Att bara få vara

Man har ju tröttnat på fitta så in i helvete. Det tar mer än det ger, kan man lugnt säga. Är trött på allt jävla gos och smör och kel som krävs för att få fitta, både före, under och efter själva fittfåendet. Det är inte värt det, helt enkelt.


Jag mår illa av den jag blir när jag får fitta. Jag måste säga vänliga saker. Jag måste le. Jag måste visa mig "bra". Jag måste försöka vara någon annan än den jag är.

Efteråt, när fittbäraren gått hem, tar det upp till ett dygn innan jag blir normal i huvudet. Ofta krävs det sömn för att få in tankarna på rätt spår igen, för att komma tillbaka in i den verkliga världen från den märkliga parallellvärld man befunnit sig i.

Nej, tacka vet jag hederligt manligt umgänge. I bastun ska det vara. I princip allt manligt umgänge kan med fördel förläggas till bastun. Det är här man kopplar av efter en träning. Det är här man fattar viktiga beslut. Det är här man diskuterar allt mellan himmel och jord. Det är här man dricker öl eller vatten och mår bra.

I bastun med män får man vara precis som man är. Man får vara allt det man absolut inte får vara när det ska ordnas fitta.


c.