Slutet på historien (om Nazistbastun)

Min karriär som Föreningsnazist är nu slut, eller åtminstånde tills vidare på is. Den blev kort och stormig men otroligt ärorik, jag avgick med segern i hand. Jag kom, jag snackade skit och betedde mig, och jag gick.


Vad var det som hände där egentligen? Dom där engagerade, lätt febrigt maniska dagarna i början av maj? Jag hade viljan och drivkraften, jag såg lösningar där andra såg problem, ingenting var omöjligt. Men jag blev förbannad och gick in med fel attityd från början. Sånt är aldrig bra, men jag kunde inte hjälpa det men jag blev så förbannad, kunde inte styra vad jag sa.


Folk får leva sina privatliv hur fan dom vill, men när det kommer till att prestera i jobbsammanhang är jag jävligt krävande. Jag tål inte idiotier, folk måste vara engagerade och dela med sig av information. Det måste finnas en konstruktiv dialog, ett ständigt samtal, kritiska tankegångar, kreativitet, bollande av idéer, ett tätt informationsutbyte, attityden ska vara att ingenting är omöjligt, det finns inga problem bara lösningar. När det är ett omöjligt projekt att ringa en tjänsteman, sätta upp en garderob med städattiraljer, måla om väggar och tak, uppdatera en sketen hemsida, då vill jag faktiskt inte vara med längre. När en person som är "ansvarig" inte har någon koll på sitt ansvarsområde och inte ens vet de mest basala sakerna, då vill jag inte vara med längre. Då har allt sjunkit under min anständighetsnivå för länge sedan. Inte ens att det är ideellt arbete i en förening ursäktar sådan inkompetens. Det faktum att något är ideellt arbete innebär inte att arbetet inte ska skötas på ett proffsigt sätt.


Och dom vill ju inte ha mig där heller nu längre. Inte med min sura attityd. Jag förstår dom, jag blir helt odräglig att ha med att göra när jag är på det där humöret. Jag vill inte ens vara med mig själv då. Andra kan välja bort mig dom stunderna, men det kan inte jag.


Nej, bättre då att dra sig ur helt och hållet. Inse när det är värt att kämpa för något och när en strid är förlorad, eller i alla fall helt meningslös.



Jag ser fram emot att kunna basta i höst när allt fungerar igen. Utan att ha lagt ner en enda minut till på att jobba med det där projektet.

// c.