En gång, för länge länge sedan, satt ett gäng gubbar runt ett bord och veckade sina pannor. De hade ett problem, och en lösning var nödvändig att hitta.
Så de veckade sina pannor, såg varandra djupt i ögonen och lyssnade på luftkonditioneringen i rummet där de satt långt långt ner under den ljuva marknivån där träden grönskade. Men här nere var allt grått av det kala ljuset från lysrören, och luften var torr.
Problemet de hade var att människor inte uppförde sig. Människor agerade inte enligt modellen längre. Människor gjorde egna val och levde livet allt mer irrationellt. Och detta kunde givetvis inte gubbarna med vecken i pannorna långt långt där nere under jorden tolerera.
Så kom lösningen.
”Vi skapar ett slags nätverk som binder ihop folks datorer, det är ju där alla spenderar sin tid nuförtiden, och så avlyssnar vi dem”. Men avlyssning, påstod någon, är ju olagligt. ”Vi kan inte bryta mot lagen ännu en gång, vi kommer få skit”
Det var då någon där långt långt nere i källaren runt det runda bordet kom med snilleblixten: ”Men vi skapar Facebook!” Vadå facebook? undrade någon. ”Ja, människor har ett bekräftelsebehov, och med dagens teknik kan alla få det tillfredställt. Folk kan få skriva om och visa upp sina liv så att miljarder människor kan se det, och samtidigt kan vi också ta del av alla dessa liv.” Genialt, sa någon. ”Och om vi låtsas att drivkraften bakom facebook är kommersiell kommer ingen fatta att det egentligen är vi som står bakom."
Och där började historien om Facebook, långt långt nere i en källare under Pentagon.
/h
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar