag har styrt dig. Jag släpper dig nu, just nu, med denna följande punkt.
H
måndag 22 mars 2010
En vässad penna
Det är dom där dagarna när man får kämpa hela förmiddagen för att få upp den,
dom där dagarna när man går i slasket och det enda man hör är skrikande barn som fyller örongången,
dom där dagarna när man märker hur brunt det är på kanterna och hur länge sedan det var man verkligen städade toaletten,
dom där dagarna då man på väg till tvättstugan märker att visst fan jag har glömt köpa tvättmedel och inte fan att man orkar gå och köpa nytt.
Det är dom där dagarna då när man väl har fått upp den, spenderar hela jävla eftermiddagen med att surfa lågupplöst porr i brist på bättre fritid.
Det är dom dagarna man inte orkar blogga.
Men idag bloggar jag.
H
dom där dagarna när man går i slasket och det enda man hör är skrikande barn som fyller örongången,
dom där dagarna när man märker hur brunt det är på kanterna och hur länge sedan det var man verkligen städade toaletten,
dom där dagarna då man på väg till tvättstugan märker att visst fan jag har glömt köpa tvättmedel och inte fan att man orkar gå och köpa nytt.
Det är dom där dagarna då när man väl har fått upp den, spenderar hela jävla eftermiddagen med att surfa lågupplöst porr i brist på bättre fritid.
Det är dom dagarna man inte orkar blogga.
Men idag bloggar jag.
H
lördag 20 mars 2010
Att bara få vara
Man har ju tröttnat på fitta så in i helvete. Det tar mer än det ger, kan man lugnt säga. Är trött på allt jävla gos och smör och kel som krävs för att få fitta, både före, under och efter själva fittfåendet. Det är inte värt det, helt enkelt.
Jag mår illa av den jag blir när jag får fitta. Jag måste säga vänliga saker. Jag måste le. Jag måste visa mig "bra". Jag måste försöka vara någon annan än den jag är.
Efteråt, när fittbäraren gått hem, tar det upp till ett dygn innan jag blir normal i huvudet. Ofta krävs det sömn för att få in tankarna på rätt spår igen, för att komma tillbaka in i den verkliga världen från den märkliga parallellvärld man befunnit sig i.
Nej, tacka vet jag hederligt manligt umgänge. I bastun ska det vara. I princip allt manligt umgänge kan med fördel förläggas till bastun. Det är här man kopplar av efter en träning. Det är här man fattar viktiga beslut. Det är här man diskuterar allt mellan himmel och jord. Det är här man dricker öl eller vatten och mår bra.
I bastun med män får man vara precis som man är. Man får vara allt det man absolut inte får vara när det ska ordnas fitta.
c.
Jag mår illa av den jag blir när jag får fitta. Jag måste säga vänliga saker. Jag måste le. Jag måste visa mig "bra". Jag måste försöka vara någon annan än den jag är.
Efteråt, när fittbäraren gått hem, tar det upp till ett dygn innan jag blir normal i huvudet. Ofta krävs det sömn för att få in tankarna på rätt spår igen, för att komma tillbaka in i den verkliga världen från den märkliga parallellvärld man befunnit sig i.
Nej, tacka vet jag hederligt manligt umgänge. I bastun ska det vara. I princip allt manligt umgänge kan med fördel förläggas till bastun. Det är här man kopplar av efter en träning. Det är här man fattar viktiga beslut. Det är här man diskuterar allt mellan himmel och jord. Det är här man dricker öl eller vatten och mår bra.
I bastun med män får man vara precis som man är. Man får vara allt det man absolut inte får vara när det ska ordnas fitta.
c.
torsdag 11 mars 2010
Till försvar för konsten, provokationen och yttrandefriheten!
*här var tidigare en bild av Lars Vilks teckning av Muhammed som rondellhund*
I Sverige 2010 blir man mordhotad för att man ritar teckningar på en helig gud. Det är inte så jag vill ha det. Mitt försvar? Att visa det som provocerar!
Vill vi att Sverige ska vara ett fritt land? Eller vill vi att Sverige ska vara som Iran? Det kanske är dags att ta ställning?
***
Tillägg:
Efter att ha funderat vidare har jag kommit fram till att det är bäst att ta bort bilden. Att publicera denna teckning skulle kunna innebära livsfara för mig och min vän h. Och i dagsläget är jag inte beredd att offra livet för denna sak.
Det är tragiskt men sant. I Sverige idag 2010 svävar man i livsfara om man "kränker" vissa religioner.
Är det så vi vill ha det? Vad kan vi göra åt det? Finns det något bra sätt att hantera sånt här?
/c.
I Sverige 2010 blir man mordhotad för att man ritar teckningar på en helig gud. Det är inte så jag vill ha det. Mitt försvar? Att visa det som provocerar!
Vill vi att Sverige ska vara ett fritt land? Eller vill vi att Sverige ska vara som Iran? Det kanske är dags att ta ställning?
***
Tillägg:
Efter att ha funderat vidare har jag kommit fram till att det är bäst att ta bort bilden. Att publicera denna teckning skulle kunna innebära livsfara för mig och min vän h. Och i dagsläget är jag inte beredd att offra livet för denna sak.
Det är tragiskt men sant. I Sverige idag 2010 svävar man i livsfara om man "kränker" vissa religioner.
Är det så vi vill ha det? Vad kan vi göra åt det? Finns det något bra sätt att hantera sånt här?
/c.
söndag 7 mars 2010
lördag 6 mars 2010
Typiska tjejiga saker
Jag erkänner: Jag gillar typiska tjejiga saker. Trots att jag inte är tjej. Till exempel fitta. Jag älskar fitta. Trots att fitta är en typisk tjej-grej.
Detta kanske inte anses så manligt av alla. Men det skiter jag i. Jag är inte alltid så jävla manlig. Jag erkänner villigt mina svagheter. Bara det är omanligt. Och jag älskar fitta. Jag gillar typiska tjejiga saker.
c.
Detta kanske inte anses så manligt av alla. Men det skiter jag i. Jag är inte alltid så jävla manlig. Jag erkänner villigt mina svagheter. Bara det är omanligt. Och jag älskar fitta. Jag gillar typiska tjejiga saker.
c.
torsdag 4 mars 2010
Framtidsplaner formade av en bister verklighet
Jaha ja. Man kanske skulle ge sig in i politiken. Tänker jag för sjuttioelfte gången. Skaffa sig lite makt och inflytande. En schysst lön. Kanske förändra något i samhället också.
Snacka kan jag ju. Det är typ det enda jag är bra på. Spy ut klyschor och ljuga. Komma med plattityder. Manipulera folk. Allt man behöver kunna som politiker.
Det jag inte kan är umgås med kollegor. Har återigen lyckats reta upp en av dessa. Jag är en kverulant innerst inne.
Det är väl så det är. En persons styrkor är ofta samtidigt hans eller hennes största svagheter. Allt kan slå över och passera gränsen.
Innan jag blir politiker ska jag sopa rent framför egen dörr först. Fortsätta sopa rent i huvudet och ställa saker till rätta. Detta år är ett städår.
c.
