Jag är inte utvecklingsstörd

Att sammanfatta bloggen hittils är lätt men ändå svårt gjort. Jag väljer det lätta.

Den består av funderingar. Ibland går dom uppåt men ofta neråt. Vad är vitsen med att fundera? Det är något mänskligt som hör till, både positivt och negativt. Ibland blir man ju dock galen på funderingarna. Det är då jag skulle vilja vara utvecklingstörd (vilket jag bitvis redan är).

De utveklingsstörda man ser i rullstol som glider omkring med nån assistent verkar ju vara de gladaste personerna i världen. De skrattar typ jämt. De verkar inte oroa sig utan tänker som ett barn hela livet. Det skulle vara livet. Att slippa att tänka på räkningar och så vidare.

Men visst går de utvecklingstörda miste om mycket som jag som normal(?) person upplever. Det håller jag med om. Fast poängen är att de utvecklingsstörda inte vet att de inte går miste om detta och därmed inte grubblar över detta, vad jag vet iallafall.

Jag har gjort det lite enkelt för mig i detta inlägg när jag buntar ihop utvecklingsstörda. Dem som jag menar är de där som man ser, lite snea i ansiktet, fortfarande barn i sinnet, som går omkring och har kul hela dagarna.
Denna blogg skulle inte finnas om alla vore som dom. Och det kanske det finns vissa läsare som skulle glädjas av. Jag kan dock glädja er med att det snart dyker upp ett multimediainlägg från min sida. Det kanske tillochmed är något som man också kan lyssna på.

/hHh