Om overkan och dess verkan

Det finns emotioner. Det finns känslor. Jag har dom. Jag är inte utan dom.

Emotionerna talar till oss. Dom har viktig information med sig. Information om världens tillstånd.

Emotionerna har talat till mig. Deras budskap är tydligt men svårt att följa. Budskapet lyder: Strunta i bastun! Gå bara därifrån!

Och jag vill lyda. Jag har levt tillräckligt länge för att förstå mig på att lyssna på emotionerna. Att det är bäst så, för alla inblandade.

Men jag har blivit inblandad i skeenden större än mig själv. I orsakssamband jag inte längre kan överblicka. Kedjor av händelser, i ett perfekt nät av orsak och verkan. Jag är del i orsak och verkan som jag varken kan orsaka eller verka i.


Jag är både orsak och verkan. Det är vi alla. Men just i fallet bastu kommer jag orsaka verkan som jag inte vill orsaka. Jag vill börja overka.

Vore jag poet skulle jag skriva något poetiskt. Men nu är jag inte poet. Vore jag skomakare skulle jag maka en sko. Men nu är jag inte skomakare.

Jag vill verka som overkare. Men det går inte. Var jag än hamnar overkar jag som verkare.




c.