Snacka kan jag ju. Det är typ det enda jag är bra på. Spy ut klyschor och ljuga. Komma med plattityder. Manipulera folk. Allt man behöver kunna som politiker.
Det jag inte kan är umgås med kollegor. Har återigen lyckats reta upp en av dessa. Jag är en kverulant innerst inne.
Det är väl så det är. En persons styrkor är ofta samtidigt hans eller hennes största svagheter. Allt kan slå över och passera gränsen.
Innan jag blir politiker ska jag sopa rent framför egen dörr först. Fortsätta sopa rent i huvudet och ställa saker till rätta. Detta år är ett städår.
c.
lördag 27 februari 2010
Betong
Jag tackar min käre vän c. för att han tipsade om denna video. Och jag tackar upphovsmakaren för den för att hanhon valt en sådan förträfflig miljö att spela in videon i. Att övertyga alla kineser om att de måste släcka ner sin belysning bara för att de ska spela in en video utanför deras fönster var nog tufft.
Just på grund av denna video är jag faktiskt sugen på att gå med c. på spelningen han går på i kväll. men jag stanner hemma, släcker ner mina ljuskällor, och betraktar mina ödsliga grannhus.
H
fredag 26 februari 2010
Not In My Back Yard
"Inte här nära mig och min familj, nej. Jag bor här och vill inte ha sånt i mitt närområde, tänk hur barnens skolor skulle förändras. Vilka kulturkrockar. Det är bra som det är just nu, varför ska vi förändra allt. Det är ett sånt tjat just nu om det här. Förstår inte. Det finns ju bra mycket annan mark, långt där ute, varför inte där? Stockholm är ju stort.
Ja, därute bland förorterna. Där bor ju alla redan. Vi kan väl fortsätta skicka dom dit. Dom får bo med sina släktingar och vänner därute och vi får ha kvar våra lägenheter här inne i stan, så som den alltid varit, och så som vi vill ha den. Vi tjänar alla på det.
Ja, men det är ju du som bestämmer. Du sitter ju i stadshuset och sysslar med just de här frågorna. Och vi är ju grannar, du och jag. Vi känner varandra. Du föstår ju vår verklighet så att säga. Stockholm är ju så fint med alla parker och våra fina gamla hus. Det skulle bli så konstigt om de flyttade hit. Vet inte hur, men det skulle inte bli bra liksom: sociala problem, knarkare och talibaner och sånt. Nej jag kanske överdriver, men man har ju sett på tv...
Vi är ju faktiskt i majoritet här i stan och det är ju i en demokrati vi lever. Så jag förstår inte vad problemet är. Vi bor här och de nya får bo där. Inte så att jag har något emot dem egentligen, men det är nog bäst såhär, för alla.
Eller hur, du fixar väl det imorgon, när ni röstar om det?"
"Ja, självklart, jag vill ju inte tappa dig, du min granne och bästa väljare ;-)"
"Bra, då pratar vi inte mer om det."
H
Ja, därute bland förorterna. Där bor ju alla redan. Vi kan väl fortsätta skicka dom dit. Dom får bo med sina släktingar och vänner därute och vi får ha kvar våra lägenheter här inne i stan, så som den alltid varit, och så som vi vill ha den. Vi tjänar alla på det.
Ja, men det är ju du som bestämmer. Du sitter ju i stadshuset och sysslar med just de här frågorna. Och vi är ju grannar, du och jag. Vi känner varandra. Du föstår ju vår verklighet så att säga. Stockholm är ju så fint med alla parker och våra fina gamla hus. Det skulle bli så konstigt om de flyttade hit. Vet inte hur, men det skulle inte bli bra liksom: sociala problem, knarkare och talibaner och sånt. Nej jag kanske överdriver, men man har ju sett på tv...
Vi är ju faktiskt i majoritet här i stan och det är ju i en demokrati vi lever. Så jag förstår inte vad problemet är. Vi bor här och de nya får bo där. Inte så att jag har något emot dem egentligen, men det är nog bäst såhär, för alla.
Eller hur, du fixar väl det imorgon, när ni röstar om det?"
"Ja, självklart, jag vill ju inte tappa dig, du min granne och bästa väljare ;-)"
"Bra, då pratar vi inte mer om det."
H
Njutning
Det bubblar i min mage samtidigt som fåglarna kvittrar. Genom fönstret ser jag snön börja töa bort. En mulen och grå dag väntar håglöst på mig därute, men min kropp har andra planer; morgonskitningen kallar och det är dags för en stunds ren njutning.
c.
c.
tisdag 23 februari 2010
Ang. Stockholm #2
Borgartidningen DN tar upp frågor som dess borgerliga innerstadsläsare inte vill läsa om. Följden blir ilska i kommentarsfälten och att DN till och med stänger kommentarsfunktionen.
Humor.
"För inte är väl vi med och skapar klyftor i samhället, vi bara lever och har det bra här. Ska man inte få det nu menar DN? Här hos oss syns ju inget av det. Skriv inte massa skit i tidningen, snart säger jag upp prenumerationen."
http://www.dn.se/sthlm/ekonomiska-murar-vaxer-kring-innerstan-1.1050121
http://www.dn.se/sthlm/segregationen-klyver-stockholm-1.1050342
H
Humor.
"För inte är väl vi med och skapar klyftor i samhället, vi bara lever och har det bra här. Ska man inte få det nu menar DN? Här hos oss syns ju inget av det. Skriv inte massa skit i tidningen, snart säger jag upp prenumerationen."
http://www.dn.se/sthlm/ekonomiska-murar-vaxer-kring-innerstan-1.1050121
http://www.dn.se/sthlm/segregationen-klyver-stockholm-1.1050342
H
Det Onämnbara
Det finns en del saker som man bara liksom aldrig pratar om. Men dom tänker jag inte nämna här.
c.
c.
söndag 14 februari 2010
Än en gång löser Jag världens Problem
Min kropp är så hiskeligt dåligt tränad. Jag får ont i min högra handled när jag sitter vid datorn och musen för mycket. Blir andfådd bara av att gå två våningar uppåt. Jag får tillochmed muskelsträckningar i ryggen när jag torkar röven.
Jag måste röra mig mer, jag vet.
Och det måste alla, för det är så jag har tänkt mig att lösa världens problem.
Svenskar är i allmänhet är otränade idag. Varför? Jo människan är lat, det ligger i varelsens natur. Därför uppfinner vi rulltrappor, hissar, fjärrkontroller, bussar, transporter och all möjlig skit som ska göra livet lättare för oss. Men ack så fel väg att gå.
