En helt vanlig dag...

Börja med vädret.
Solen sken och och snön gnistrade i dess trålar. Snön knarrade liksom under fötterna när jag tog min dagliga promenad på fälten utanför centrum. Jag mådde bra.
Gör en vändning i texten, men behåll humöret.
Dock frös jag, så jag vände blicken upp mot bebyggelsen, upp mot centrum, och stegade ditåt. Det var en uppförsbacke jag hade framför mig. Jag passerade en bilväg med brun snö, nästan svart, och på sina ställen även gul. Snön låg under reklampelarna. Rakt in i hjärnan skrek pelarna åt mig. "Köp vinterskor, 699 kr!" På andra sidan vägen var det Ikeareklam: "Köp en Billy och få en Calle på köpet." Jag tänkte att jag inte var bög och att jag därför inte lät mig inte påverkas.
Gå vidare, låt dig långsamt dras mot det oundvikliga, locka in läsaren.
Jag gick vidare, mot centrum. Jag fattar fortfarande inte varför jag styrde åt det hållet. Kanska för att det var varmt där inne, och för att anläggningen låg på vägen hem. Tillslut stod jag där vid portarna, ingången till en av vår tids moderna kyrkor. Jag stannade upp och såg på de gigantiska skyltarna eller vad man ska kalla dem som hängde på centrumets utsida. "MELLANDAGSREA!" Jag kan tillägga att det här var efter nyår. "567 butiker öppna 24 timmar om dygnet". Jag gick in.
Få panik, utnyttja språket.
Där inne var det varmt, precis som jag trodde. Men jävlar vad varmt det var. Jag började svettas på en sekund. Och därinne rusade människorna fram och tillbaks med stora påsar. Det såg ut som en myrstack. De flesta var lättklädda. Jag tänkte: "Ja, kanske för att de är smarta, de vet att de kommer att vara här länge, och har därför lite kläder på sig, så det inte blir för varmt". Jag gick in vidare. Det luktade mat från mattorget, men vilken maträtt gick inte att säga eftersom dofterna blandades till en luktande sörja. Musik skränade. Extrapriser överallt. Folk bar tunga påsar. Stressade och gick från affär till affär. Kreditkort som drogs. Trängsel överallt. Inga tomma ytor. Inga sittplatser. Inget lugn. STRESS.
Få riktig panik, spåra ur, korta ner meningarna.
Det var då det hände. Jag bara föll ihop. Men inte fan brydde sig någon. Jag låg där på stengolvet och tittade rakt upp och hörde klackar som passerade. Jag låg där och kom på hur allt verkligen hängde ihop, jag förstod alla orsaker och alla mekanismer som fanns inbyggda i detta köpcentrum. Allt blev självklart. Allt blev svart och vitt. Tillslut dök någon upp i mitt synfält. Någon som frågade hur jag mådde, en vacker person. Men jag sa inget.
Dags att sy ihop historien. Kom med en knorr. Vad är poängen med din text?
Jag låg där och tänkte. Jag visste inte vad jag skulle svara henne. Jag kände att allt bara var poänglöst.

H