Tänk om vi skulle gå mer i trappor istället, och verkligen resa oss när vi ska byta kanal, eller att vi promenerar till jobbet, och bär matkassen i några minuter istället för att slänga in den i bilen. Då skulle vi blir friskare, må bättre, bli skarpare i sinnet, bli effektivare, jobba bättre osv osv. Det skulle vara ett lyft för hela samhället, inte bara i Sverige utan runt hela globen När folk jobbar kan mer mat produceras och med minskad hunger och högre levnadsstandard kan miljövänliga levnadsmönster främjas. Iallafall om man tror den liberala teorin
Och samtidigt sparar vi in så mycket energi när vi slutar ta hissen! Tänk vad mycket el, oljeproducerad eller kärnkraftsgenererad, man skulle spara. Minskade utsläpp, bättre miljö, renare luft.
Så nu, här idag, ska jag officiellt börja träna min kropp igen. Jag gör det inte bara för mig själv; jag gör det också för just Dig, och alla andra människor här på vår jord.
Och jag tycker att just Du ska följa mitt exempel. För jag vet bäst och gör alltid bäst.
Även om du inte tror på min teori tycker jag ändå att du ska intala dig själv att den faktiskt stämmer. Träningen blir grymt mycket lättare när du vet att hela världen står på spel, när det gäller just din enskilda träning. Alla kan vi bidra.
Det är så jag tänker.
H
Jag måste röra mig mer, jag vet.
Och det måste alla, för det är så jag har tänkt mig att lösa världens problem.
Svenskar är i allmänhet är otränade idag. Varför? Jo människan är lat, det ligger i varelsens natur. Därför uppfinner vi rulltrappor, hissar, fjärrkontroller, bussar, transporter och all möjlig skit som ska göra livet lättare för oss. Men ack så fel väg att gå.
Tänk om vi skulle gå mer i trappor istället, och verkligen resa oss när vi ska byta kanal, eller att vi promenerar till jobbet, och bär matkassen i några minuter istället för att slänga in den i bilen. Då skulle vi blir friskare, må bättre, bli skarpare i sinnet, bli effektivare, jobba bättre osv osv. Det skulle vara ett lyft för hela samhället, inte bara i Sverige utan runt hela globen När folk jobbar kan mer mat produceras och med minskad hunger och högre levnadsstandard kan miljövänliga levnadsmönster främjas. Iallafall om man tror den liberala teorin
Och samtidigt sparar vi in så mycket energi när vi slutar ta hissen! Tänk vad mycket el, oljeproducerad eller kärnkraftsgenererad, man skulle spara. Minskade utsläpp, bättre miljö, renare luft.
Så nu, här idag, ska jag officiellt börja träna min kropp igen. Jag gör det inte bara för mig själv; jag gör det också för just Dig, och alla andra människor här på vår jord.
Och jag tycker att just Du ska följa mitt exempel. För jag vet bäst och gör alltid bäst.
Även om du inte tror på min teori tycker jag ändå att du ska intala dig själv att den faktiskt stämmer. Träningen blir grymt mycket lättare när du vet att hela världen står på spel, när det gäller just din enskilda träning. Alla kan vi bidra.
Det är så jag tänker.
H
måndag 1 februari 2010
Mona Urin
Jag såg en debatt mellan partiledarna för de sju riksdagspartierna igår på tv. Mona Sahlin var bedrövlig som vanligt. När jag ser henne får jag känslan inom mig att hon går runt och luktar urin. Hon känns som en sådan kvinna, på väg att lämna medelåldern och gå in i den övre medelåldern, luktandes urin. Hon ser ut att ha svårt att sköta sin intimhygien.
Det var även i övrigt en ganska medioker bunt människor. Lars Ohly såg bajsnödig ut, mer än vanligt. Peter Eriksson pratade med sin vanliga gnälliga röst som låter som att han ska börja gråta när som helst. Jan Björklund var inte lika manisk som vanligt, han måste ha fått nån lugnande medicin innan. Fredrik Reinfeldt såg som vanligt djupt nedstämd ut. Maud Olofsson excellerade i sin paradgren, nämligen enfald. Göran Hägglund försökte desperat visa sig på styva linan för att ens komma in i Riksdagen nästa val.
Ja, det är sorgligt. Det finns i dagsläget ingent parti som förtjänar min röst. Kanske dags att starta eget även där?
c.
Det var även i övrigt en ganska medioker bunt människor. Lars Ohly såg bajsnödig ut, mer än vanligt. Peter Eriksson pratade med sin vanliga gnälliga röst som låter som att han ska börja gråta när som helst. Jan Björklund var inte lika manisk som vanligt, han måste ha fått nån lugnande medicin innan. Fredrik Reinfeldt såg som vanligt djupt nedstämd ut. Maud Olofsson excellerade i sin paradgren, nämligen enfald. Göran Hägglund försökte desperat visa sig på styva linan för att ens komma in i Riksdagen nästa val.
Ja, det är sorgligt. Det finns i dagsläget ingent parti som förtjänar min röst. Kanske dags att starta eget även där?
c.
lördag 30 januari 2010
ett lakan
Under en period i mitt liv på cirka två månader sov jag varje natt i ett och samma lakan utan att tvätta det. Det gick naturligtvis åt helvete. Första natten var jag ren och lakanet nytt. Det var gjort av siden och smekte min hud likt en kvinnas sökande händer. Jag försökte verkligen att duscha för att undvika smuts i lakanet. Men det gick inte. Jag hittade inte tillfälle att rengöra min kropp varje dag. Istället la jag mig i mitt lakan och lät min smuts från min kropp övergå till lakanets fibrer och sätta sig där. I flera nätter pågick detta. Och eftersom jag verkligen behövde lakan runt mig varje natt kunde jag inte tvätta det. Torktiden var över ett dygn. Så jag sov vidare i min smuts. Tillslut slängde jag lakanet, och duschade, och sov aldrig igen, eftersom mitt lakan inte längre existerade.
H
H
onsdag 27 januari 2010
Livet är vackert
Horor, porr, betalsex, filmade samlag, prostitution - jag älskar det. Jag älskar timmarna på kvällen när jag stängt av telefonen, dragit för gardinerna, släckt ner i rummet och startat datorn. Jag har ätit och skitit och tagit på mig mjukisbyxor och en stor lös t-shirt. Jag är i toppform för en skön avslutning på dagen och ett par timmars seriös porrsurfning kan börja.
Först brukar jag slött kolla igenom de senaste inläggen på Flashbacks prostitutionsforum. Finns där några intressanta tips eller synpunkter? Några nya bilder på horor från medlemmarnas senaste resor till Thailand, Tjeckien eller Holland? Sedan brukar jag gå över till samma hemsidas porrforum och kolla in de senaste inläggen. Några nya tips om bra hemsidor med streamade videos? Några nya amatörsidör som är värda att kolla in? Därefter kan den riktiga porrsurfningen börja.
På en kväll kan jag se mer porr än vad en vuxen man gjorde på ett helt år för 30 år sedan. Den som säger att det var bättre förr vet inte vad han pratar om. Under timmarna innan läggdags hinner jag bl.a. besöka ett svenskt amatörpar som har sex någonstans i Mellansverige, se en japansk kvinna bli nersprutad i ansiket av 100 artiga japanska män i vita kalsonger för att därefter dricka upp den restererande sperman som hon samlat i en stor bunke under hennes ansikte, och jag får vara med och titta in bakom kulisserna på en porrfilmsinspelning i en lyxvilla belägen på någon av de vackra kullar som omger Los Angeles. Därefter ser jag en alldeles nybliven tjeckisk 18-åring bli intervjuad av en fet oklippt och ganska äcklig tysk man innan, under och efter hennes porrfilmsdebut som givetvis innefattar hennes första anala samlag här i livet. Jag betraktar hur amerikanska negrer knullar extremt fattiga brasilianska mödrar och döttrar tillsammans på lyxhotell i São Paulo. Jag bevittnar hur en ung amerikanska som gråtandes blir knullad på en soffa när manlig porraktör nr 2 kommer och säger att han ska trösta henne genom att stoppa in kuken i hennes mun avbryter det hela och hysteriskt och skrikande rusar upp, halkar på en spya på golvet, spyr ännu mer och därefter bryter ihop gråtandes och skakandes på golvet. Jag får följa med in på en tysk bordell och se intervjuer med ägare, anställda horor och den smått fantastiskt uppfinningsrike fastighetsskötaren som får hela stället att fungera, för att snabbt därefter växla över till ett stort gruppsexparty i en mastodont marmorbeklädd villa på den italienska landsbygden. Jag rör mig sedan nordost ut och avslutar kvällen med sunkig upphetsande våldtäktsporr från alla övergrepps hemland, nämligen Ryssland. Det där spännande klippet på den ganska snygga svenska 18-åriga tjejen som onanerar med en dildo och sedan kommer skönt har jag inte hunnit se på ikväll, så jag sparar den sidan i Bokmärken och tittar på det imorgon kväll istället.
Ungefär så här tillbringar jag mina kvällar, och har gjort det i ca 10 års tid nu. Upplevelsen blir ännu häftigare om man tidigare på kvällen varit på thaimassage och naken blivit masserad av en ung nyinflyttad thailändska som på extremt knackig engelska försöker övertala en att köpa en avrunkning, först för 500 kr, sedan för 300 kr, för att till sist desperat be om att få runka av mig för 100 kr, please please, samtidigt som hon lovar att ta av sig kläderna och visa brösten och fittan. Känslan av makt och överläge, det faktum att det är jag som bestämmer, är berusande och beroendeframkallande. En hundralapp för denna fattiga bondtös betyder mat för en vecka för hennes 1,5-åring som bor kvar hemma hos mormor på den thailändska landsbygden, medan en hundralapp för mig inte betyder ett enda skit.
Givetvis köper jag inget sex - bara förnedringen i sig av att ha prutat ner avrunkningen till 100 kr är fullt tillräcklig för att tillfredsställa mig. Dessutom vill jag inte bryta mot lagen, det är en onödig risk. Istället tackar jag för mig, åker hem och duschar och påbörjar kvällens porrsurfning.
Dagen efter vaknar jag som ett barn, ren och fräsch i själen, och går och jobbar, tränar eller gör vad som nu står på schemat den dagen. Och jag vet att en betydande del av de människor jag möter under dagen har tillbringat gårdagskvällen på precis samma sätt som jag. Och jag vet att det inte finns något som helst fel i det. Tvärtom är livet ganska vackert, när allt kommer omkring.
c.
Först brukar jag slött kolla igenom de senaste inläggen på Flashbacks prostitutionsforum. Finns där några intressanta tips eller synpunkter? Några nya bilder på horor från medlemmarnas senaste resor till Thailand, Tjeckien eller Holland? Sedan brukar jag gå över till samma hemsidas porrforum och kolla in de senaste inläggen. Några nya tips om bra hemsidor med streamade videos? Några nya amatörsidör som är värda att kolla in? Därefter kan den riktiga porrsurfningen börja.
På en kväll kan jag se mer porr än vad en vuxen man gjorde på ett helt år för 30 år sedan. Den som säger att det var bättre förr vet inte vad han pratar om. Under timmarna innan läggdags hinner jag bl.a. besöka ett svenskt amatörpar som har sex någonstans i Mellansverige, se en japansk kvinna bli nersprutad i ansiket av 100 artiga japanska män i vita kalsonger för att därefter dricka upp den restererande sperman som hon samlat i en stor bunke under hennes ansikte, och jag får vara med och titta in bakom kulisserna på en porrfilmsinspelning i en lyxvilla belägen på någon av de vackra kullar som omger Los Angeles. Därefter ser jag en alldeles nybliven tjeckisk 18-åring bli intervjuad av en fet oklippt och ganska äcklig tysk man innan, under och efter hennes porrfilmsdebut som givetvis innefattar hennes första anala samlag här i livet. Jag betraktar hur amerikanska negrer knullar extremt fattiga brasilianska mödrar och döttrar tillsammans på lyxhotell i São Paulo. Jag bevittnar hur en ung amerikanska som gråtandes blir knullad på en soffa när manlig porraktör nr 2 kommer och säger att han ska trösta henne genom att stoppa in kuken i hennes mun avbryter det hela och hysteriskt och skrikande rusar upp, halkar på en spya på golvet, spyr ännu mer och därefter bryter ihop gråtandes och skakandes på golvet. Jag får följa med in på en tysk bordell och se intervjuer med ägare, anställda horor och den smått fantastiskt uppfinningsrike fastighetsskötaren som får hela stället att fungera, för att snabbt därefter växla över till ett stort gruppsexparty i en mastodont marmorbeklädd villa på den italienska landsbygden. Jag rör mig sedan nordost ut och avslutar kvällen med sunkig upphetsande våldtäktsporr från alla övergrepps hemland, nämligen Ryssland. Det där spännande klippet på den ganska snygga svenska 18-åriga tjejen som onanerar med en dildo och sedan kommer skönt har jag inte hunnit se på ikväll, så jag sparar den sidan i Bokmärken och tittar på det imorgon kväll istället.
Ungefär så här tillbringar jag mina kvällar, och har gjort det i ca 10 års tid nu. Upplevelsen blir ännu häftigare om man tidigare på kvällen varit på thaimassage och naken blivit masserad av en ung nyinflyttad thailändska som på extremt knackig engelska försöker övertala en att köpa en avrunkning, först för 500 kr, sedan för 300 kr, för att till sist desperat be om att få runka av mig för 100 kr, please please, samtidigt som hon lovar att ta av sig kläderna och visa brösten och fittan. Känslan av makt och överläge, det faktum att det är jag som bestämmer, är berusande och beroendeframkallande. En hundralapp för denna fattiga bondtös betyder mat för en vecka för hennes 1,5-åring som bor kvar hemma hos mormor på den thailändska landsbygden, medan en hundralapp för mig inte betyder ett enda skit.
Givetvis köper jag inget sex - bara förnedringen i sig av att ha prutat ner avrunkningen till 100 kr är fullt tillräcklig för att tillfredsställa mig. Dessutom vill jag inte bryta mot lagen, det är en onödig risk. Istället tackar jag för mig, åker hem och duschar och påbörjar kvällens porrsurfning.
Dagen efter vaknar jag som ett barn, ren och fräsch i själen, och går och jobbar, tränar eller gör vad som nu står på schemat den dagen. Och jag vet att en betydande del av de människor jag möter under dagen har tillbringat gårdagskvällen på precis samma sätt som jag. Och jag vet att det inte finns något som helst fel i det. Tvärtom är livet ganska vackert, när allt kommer omkring.
c.
söndag 24 januari 2010
pungproblem
Jag är ganska okunnig om kroppen. Jag är ingen läkare eller expert på något sätt, men under penis vet jag att jag bär två testiklar, två pungkulor. Och jag vet att dessa producerar spermier vilka via min penis, när jag knullar eller runkar, befrias från kroppen inre. Men det är ju så att jag inte alltid knullar eller runkar (kan man tänka sig), och vad händer med spermierna då? Och hur bestäms egentligen volymen på produktionen?
Jag tänker mig att det bör pågå en ständig produktion där nere, så att man, så att säga, alltid ska vara redo. en produktion som kanske kan variera: "Den här killen runkar alldeles för lite, vi producerar mindre spermier till honom", eller: "Ja jävlar, den här killen runkar varje jävla timme. Vi måste arbeta hårt för att möta hans krav". Smarta testiklar alltså?
Men vad händer om jag inte tömmer då? Dör spermierna då, och flyr ut nån annan väg? Bakvägen? Antagligen måste nån annan kanal finnas, tänker jag mig.
För inte är jag väl längre så ung att jag får så kallade nattliga pollutioner. Det fick jag när jag var 13, inte 25. Det skulle vara pinsamt.
Kan någon kunnig hjälpa mig tack!
H
Jag tänker mig att det bör pågå en ständig produktion där nere, så att man, så att säga, alltid ska vara redo. en produktion som kanske kan variera: "Den här killen runkar alldeles för lite, vi producerar mindre spermier till honom", eller: "Ja jävlar, den här killen runkar varje jävla timme. Vi måste arbeta hårt för att möta hans krav". Smarta testiklar alltså?
Men vad händer om jag inte tömmer då? Dör spermierna då, och flyr ut nån annan väg? Bakvägen? Antagligen måste nån annan kanal finnas, tänker jag mig.
För inte är jag väl längre så ung att jag får så kallade nattliga pollutioner. Det fick jag när jag var 13, inte 25. Det skulle vara pinsamt.
Kan någon kunnig hjälpa mig tack!
H
lördag 23 januari 2010
Att kommunicera
Idag har jag en bra dag, vill jag påpeka till att börja med.
Jag har en brevlåda. Alltså en riktig fysisk brevlåda som brevbäraren lägger brev i. Ganska enkel teknik. Man måste nästan ha en sån i dagens samhälle.
Jag har även en telefon. Ingen tvingar mig att ha en telefon. Men hur ska jag klara mig utan en telefon. Jag måste ju kunna ringa till myndigheter som har krav på mig som samhällsmedborgare.
Med min telefon har jag också en sms-funktion. Den kommer liksom med. Går inte att köpa telefon utan smsfunktion. Jag får sms och förväntas svara på dem, även från myndigheter och företag.
Sen har jag en mejladress. Den är högst frivillig att ha. Jag har faktiskt tre olika. Trots frivilligheten är det nästan så att även denna form av kommunikation är ett krav idag för att passa in i samhällsmodellen. Flygbiljetter och all möjlig skit skickas ju idag elektroniskt.
Jag har även en blogg. "Utan blogg finns du inte" hör jag då och då. Bloggen kommer med att jag har en dator som är uppkopplad mot internet. Min skola tvingar mig till och med att ha en, annars blir jag underkänd.
Sen finns den där facebookmöjligheten också. Där man kan låtsas påverka världen genom att gå med i grupper. Men facebook har jag inte. Inte än iallafall.
Men snart dras jag väl med där också. Och om ytterligare några år kommer nåt nytt. Och sen ännu nåt nytt som jag tvingas gå med i för att kunna leva normalt. Bara för att någon vill tjäna pengar på mina behov av att kommunicera. Behov som de hittar på. Behov som jag måste rätta mig efter.
Man blir ju förbannad på allt. På alla dessa kanaler. På tekniken. På datorn. På onödigheten. Jag vill bara dra ner mina byxor, runka upp kuken, stoppa in den i cd-facket eller nån annan öppning, och knulla sönder dataskrället. Spillrorna ska stampas sönder till oigenkännlighet innan jag häller dem i toaletten. Sist av allt ska jag sätta mig och skita på dem. Lugn och fin.
För kanske är bajs det bästa sättet att kommunicera med. Primitivt, enkelt, billigt. En liten bajskorv i en trappuppgång fick ju nyligen hela politiska etablissemanget i gungning. Ironin ligger i att omvärlden fick reda på bajskorven genom facebook . Och se där, facebooks kanske hittills största bedrift och betydelse för inrikespolitiken i Sverige handlar om bajs. Det säger kanske en del.
H (eller nån som snott hans inlogg som har en dålig dag)
Jag har en brevlåda. Alltså en riktig fysisk brevlåda som brevbäraren lägger brev i. Ganska enkel teknik. Man måste nästan ha en sån i dagens samhälle.
Jag har även en telefon. Ingen tvingar mig att ha en telefon. Men hur ska jag klara mig utan en telefon. Jag måste ju kunna ringa till myndigheter som har krav på mig som samhällsmedborgare.
Med min telefon har jag också en sms-funktion. Den kommer liksom med. Går inte att köpa telefon utan smsfunktion. Jag får sms och förväntas svara på dem, även från myndigheter och företag.
Sen har jag en mejladress. Den är högst frivillig att ha. Jag har faktiskt tre olika. Trots frivilligheten är det nästan så att även denna form av kommunikation är ett krav idag för att passa in i samhällsmodellen. Flygbiljetter och all möjlig skit skickas ju idag elektroniskt.
Jag har även en blogg. "Utan blogg finns du inte" hör jag då och då. Bloggen kommer med att jag har en dator som är uppkopplad mot internet. Min skola tvingar mig till och med att ha en, annars blir jag underkänd.
Sen finns den där facebookmöjligheten också. Där man kan låtsas påverka världen genom att gå med i grupper. Men facebook har jag inte. Inte än iallafall.
Men snart dras jag väl med där också. Och om ytterligare några år kommer nåt nytt. Och sen ännu nåt nytt som jag tvingas gå med i för att kunna leva normalt. Bara för att någon vill tjäna pengar på mina behov av att kommunicera. Behov som de hittar på. Behov som jag måste rätta mig efter.
Man blir ju förbannad på allt. På alla dessa kanaler. På tekniken. På datorn. På onödigheten. Jag vill bara dra ner mina byxor, runka upp kuken, stoppa in den i cd-facket eller nån annan öppning, och knulla sönder dataskrället. Spillrorna ska stampas sönder till oigenkännlighet innan jag häller dem i toaletten. Sist av allt ska jag sätta mig och skita på dem. Lugn och fin.
För kanske är bajs det bästa sättet att kommunicera med. Primitivt, enkelt, billigt. En liten bajskorv i en trappuppgång fick ju nyligen hela politiska etablissemanget i gungning. Ironin ligger i att omvärlden fick reda på bajskorven genom facebook . Och se där, facebooks kanske hittills största bedrift och betydelse för inrikespolitiken i Sverige handlar om bajs. Det säger kanske en del.
H (eller nån som snott hans inlogg som har en dålig dag)
fredag 22 januari 2010
C:s politiska modeblogg
Det stormar återigen kring Mona Sahlin och kring dyra handväskor. Mona Sahlin, denne notoriske fifflare, lismare och skattesmitare, och dyra handväskor, våra älskade nya hatobjekt som har kommit att representera klyftorna mellan fattig och rik, mellan de som har och de som inget har.
Jag kunde ärligt talat knappt bry mig mindre. Men jag bryr mig ändå så mycket att jag tar upp det här på min politiska modeblogg.
Bakgrunden till debatten är enkel. Mona Sahlin har fått en handväska i present. Den kostar 6000 kr. Det är för många svenskar lika mycket pengar som en halv månadslön, t.ex. vårdbiträden som tjänar drygt 11000 kr efter skatt. Detta anses av många tyckare vara orättvist.
Och det är alltså debatten i ett nötskal. Jag kunde knappt bry mig mindre.
Är det någon som på allvar tror att vårdbiträdena skulle få det bättre om Mona Sahlin hade en handväska för säg 1000 kr? Om det nu är så, var går gränsen för hur mycket Monas handväska får kosta innan det börjar drabba vårdbiträdena? Är 2000 kr okej eller är det redan där för mycket? Börjar vårdbiträdena få en märkbart sämre livskvalitet vid 2500 kr? Skulle de rent av förtvina och dö om Mona hade en väska för 12000 kr?
Mona kanske borde, liksom alla andra kanske borde, börja handla alla handväskor i second hand-butiker. Det är ju billigt, rättvist, ekologiskt och allmänt "vänster". Man kan faktiskt hitta billiga märkeshandväskor där som kostar massor i vanliga butiker. Fast haken är ju givetvis att någon måste ha köpt dessa handväskor i en vanlig dyr butik, och sedan sålt den till en second hand-butik. Så då är vi tillbaka på start, nämligen att om någon köper en dyr handväska drabbar det de fattiga.
Det finns väl egentligen bara ett rimligt alternativ kvar för att hjälpa de fattiga i samhället: Alla bör bojkotta dyra handväskor. Detta kommer visserligen drabba handväsktillverkarna, men det gör ju ingenting eftersom de ändå är rika och vårdbiträdena fattiga. Det kommer även drabba hela kedjan bakom tillverkningen och försäljningen av en dyr handväska, nämligen tygtillverkarna, färgtillverkarna, formgivarna, förpackningsindustrin, fraktbolagen, internposthanteringen på företagen, lokalvården i de olika lokalerna, säkerhetsföretagen som bevakar godsupplagen, lastbilstillverkarna som handväskorna fraktas i, däcktillverkarna som lastbilarna får sina däck ifrån, osv osv i all oändlighet.
Men allt detta är högst godtagbara förluster. Frågan nu gäller hur vi gör livet bättre och framför allt rättvisare för de svenska fattiga vårdbiträdena. Och det gör vi genom att bojkotta alla dyra handväskor.
c.
Jag kunde ärligt talat knappt bry mig mindre. Men jag bryr mig ändå så mycket att jag tar upp det här på min politiska modeblogg.
Bakgrunden till debatten är enkel. Mona Sahlin har fått en handväska i present. Den kostar 6000 kr. Det är för många svenskar lika mycket pengar som en halv månadslön, t.ex. vårdbiträden som tjänar drygt 11000 kr efter skatt. Detta anses av många tyckare vara orättvist.
Och det är alltså debatten i ett nötskal. Jag kunde knappt bry mig mindre.
Är det någon som på allvar tror att vårdbiträdena skulle få det bättre om Mona Sahlin hade en handväska för säg 1000 kr? Om det nu är så, var går gränsen för hur mycket Monas handväska får kosta innan det börjar drabba vårdbiträdena? Är 2000 kr okej eller är det redan där för mycket? Börjar vårdbiträdena få en märkbart sämre livskvalitet vid 2500 kr? Skulle de rent av förtvina och dö om Mona hade en väska för 12000 kr?
Mona kanske borde, liksom alla andra kanske borde, börja handla alla handväskor i second hand-butiker. Det är ju billigt, rättvist, ekologiskt och allmänt "vänster". Man kan faktiskt hitta billiga märkeshandväskor där som kostar massor i vanliga butiker. Fast haken är ju givetvis att någon måste ha köpt dessa handväskor i en vanlig dyr butik, och sedan sålt den till en second hand-butik. Så då är vi tillbaka på start, nämligen att om någon köper en dyr handväska drabbar det de fattiga.
Det finns väl egentligen bara ett rimligt alternativ kvar för att hjälpa de fattiga i samhället: Alla bör bojkotta dyra handväskor. Detta kommer visserligen drabba handväsktillverkarna, men det gör ju ingenting eftersom de ändå är rika och vårdbiträdena fattiga. Det kommer även drabba hela kedjan bakom tillverkningen och försäljningen av en dyr handväska, nämligen tygtillverkarna, färgtillverkarna, formgivarna, förpackningsindustrin, fraktbolagen, internposthanteringen på företagen, lokalvården i de olika lokalerna, säkerhetsföretagen som bevakar godsupplagen, lastbilstillverkarna som handväskorna fraktas i, däcktillverkarna som lastbilarna får sina däck ifrån, osv osv i all oändlighet.
Men allt detta är högst godtagbara förluster. Frågan nu gäller hur vi gör livet bättre och framför allt rättvisare för de svenska fattiga vårdbiträdena. Och det gör vi genom att bojkotta alla dyra handväskor.
c.
torsdag 14 januari 2010
Fascistwindows
Fan alltså. Min dator är så jävla konstig. Jag är förbannad på det här jävla windows. Jag blir arg. Inte fan får jag göra som jag vill. Måste installera saker på rätt sätt, måste ta bort saker på rätt sätt, måste stänga av datorn på rätt sätt, måste uppdatera osv osv. Det är fan windows och inte jag som styr över min egen dator. Precis som myndigheterna och staten och hela den där skiten som styr över mitt riktiga liv, för inte fan får jag göra som jag vill där heller.
Och likheterna är flera statten och windows är flera. Windows är de som bestämmer över alla andra program, som måste förhålla sig till reglerna, installeras rätt - precis som staten gör över företagen i samhället, rätt skattesedel osv. Windows kommer med många egna alternativ, tex paint. Men vill jag ha bättre får jag ladda ner, tex photoshop - precis som dagis i samhället. Staten har sina kommunala dagis, men jag kan välja privata också. En viss valfrihet men ändå statliga/windowsliga alternativ.
Fler likheter:
Windows har en brandvägg till nätet - precis som staten har gränser och tullar, vilka de inte släpper in invandrare genom, mot omvärlden.
Windows har ett antivirusprogram - samhället har läkare.
Windows har nåt slags register som jag inte kommer åt som styr hela skiten - precis som samhället har en grundlag vilken inte jag kan ändra i.
Windows har en katalog: "mina dokument" - medan jag i samhället har en bostad.
Men nu är du tokig som jämför windows med en stat. Microsoft, ett privat företag, står ju bakom programmet dumskalle! kanske någon säger.
Kanske det, säger jag, men hur ofta är det egentligen inte något privat intresse bakom staten? svarar jag.
Ett korrupt jävla system alltså, precis som windows, och vad fan kan jag som oskyldig medborgare/datoranvändare göra åt det?
Jag blir så förbannad. Fast jag vet inte på vad.
H
Och likheterna är flera statten och windows är flera. Windows är de som bestämmer över alla andra program, som måste förhålla sig till reglerna, installeras rätt - precis som staten gör över företagen i samhället, rätt skattesedel osv. Windows kommer med många egna alternativ, tex paint. Men vill jag ha bättre får jag ladda ner, tex photoshop - precis som dagis i samhället. Staten har sina kommunala dagis, men jag kan välja privata också. En viss valfrihet men ändå statliga/windowsliga alternativ.
Fler likheter:
Windows har en brandvägg till nätet - precis som staten har gränser och tullar, vilka de inte släpper in invandrare genom, mot omvärlden.
Windows har ett antivirusprogram - samhället har läkare.
Windows har nåt slags register som jag inte kommer åt som styr hela skiten - precis som samhället har en grundlag vilken inte jag kan ändra i.
Windows har en katalog: "mina dokument" - medan jag i samhället har en bostad.
Men nu är du tokig som jämför windows med en stat. Microsoft, ett privat företag, står ju bakom programmet dumskalle! kanske någon säger.
Kanske det, säger jag, men hur ofta är det egentligen inte något privat intresse bakom staten? svarar jag.
Ett korrupt jävla system alltså, precis som windows, och vad fan kan jag som oskyldig medborgare/datoranvändare göra åt det?
Jag blir så förbannad. Fast jag vet inte på vad.
H
måndag 11 januari 2010
Blå lagunen - varm oas på en ö befolkad av pårökta zombies
I denna 38-gradiga varma källa badade jag tidigare idag. Mest svenskar, norrmän, danskar och tyskar i källan. Skönt att få ett avbrott från dom sömngångaraktiga islänningarna. Dom är visserligen harmlösa, men dom verkar vara obotligt trötta och slöa. Det tickar liksom långsamt i huvudet på dom.
Jag som trodde att Island var en pigg nation, ett modernt land med framstegsvänliga och positiva människor med driv och energi. Jag hade fel. Island är visserligen modernt och välorganiserat med en bra teknisk standard, men i övrigt får man mest känslan av att islänningarna mest är en sämre variant av finnar på litium. Nordatlantens Jamaica är en annan känsla man får, pårökta och sega fjällnegrer.
Som grädde på moset ligger det en sublim dofta av äggmök över hela Island. Öborna själva hävdar att det är svavlet från de varka källorna som luktar och att se själva inte känner något. Jag säger bara två saker: 1) Islänningarna är helt jävla störda som ser det som något dåligt att det luktar äggmök. 2) Jag hjälpte till att göra den blå lagunen lite varmare och lite svenskare. Två gånger fyllde jag på med gult. Hade jag varit finne hade jag fyllt på med vitt.
c.
En helt vanlig dag...
Börja med vädret.
Solen sken och och snön gnistrade i dess trålar. Snön knarrade liksom under fötterna när jag tog min dagliga promenad på fälten utanför centrum. Jag mådde bra.
Gör en vändning i texten, men behåll humöret.
Dock frös jag, så jag vände blicken upp mot bebyggelsen, upp mot centrum, och stegade ditåt. Det var en uppförsbacke jag hade framför mig. Jag passerade en bilväg med brun snö, nästan svart, och på sina ställen även gul. Snön låg under reklampelarna. Rakt in i hjärnan skrek pelarna åt mig. "Köp vinterskor, 699 kr!" På andra sidan vägen var det Ikeareklam: "Köp en Billy och få en Calle på köpet." Jag tänkte att jag inte var bög och att jag därför inte lät mig inte påverkas.
Gå vidare, låt dig långsamt dras mot det oundvikliga, locka in läsaren.
Jag gick vidare, mot centrum. Jag fattar fortfarande inte varför jag styrde åt det hållet. Kanska för att det var varmt där inne, och för att anläggningen låg på vägen hem. Tillslut stod jag där vid portarna, ingången till en av vår tids moderna kyrkor. Jag stannade upp och såg på de gigantiska skyltarna eller vad man ska kalla dem som hängde på centrumets utsida. "MELLANDAGSREA!" Jag kan tillägga att det här var efter nyår. "567 butiker öppna 24 timmar om dygnet". Jag gick in.
Få panik, utnyttja språket.
Där inne var det varmt, precis som jag trodde. Men jävlar vad varmt det var. Jag började svettas på en sekund. Och därinne rusade människorna fram och tillbaks med stora påsar. Det såg ut som en myrstack. De flesta var lättklädda. Jag tänkte: "Ja, kanske för att de är smarta, de vet att de kommer att vara här länge, och har därför lite kläder på sig, så det inte blir för varmt". Jag gick in vidare. Det luktade mat från mattorget, men vilken maträtt gick inte att säga eftersom dofterna blandades till en luktande sörja. Musik skränade. Extrapriser överallt. Folk bar tunga påsar. Stressade och gick från affär till affär. Kreditkort som drogs. Trängsel överallt. Inga tomma ytor. Inga sittplatser. Inget lugn. STRESS.
Få riktig panik, spåra ur, korta ner meningarna.
Det var då det hände. Jag bara föll ihop. Men inte fan brydde sig någon. Jag låg där på stengolvet och tittade rakt upp och hörde klackar som passerade. Jag låg där och kom på hur allt verkligen hängde ihop, jag förstod alla orsaker och alla mekanismer som fanns inbyggda i detta köpcentrum. Allt blev självklart. Allt blev svart och vitt. Tillslut dök någon upp i mitt synfält. Någon som frågade hur jag mådde, en vacker person. Men jag sa inget.
Dags att sy ihop historien. Kom med en knorr. Vad är poängen med din text?
Jag låg där och tänkte. Jag visste inte vad jag skulle svara henne. Jag kände att allt bara var poänglöst.
H
Solen sken och och snön gnistrade i dess trålar. Snön knarrade liksom under fötterna när jag tog min dagliga promenad på fälten utanför centrum. Jag mådde bra.
Gör en vändning i texten, men behåll humöret.
Dock frös jag, så jag vände blicken upp mot bebyggelsen, upp mot centrum, och stegade ditåt. Det var en uppförsbacke jag hade framför mig. Jag passerade en bilväg med brun snö, nästan svart, och på sina ställen även gul. Snön låg under reklampelarna. Rakt in i hjärnan skrek pelarna åt mig. "Köp vinterskor, 699 kr!" På andra sidan vägen var det Ikeareklam: "Köp en Billy och få en Calle på köpet." Jag tänkte att jag inte var bög och att jag därför inte lät mig inte påverkas.
Gå vidare, låt dig långsamt dras mot det oundvikliga, locka in läsaren.
Jag gick vidare, mot centrum. Jag fattar fortfarande inte varför jag styrde åt det hållet. Kanska för att det var varmt där inne, och för att anläggningen låg på vägen hem. Tillslut stod jag där vid portarna, ingången till en av vår tids moderna kyrkor. Jag stannade upp och såg på de gigantiska skyltarna eller vad man ska kalla dem som hängde på centrumets utsida. "MELLANDAGSREA!" Jag kan tillägga att det här var efter nyår. "567 butiker öppna 24 timmar om dygnet". Jag gick in.
Få panik, utnyttja språket.
Där inne var det varmt, precis som jag trodde. Men jävlar vad varmt det var. Jag började svettas på en sekund. Och därinne rusade människorna fram och tillbaks med stora påsar. Det såg ut som en myrstack. De flesta var lättklädda. Jag tänkte: "Ja, kanske för att de är smarta, de vet att de kommer att vara här länge, och har därför lite kläder på sig, så det inte blir för varmt". Jag gick in vidare. Det luktade mat från mattorget, men vilken maträtt gick inte att säga eftersom dofterna blandades till en luktande sörja. Musik skränade. Extrapriser överallt. Folk bar tunga påsar. Stressade och gick från affär till affär. Kreditkort som drogs. Trängsel överallt. Inga tomma ytor. Inga sittplatser. Inget lugn. STRESS.
Få riktig panik, spåra ur, korta ner meningarna.
Det var då det hände. Jag bara föll ihop. Men inte fan brydde sig någon. Jag låg där på stengolvet och tittade rakt upp och hörde klackar som passerade. Jag låg där och kom på hur allt verkligen hängde ihop, jag förstod alla orsaker och alla mekanismer som fanns inbyggda i detta köpcentrum. Allt blev självklart. Allt blev svart och vitt. Tillslut dök någon upp i mitt synfält. Någon som frågade hur jag mådde, en vacker person. Men jag sa inget.
Dags att sy ihop historien. Kom med en knorr. Vad är poängen med din text?
Jag låg där och tänkte. Jag visste inte vad jag skulle svara henne. Jag kände att allt bara var poänglöst.
H
måndag 4 januari 2010
Ett nytt ord: Circadinparanoia
Ett nytt har uppfunnits ikväll: Circadinparanoia. Det beskriver det mentala tillstånd som jag hamnar i efter någon knapp veckas bruk av sömnmedlet Circadin. För att förtydliga:
Circadin: Syntetiserat melatonin, dvs hormonet som gör oss sömniga och som bildas naturligt på kvällen och i mörker.
Paranoia: Sjukligt tillstånd av överdriven misstänksamhet eller förföljelsekänsla.
Circadinparanoia: Paranoia orsakat av en tids Circadin-bruk.
Jag drabbas alltså av Circadinparanoia när jag brukar Circadin. Vilket är synd eftersom Circadin i övrigt är en förträfflig sömnmedicin. Men jag har nu, med stor hjälp från kompisen j, insett att jag inte kan fortsätta med Circadin på detta sätt. Kanske i kortare perioder, dvs ett par dagar, men knappast 3 veckor i sträck som jag är uppe i nu.
För att ta ett konkret exempel. Jag var på McDonald´s igår. Killen framför mig vände sig om och tittade ut över lokalen. Han tog ett litet steg mot mig och var närmare än en meter, alltså långt innanför min privata zon. Jag tog det som en utmaning, ett hot, en fara. Jag tänkte att han kommer att attackera mig för att jag är svensk och han är invandrare och för att han tycker att jag tittar snett på honom. Han kommer ringa hit sina brorsor, polare, kusiner, farbröder och hugga ihjäl mig med kniv.
Allt detta för att han stod lite närmare mig i kön än vad jag tyckte var bekvämt. Ty sådan är paranoian, känslofylld, irrationell och ibland hastigt uppblossande.
Så det blir till att sluta upp med Circadinet ett tag framöver. Ytterligare en grej som min hjärna inte pallar med, är för känslig för. Fan alltså vad man ska stå ut med här i världen. Det enda som återstår nu är att bli en fullkomlig renlevnadsmänniska. Grönt té, yoga, morgonjogging, absolutist, hela jävla baletten. Jag kan tänka mig värre öden.
c.
Circadin: Syntetiserat melatonin, dvs hormonet som gör oss sömniga och som bildas naturligt på kvällen och i mörker.
Paranoia: Sjukligt tillstånd av överdriven misstänksamhet eller förföljelsekänsla.
Circadinparanoia: Paranoia orsakat av en tids Circadin-bruk.
Jag drabbas alltså av Circadinparanoia när jag brukar Circadin. Vilket är synd eftersom Circadin i övrigt är en förträfflig sömnmedicin. Men jag har nu, med stor hjälp från kompisen j, insett att jag inte kan fortsätta med Circadin på detta sätt. Kanske i kortare perioder, dvs ett par dagar, men knappast 3 veckor i sträck som jag är uppe i nu.
För att ta ett konkret exempel. Jag var på McDonald´s igår. Killen framför mig vände sig om och tittade ut över lokalen. Han tog ett litet steg mot mig och var närmare än en meter, alltså långt innanför min privata zon. Jag tog det som en utmaning, ett hot, en fara. Jag tänkte att han kommer att attackera mig för att jag är svensk och han är invandrare och för att han tycker att jag tittar snett på honom. Han kommer ringa hit sina brorsor, polare, kusiner, farbröder och hugga ihjäl mig med kniv.
Allt detta för att han stod lite närmare mig i kön än vad jag tyckte var bekvämt. Ty sådan är paranoian, känslofylld, irrationell och ibland hastigt uppblossande.
Så det blir till att sluta upp med Circadinet ett tag framöver. Ytterligare en grej som min hjärna inte pallar med, är för känslig för. Fan alltså vad man ska stå ut med här i världen. Det enda som återstår nu är att bli en fullkomlig renlevnadsmänniska. Grönt té, yoga, morgonjogging, absolutist, hela jävla baletten. Jag kan tänka mig värre öden.
c.
söndag 3 januari 2010
Gå solo
Det är lättast att klara sig själv. Då slipper man allt krångel, då slipper man kompromisserna, då slipper man tänka på hur man uppfattas. För man behöver ju ingen i dessa så kallade moderna dagar. Det är bara att göra grejerna själv. Kanske sitter du på krogen, kanske hemma, kanske på jobbet. Det är inte fult. Jag säger: lär känna dig själv.
Fast ibland är det bra att vara två, det kan bli skönare. Eller fler för den delen.
H
Fast ibland är det bra att vara två, det kan bli skönare. Eller fler för den delen.
H
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)